Hur behandlar vi det som är viktigt för oss? Smyckar du hellre soptunnan än julgranen? Väljs gardinerna med större omsorg än dörrmattan? Får barnen hälsosammare mat än hunden?
Jag råkade passera två skolor idag och lade märke till att de var olika vackra, sedan letade jag fram en tredje bild på en skola och såg verkligen en skillnad. Det skiljer en hel del i ålder mellan de här skolorna och jag får på något sätt känslan av att man tyckte skolan var viktigare förr.
Skarpnäcks gamla skola (invigd 1929)
Skarpnäcks nya skola (färdig 1952)
Kunskapsskolan Fruängen (invigd 2003)
Kunskapsskolan i Fruängen är en gammal ombyggd industrilokal. Sedan länge övergiven av företaget Misomex, som tillverkade maskiner för tryckindustrin, köptes rucklet för att byggas om till privatdriven grundskola.
Inget ont om detta, jag vet inte om det ens byggs några kommunala skolor numera, och undervisningen sägs vara bra.
Men jämför skolorna. För mig tycks det som att man 1929 var mer stolt över sina skolor än man är idag, och att skolundervisningen var en viktig sak som var värd ett vackert yttre.
Nu finns det naturligtvis saker att invända mot resonemanget. Ett fult skal behöver inte betyda att undervisningen är sämre, och man har förmodligen kunnat satsa pengar på elever i stället för fasaden.
Men attityden dear Watson! Hur man än försöker undvika det så syns man alltid, och det man visar upp speglar attityden. Om jag var elev och fick välja efter utseendet bland de tre skolorna här skulle jag definitivt välja den från 1929.
Fast jag skulle bli lurad förstås, det finns ju ingen kvar från den tiden som har något att ge mig. Innanför de stolta väggarna finns bara attityder av idag, det är annat som har högre prioritet.
Tyvärr har det gått mig förbi vad som är viktigt idag. Jag kan inte riktigt se det på något av allt som visas upp. Kanske alla är blasé, inget är viktigt och därför är det ingen som bryr sig om att göra något fint?
Nu när jag skriver detta är jag så djupt nere i min tankefåra att jag inte ser upp över kanten, så jag bjuder in er läsare att hjälpa mig att se det jag inte ser.
Ha det gott! /Thomas
PS. Man ska alltid klicka på bilderna ett par gånger, en del av dem kommer då upp i större format.
En angelägen frågeställning! Visste du att Rudolf Steiner, skaparen av Waldorfpedagogiken, ansåg att människans etiska omdöme växer fram ur hennes estetiska känsla? Jag har begrundat detta mycket och kommit fram till att tanken är smått genialisk. Om vi strävar efter det goda så är det inte för att det är ”mänskligt”, eller för att det påbjuds av Gud, utan helt enkelt för att det goda är det vackraste!
Detta är skälet till att de lägger ned omsorg om utseendet på Waldorf-skolor, och att de har en medveten estetisk undervisning. Inte för att göra barnen till konstnärer eller locka fram deras talanger, utan det är den grundläggande delen i deras fostran till goda samhällsmedborgare.
När det gäller de tre skolorna så är bilderna intressanta. Jag har själv gått i en skola vars byggnad nog var äldre en Skarpnäckskolans. Den var sannerligen trist på alla vis. Jag kom dit från en skola som mer Skarpnäcks nya skola, och där trivdes jag mycket bättre. Vi talar alltså nu om själva lokalen.
Sedan har jag sett några moderna skolbyggnader (som byggts just för sitt ändamål). Kanske praktiska, men utan alla estetiska värden. Men när de byggde om en industrilokal i Nyköping till Kunskapsskola, så tycker åtminstone jag att den blev både spännande och på sitt sätt vacker. En funktionell skönhet, men den var utformad för människor. På det sättet kan jag tycka att de moderna kommunala skolorna mest liknar fabriker, medan ombyggda äldre fabrikslokaler där Kunskapsskolan bedrivs mest liknar moderna konferenscentra. Känslan är helt enkelt lite lyxigare.
Waldorfskolor då? Tja, estetiskt kan det ibland vara lite av vilja men inte kunna tycker jag. Den berömde Abbi Asmussen som ritade Christofferskolan var väldigt säker och skicklig. Men det vill till mer än en styv arkitekt för att en skola invändigt ska bli något mer än en en skola. Vad jag menar är att de flesta skolor, oavsett byggår, åtminstone invändigt ger mig känslan av förbrukningsvara, slitoveraller. Om detta är fel, så ligger felet i själva skolans idé. Den är inte bra, men ändå det bästa vi har för ungarna. Har du läst Ivan Illichs bok ”Samhälle utan skola”?
http://en.wikipedia.org/wiki/Ivan_Illich
För att nu avsluta mitt surrande: mitt val blir Kunskapsskolan. Eller hellre ingen skola alls 🙂
Idag skriver DN om ungefär samma sak, http://www.dn.se/sthlm/fran-skolpalats-till-baracker/