Varför är det så?

En fluga satte sig på fönstret när jag stod där. Den satte igång att putsa sig och jag hade första parkett liksom, det var så fascinerande att jag inte kunde gå därifrån. Jag vågade inte gå för att hämta kameran men det hade varit roligt att fånga det på bild.

Den var så otroligt noga. Först frambenen, det ser ut som att den ”tvättar händerna” men i själva verket gör den ren ögonen också, det går bara så fort att man knappt hinner se det. Dessutom använder den sugsnabeln, vet inte till vad, kanske den slickar sig 🙂

Sedan vingrna, lika snabbt där, med bakbenen. Ovanpå och undertill putsas det noga och bakkroppen får sig några strykningar också. Till sist är det bakbenen, alla fyra. Den håller sig fast på glaset med endast två framben och utför en komplicerad koreografi med de fyra fria benen, jag antar att den ”tvättar” sig nu också.

Den sitter still i två sekunder och sedan flyger den iväg. Jag hade aldrig hunnit hämta kameran ändå så jag är glad att jag stod kvar.

Vad fick den att bestämma sig? Varför satte den sig för att tvätta sig och varför flög den iväg? Man kan ju bli snurrig om man börjar tänka på det. Hur uppstår en tanke eller en impuls att göra något?

I våra komplexa hjärnor alstras elektriska impulser som fortplantar sig för att till sist bli en tanke, som eventuellt leder till en handling. Eller så bara förblir den en tanke, som ersätts av en annan som vi tycker är bättre.

Men en fluga? Den bestämmer sig väl inte för att börja tvätta sig på mitt fönster? Hur går det till egentligen? Reflexer förstås, sådana har ju vi också. Men flugan kan ju inte vara enbart styrd av reflexer, varför flög den iväg just den där sekunden, varför satt den inte kvar tre sekunder till, och vad fick den att flyga åt just det hållet som den flög?

Varför skriver jag det här? Livet är fullt av gåtor.

Tags: ,

2 Kommentarer till “Varför är det så?”

  1. Ernst Göran Westlund skriver:

    Min tanke är att flugan styrs av en programloop i hjärnan som slumpvis aktiverar vissa beteendemönster ägnade att flugans och artens överlevnad. Så länge ingen extern stimulans tar över tuffar flugan och går på det interna programmet. Om det stannar blir den sittande inaktiv, och och skulle troligen förbli så tills den föll död ned, om inga impulser utifrån aktiverade programmet igen. Eller så finns det en klocka som sätter igång det igen efter en viss tid, vem vet?

    Men detta är i så fall bara den yttre aspekten av frågeställningen. Någonstans bakom all biokemi kanske det finns något slags flugsjäl, som gör erfarenheter och växer. Livet är i sanning full av gåtor!

    • Thomas skriver:

      Ja, den där teorin kan jag köpa, och börjar genast tänka på om vi också har några programloopar som styr oss ibland.
      Jag får spara tanken till ett tillfälle då jag har tid att begrunda den. Tack EG, ha det gott!

Lämna ett svar