Unika bilder

söndag 17 april 2016

Det byggs mycket i Stockholm nu. Det medför också att det rivs en hel del, och därmed har man möjlighet att ta många unika bilder. Bilder som om bara några veckor är omöjliga att ta.

Här är en sådan:

Ett industriområde ska bli bostäder.

Ett industriområde ska bli bostäder.

Det kanske inte finns något värde i en sådan här bild, trots att den är unik. Men jag tycker att det är lite fascinerande med byggen, och rivningar. Just den här bilden skulle lika gärna kunna vara tagen i någon krigszon i världen. Jag ska nog återvända hit när det blivit ”fred” och ta några bilder på återuppbyggandet.

Att stirra på stjärnorna

tisdag 15 mars 2016

Vintern är snart över. Egentligen har den väl varit det ett tag nu om man ser det som meteorolog, men vårt klot befinner sig fortfarande i sitt vinterhalvår om man räknar mellan höst- och vårdagjämning.

Så fortfarande kan man en klar natt ligga på rygg och stirra ut i universum. Det är en svindlande upplevelse om man tänker en aning för mycket, vi är så små och har funnits så oerhört kort tid i allt det där enorma vi ser när vi ligger där.

Men man kan faktiskt få en nästan lika svindlande upplevelse om man tittar nedåt. Det fick kvinnan som hittade ett guldmynt, http://www.dn.se/nyheter/varlden/fotvandrare-fann-unikt-guldmynt-i-israel/ Åtminstone får jag en sådan känsla när jag tänker efter. Myntet tillverkades för 2000 år sedan, det är länge sedan, så länge att vi inte vet speciellt mycket om vad som hände då. -Kanske inte mer än vad vi vet om stjärnhimlen.

Men titta på myntet (jag hoppas att min länk lever en bråkdel av myntets ålder)
Tänk på människorna som levde då, hur levde de? Hur såg deras samhälle ut? För mig är den tiden lika avlägsen som stjärnorna på himlen, och det svindlar när jag försöker tänka på den. Och jag undrar om kejsar Augustus eller den som tillverkade myntet hade någon som helst tanke på att det skulle orsaka sådan fascination 2000 år senare?

Zombieskräckis eller oscarsvinnare?

tisdag 8 mars 2016

Ja, gissa:

Zombie1

Zombie1

Zombie2

Zombie2

Det är ingen zombiefilm, men jag slås av hur vissa filmarketyper sprider sig över alla genrer 🙂

Filmen är ”The Revenant” som nyligen vann 3 oscar. En lång film som verkligen satte min förmåga till ”suspension of disbelief” på prov. Tyvärr lyckades jag inte försätta mig i den trans som krävdes för att uppskatta filmen.

En bra film tycker jag ska ge tittaren en eller flera tankeställare. Och då vill jag till exempel inte fundera över hur filmskaparna har tänkt, utan över något som filmen förmedlar. Filmskapare tänker ju mest på pengar ändå, och glömmer bort att tänka på upplevelsen.

Ett mycket bättre alternativ till ”The Revenant” är den tio år gamla ”Apocalypto” -den kan säkert köpas som en av ”Tre för nittionio kronor” på en bensinmack. Se den och jämför!

Plötsligt händer det

torsdag 4 februari 2016

Händelser. De pågår hela tiden, runt omkring mig. Ofta stöter de till mig, låt mig vara! Ibland drabbar de mig, och jag plågas. Sluta! Jag vill inte vara med, har inte bett om det här.

Jag blundar, stänger ute. Sätter på musik på hög volym, lägger mig i sängen och vill inte vara med.

Men händelserna vilar inte. Jag önskar att alla skulle sova, alla samtidigt, så att det slutade hända saker. När jag sover så märker jag inte att det händer något. Men det gör det ändå. Om alla skulle sova så skulle det ändå hända saker, men vi skulle inte märka det.

När vi sedan vaknade skulle vi ha mycket att göra. Vi måste ställa till rätta allt som hänt medan vi sov.

Eller borde vi kanske se oss omkring först? Undersöka världen som nyblivna barn, ödmjuka och nyfikna. Lyssna till berättelsen om vad som hänt medan vi sov, och försöka lära oss hur vi ska vara i det som händelserna lämnat till oss.

Men idag vaknar vi ensamma än en gång. Fast inte alla har sovit, och det har hänt saker. Därför måste vi ställa tillrätta igen, medan andra sover. Vi, och de, säger ”låt mig vara, jag vill inte vara med, jag har inte bett om det här!” Och vi tänker på när vi var nyblivna barn, ödmjuka och nyfikna.

Påminn mig, det var så länge sedan

torsdag 7 januari 2016

Det här med att Jesus led för våra synder. För det var väl så? Han led i vårt ställe för att vi hade syndat?

Gjorde han det för att vi skulle slippa lida därefter? Jag har verkligen dåliga kunskaper om det här, trots att skolämnet hette ”Kristendom” när jag var barn. Men mina betyg var förstås inte på topp i det ämnet…

Men om det var så, att han led i vårt ställe, för att vi skulle slippa. -Varför är det då så många som ändå väljer att skada sig själva, eller rent av ta sitt eget liv? Gjorde han ett dåligt jobb?

Självskador är som jag ser det ett fysiskt lidande som man väljer för att lindra ett ännu smärtsammare osynligt lidande. I förlängningen av detta resonemang blir ett självmord den slutgiltiga lösningen på lidandet.

Jag har svårt att få det lilla jag uppfattat av bibelns budskap att gå ihop med allt lidande jag ser runt omkring mig. Antingen bör jag gå om grundskolans kristendomslektioner eller så funkade inte Jesuspenicillinet på mänskligheten.

