Westworld, vinjetten

måndag 21 november 2016

Lite bra är HBO:s nya TV-serie Westworld tycker jag. Det har tagit många avsnitt innan jag fastnade, men i brist på annat så har jag fortsatt titta. Konstigt egentligen att en TV-serie vågar kosta på sig att testa tittarnas tålamod så här.

Men det var ju vinjetten det skulle handla om. Det är intressant med vinjetter och vilka förväntningar de ger oss tittare. Nu vet jag inte om vinjettskaparna över huvud taget har förväntningar i tankarna när de går till verket, eller om de bara löper amok med sina verktyg och sin skicklighet. I vilket fall har jag bildat mig en uppfattning, eller fått förväntningar, av vinjetten till Westworld.

Det är inte förväntningar förresten, kom jag på nu. Efter att ha sett sju avsnitt av serien så märker jag att några förväntningar inte funnits hos mig. Däremot ser jag, eller tror mig se, en annan sak: Det är robotarna som liknar det mänskliga. I vinjetten alltså. Kolla på hur ömt robotarmarna smeker fram silikon och annat material när de skapar de konstgjorda människorna och djuren. Jämför med det de skapar, som framställs stelt och nästan orörligt.

Vinjetten säger oss att det är robotarmarna som har de artistiska känslorna, de är mer känslomässiga än de mänskliga avbilder de skapar. Kanske det är vad vi ska förvänta oss av serien, eller kanske det är ett varsel om en kommande framtid i vår verkliga värld?

En bra sak med Trump

tisdag 15 november 2016

DN skriver här om Googles misslyckande när det gäller spridande av falsk information. I samma artikel kan man läsa att även Facebook förstår sin roll i utgången av det amerikanska presidentvalet.

Den här artikeln, och även andra som tar upp samma sak, är det jag hittills ser som det bästa med att Trump blev vald till president. Nu kanske det blir mer ljus på vilken effekt stora ”nyhetsförmedlare” har på oss gräsrötter. Förhoppningsvis kan det så småningom leda till en större medvetenhet hos alla, och förhoppningsvis försöker Google med flera förhindra hackande av våra åsikter -För våra åsikter styrs i stor grad av den information vi kommer över.

En stötesten i det hela är hur man ska lösa problemet. Nu finns det fortfarande medier som är noggranna och som publicerar artiklar skrivna av tänkande människor. Men man har redan kommit långt med ”journalistrobotar” som idag skriver sportreferat baserade på vad som kan hittas på nätet.

Man säger att man med hjälp av algoritmer ska kunna sortera ut propaganda från fakta. Men någon måste ju först skapa dessa algoritmer, vilka parametrar använder den personen? Vilka värderingar utgår denne från? Och i nästa steg skapas algoritmer som i sin tur skapar de algoritmer som ska välja ut vad vi får veta. Det är bara en hårsmån från det vi kallar artificiell intelligens.

Och från allra första början är det någons tyckande som ligger till grund för för vad denna intelligens ska tycka och propagera för.

Läskigt! Men kanske Trumps seger kan få oss att tänka efter lite mer innan vi börjar lämna över till algoritmerna.

Unika bilder

söndag 17 april 2016

Det byggs mycket i Stockholm nu. Det medför också att det rivs en hel del, och därmed har man möjlighet att ta många unika bilder. Bilder som om bara några veckor är omöjliga att ta.

Här är en sådan:

Ett industriområde ska bli bostäder.

Ett industriområde ska bli bostäder.

Det kanske inte finns något värde i en sådan här bild, trots att den är unik. Men jag tycker att det är lite fascinerande med byggen, och rivningar. Just den här bilden skulle lika gärna kunna vara tagen i någon krigszon i världen. Jag ska nog återvända hit när det blivit ”fred” och ta några bilder på återuppbyggandet.

Att stirra på stjärnorna

tisdag 15 mars 2016

Vintern är snart över. Egentligen har den väl varit det ett tag nu om man ser det som meteorolog, men vårt klot befinner sig fortfarande i sitt vinterhalvår om man räknar mellan höst- och vårdagjämning.

Så fortfarande kan man en klar natt ligga på rygg och stirra ut i universum. Det är en svindlande upplevelse om man tänker en aning för mycket, vi är så små och har funnits så oerhört kort tid i allt det där enorma vi ser när vi ligger där.

Men man kan faktiskt få en nästan lika svindlande upplevelse om man tittar nedåt. Det fick kvinnan som hittade ett guldmynt, http://www.dn.se/nyheter/varlden/fotvandrare-fann-unikt-guldmynt-i-israel/ Åtminstone får jag en sådan känsla när jag tänker efter. Myntet tillverkades för 2000 år sedan, det är länge sedan, så länge att vi inte vet speciellt mycket om vad som hände då. -Kanske inte mer än vad vi vet om stjärnhimlen.

Men titta på myntet (jag hoppas att min länk lever en bråkdel av myntets ålder)
Tänk på människorna som levde då, hur levde de? Hur såg deras samhälle ut? För mig är den tiden lika avlägsen som stjärnorna på himlen, och det svindlar när jag försöker tänka på den. Och jag undrar om kejsar Augustus eller den som tillverkade myntet hade någon som helst tanke på att det skulle orsaka sådan fascination 2000 år senare?

