Ryssvärme

Sommarens första dagar, det är över femton grader varmt ute och barnen har fått tillåtelse att leka utan jackor. Jag knäpper en bild genom köksfönstret.

Nu får vi gå utan strumpor och skor

Katten har fortfarande inte vant sig vid att man lämnar balkongdörren öppen när den kommit in, ordningsam som den är jamar den mig tokig tills jag stänger dörren.

Men nån gång måste den fatta att dörren kan stanna öppen. När det blir trettio grader varmt inne i lägenheten kan jag bara inte ha dörren stängd.

Balkonglejon

Nu dröjer det inte länge innan jag har bott här i tio år. Jag svor på att inte flytta igen på minst tio år den dagen allt var inburet. Så ska jag flytta nu då?

På tio år hinner man glömma hur det var på det andra stället och jag minns knappt vad det var jag avskydde här de första åren. Man vänjer sig, och man hittar nya saker att ogilla eller älska.

Om man vantrivs är det inte säkert att det är platsen man vantrivs med, lika ofta kan det vara sig själv man inte är nöjd med, och att flytta ifrån sig själv fixar ingen flyttfirma.

Jag stannar ett tag till så får vi se…

 [Eftersom jag gillar mina bilder till det här inlägget vill jag passa på att påminna
om en sak: Vill du ladda ner bilderna för eget bruk så är det OK, men jag vill att du
meddelar mig om det. Läs här om hur man gör, det finns ett formulär att klicka i.]

Tags: , , , , ,

4 Kommentarer till “Ryssvärme”

  1. Ernst Göran Westlund skriver:

    Jag har flyttat med en märklig regelbundenhet med omkring sex-sju års intervall hela mitt vuxna liv, ibland kortare. Det har bara blivit så. Alltid var det någon fördel jag försökte uppnå med flyttandet: kortare arbetsresor, bättre miljö etc. Om det inte var för en skilsmässa, det har också förekommit. Nu har vi bott sex år i samma hus, men denna gång planeras ingen flytt. Finns inga motiv! Annars kan ju en flytt vara en mäktig förnyelse. Som när vi flyttade hit från Sverige. Och även när vi flyttade från Stockholm till Nyköping. En fantastisk känsla att bo inom gångavstånd från allt, under de första sex veckorna tog vi inte ens ut bilen en enda gång. Här är avstånden lite större, eftersom vi bor på landet. Men verkligt långt är det inte ner till stan, man går dit på mindre än en halvtimma.

    Om man vet vad man vill är chansen större att man ska hitta stället där man vill bo kvar.

    • Thomas skriver:

      Det har du nog alldeles rätt i. Jag vet vad jag vill just nu, men det handlar inte alls om boende, så därför blir jag kvar ett tag till.
      Ha det gott EG!

  2. Anna skriver:

    Å vilken fin bild på katten med skuggan! Verkligen.
    Tack för tipset om boken ”Vad är konst?” Den var både rolig och tankeväckande!

    Allt gott! /Anna

Lämna ett svar