Om någon vill ge mig en tutorial angående detta så är det välkommet.

Sheriffen av Nottingham

onsdag 30 december 2015
Eländes elände

Eländes elände

Rått Nytt År!

Chasm City

torsdag 5 november 2015

Alastair Reynolds har skrivit en bok som heter ”Chasm City”

Det är Science Fiction förstås, och Alastair är en av mina favoriter. Staden i boken är mycket mer spektakulär än Grand Canyon, men eftersom jag är fast på det här klotet så kan jag inte visa mer än det näst bästa….

Staden i mitt fall var Las Vegas och avgrunden som sagt Grand Canyon. Det var ganska OK i alla fall 🙂

Grand Canyon

Grand Canyon

Do you want a receipt?

fredag 28 augusti 2015

Att tala engelska är inte lätt om man är svensk.

Jag tvingas förvisso att varje vecka delta i möten som hålls på engelska, men eftersom samtliga deltagare har sitt eget modersmål och har lärt sig engelska i skolan så uttalas sällan några bevingade ord under mötena.

Förstås, för Indierna var ju engelska ett officiellt språk fram till 1965 och de har börjat använda det mer och mer i takt med att de tillägnar sig kunskaper inom IT-området.
Men de talar så fort! Och med sin speciella dialekt, som är väldigt charmig men inte alltid lätt att förstå för en svensk.

Så kan det vara. Men eftersom jag fått en viss vana genom dessa möten, och eftersom jag lyssnar på engelska ljudböcker och läser mycket på engelska, så kände jag mig riktigt världsvan i våras.

Då var jag nämligen i Amsterdam ett par dagar för att utöva semester.
Holländarna är också bra på engelska och jag ansåg dem vara i samma språkliga sits som mig, därför var det aldrig några tveksamheter eller någon nervositet när det var dags för dialog.

Men ack så förrädisk självsäkerheten kan vara! Näst sista dagen då jag ätit en god middag fick jag den väldigt vanliga frågan av servitrisen: ”Do you want a receipt?”

Min hjärna hade antagligen somnat av den goda maten, eller så ville den skoja med min mun. För svaret jag gav var ”No thank you, that’s not possible.”

Vad jag borde sagt i stället skriver jag inte här eftersom det är så svårt att stava till.

Skyltdockor

torsdag 20 augusti 2015

Jag har spenderat tid i konfektionsbutiker. Ganska mycket tid faktiskt, som sällskap till en dotter som alltid söker något nytt.

Det är inte så tråkigt som det kan tyckas, ibland har jag faktiskt förirrat mig in på herravdelningen och kommit ut med en påse i handen. Faktiskt tror jag att min garderob skulle vara ganska tom på användbara plagg om jag inte ägnat denna tid som sällskap.

Men det riktigt roliga tycker jag är att se mig omkring, inte på kläderna utan på butikerna. Speciellt tycker jag att skyltdockorna är fascinerande. De har hängt med i modet riktigt ordentligt under de år jag vandrat runt. Medieintresserad som jag är så kan jag inte undvika att se sambandet mellan bilder och foton i medierna och utseendet hos skyltdockorna.

Just nu så ser jag två distinkta riktningar: En ”naturell” typ, som har lyssnat på köparnas invändningar mot trådsmala dockor och som i stället ser mer ut som ”vanligt folk.”

En annan är de gamla vanliga trådsmala dockorna men som fått stiliserade ansikten där man oftast ser bara en mun eller en näsa, aldrig ett helt ansikte. Det är detaljer som visas, kanske som en spegling av sekundsensationens tidevarv. Ingen mening med att skapa något som kräver tid att ta in, det är slöseri med tid både hos den som skapar dockan och hos den som ändå inte har tid att uppfatta mer än prislappen på klädesplagget.

Men såklart är ju dockorna till för att förstärka köplusten, så deras utseende tillför ändå något utöver prislappen, kanske det sker undermedvetet hos oss som vandrar runt i butikerna. Att dockorna ser ut som de gör just nu är i alla fall ingen slump, det är jag helt säker på.

Idag började jag ändå undra. Varför har inte skyltdockorna följt skräcktrenden? Om det är något som varit i ropet de senaste åren så är det vampyrer, och på andra plats varulvar så vitt jag vet. Skulle det inte vara en bra idé att låta sådana dockor skapa köpsuget hos oss?

Kom ihåg var du läste det först!

Mannequin Lupus

Mannequin Lupus

Jag kanske inte skulle köpa just de där kläderna, men jag skulle definitivt se skyltdockan! Och om det satt en snygg kostym på den så skulle jag nog gå in i provhytten. Vad som skulle komma ut därifrån, ja det kan ju vara början på en bok 🙂 Nu är det nog bäst jag slutar innan idéerna tar över fullständigt!

Fotografier från en modern tid

måndag 17 augusti 2015

Jag upptäckte en sak idag. Se på de här bilderna:

Teater

Teater

Bro

Bro

Sjukhus

Sjukhus

Kyrka

Kyrka

Gammalt och förfallet, och vackert på sitt sätt.

Men det som slog mig är att sådana här bilder så gott som alltid är tagna i modern tid. Det är alltså moderna bilder på åldrade motiv, så lurigt! Men egentligen inte, i fotografins begynnelse verkade det inte finnas så mycket som hunnit förfalla ännu, eller så var det helt enkelt inte populärt att fotografera sådana saker.

(Inga av bilderna i det här inlägget är tagna av mig, jag har letat på nätet efter bilder taggade med ”copyleft” och om jag har missuppfattat rättigheterna till bilderna ber jag om ursäkt och tar bort dem vid uppmaning.)