Zombieskräckis eller oscarsvinnare?

tisdag 8 mars 2016

Ja, gissa:

Zombie1

Zombie1

Zombie2

Zombie2

Det är ingen zombiefilm, men jag slås av hur vissa filmarketyper sprider sig över alla genrer 🙂

Filmen är ”The Revenant” som nyligen vann 3 oscar. En lång film som verkligen satte min förmåga till ”suspension of disbelief” på prov. Tyvärr lyckades jag inte försätta mig i den trans som krävdes för att uppskatta filmen.

En bra film tycker jag ska ge tittaren en eller flera tankeställare. Och då vill jag till exempel inte fundera över hur filmskaparna har tänkt, utan över något som filmen förmedlar. Filmskapare tänker ju mest på pengar ändå, och glömmer bort att tänka på upplevelsen.

Ett mycket bättre alternativ till ”The Revenant” är den tio år gamla ”Apocalypto” -den kan säkert köpas som en av ”Tre för nittionio kronor” på en bensinmack. Se den och jämför!

Plötsligt händer det

torsdag 4 februari 2016

Händelser. De pågår hela tiden, runt omkring mig. Ofta stöter de till mig, låt mig vara! Ibland drabbar de mig, och jag plågas. Sluta! Jag vill inte vara med, har inte bett om det här.

Jag blundar, stänger ute. Sätter på musik på hög volym, lägger mig i sängen och vill inte vara med.

Men händelserna vilar inte. Jag önskar att alla skulle sova, alla samtidigt, så att det slutade hända saker. När jag sover så märker jag inte att det händer något. Men det gör det ändå. Om alla skulle sova så skulle det ändå hända saker, men vi skulle inte märka det.

När vi sedan vaknade skulle vi ha mycket att göra. Vi måste ställa till rätta allt som hänt medan vi sov.

Eller borde vi kanske se oss omkring först? Undersöka världen som nyblivna barn, ödmjuka och nyfikna. Lyssna till berättelsen om vad som hänt medan vi sov, och försöka lära oss hur vi ska vara i det som händelserna lämnat till oss.

Men idag vaknar vi ensamma än en gång. Fast inte alla har sovit, och det har hänt saker. Därför måste vi ställa tillrätta igen, medan andra sover. Vi, och de, säger ”låt mig vara, jag vill inte vara med, jag har inte bett om det här!” Och vi tänker på när vi var nyblivna barn, ödmjuka och nyfikna.

Påminn mig, det var så länge sedan

torsdag 7 januari 2016

Det här med att Jesus led för våra synder. För det var väl så? Han led i vårt ställe för att vi hade syndat?

Gjorde han det för att vi skulle slippa lida därefter? Jag har verkligen dåliga kunskaper om det här, trots att skolämnet hette ”Kristendom” när jag var barn. Men mina betyg var förstås inte på topp i det ämnet…

Men om det var så, att han led i vårt ställe, för att vi skulle slippa. -Varför är det då så många som ändå väljer att skada sig själva, eller rent av ta sitt eget liv? Gjorde han ett dåligt jobb?

Självskador är som jag ser det ett fysiskt lidande som man väljer för att lindra ett ännu smärtsammare osynligt lidande. I förlängningen av detta resonemang blir ett självmord den slutgiltiga lösningen på lidandet.

Jag har svårt att få det lilla jag uppfattat av bibelns budskap att gå ihop med allt lidande jag ser runt omkring mig. Antingen bör jag gå om grundskolans kristendomslektioner eller så funkade inte Jesuspenicillinet på mänskligheten.

Om någon vill ge mig en tutorial angående detta så är det välkommet.

Sheriffen av Nottingham

onsdag 30 december 2015
Eländes elände

Eländes elände

Rått Nytt År!

Chasm City

torsdag 5 november 2015

Alastair Reynolds har skrivit en bok som heter ”Chasm City”

Det är Science Fiction förstås, och Alastair är en av mina favoriter. Staden i boken är mycket mer spektakulär än Grand Canyon, men eftersom jag är fast på det här klotet så kan jag inte visa mer än det näst bästa….

Staden i mitt fall var Las Vegas och avgrunden som sagt Grand Canyon. Det var ganska OK i alla fall 🙂

Grand Canyon

Grand Canyon

Do you want a receipt?

fredag 28 augusti 2015

Att tala engelska är inte lätt om man är svensk.

Jag tvingas förvisso att varje vecka delta i möten som hålls på engelska, men eftersom samtliga deltagare har sitt eget modersmål och har lärt sig engelska i skolan så uttalas sällan några bevingade ord under mötena.

Förstås, för Indierna var ju engelska ett officiellt språk fram till 1965 och de har börjat använda det mer och mer i takt med att de tillägnar sig kunskaper inom IT-området.
Men de talar så fort! Och med sin speciella dialekt, som är väldigt charmig men inte alltid lätt att förstå för en svensk.

Så kan det vara. Men eftersom jag fått en viss vana genom dessa möten, och eftersom jag lyssnar på engelska ljudböcker och läser mycket på engelska, så kände jag mig riktigt världsvan i våras.

Då var jag nämligen i Amsterdam ett par dagar för att utöva semester.
Holländarna är också bra på engelska och jag ansåg dem vara i samma språkliga sits som mig, därför var det aldrig några tveksamheter eller någon nervositet när det var dags för dialog.

Men ack så förrädisk självsäkerheten kan vara! Näst sista dagen då jag ätit en god middag fick jag den väldigt vanliga frågan av servitrisen: ”Do you want a receipt?”

Min hjärna hade antagligen somnat av den goda maten, eller så ville den skoja med min mun. För svaret jag gav var ”No thank you, that’s not possible.”

Vad jag borde sagt i stället skriver jag inte här eftersom det är så svårt att stava till.