Jag fick en fråga, som verkligen fick mig att fundera ordentligt: ”Vad får dig att må riktigt gott?”
Det beror ju på, att ligga i soffan och tugga på en pizza till en bra film och en öl, det kan vara att må gott. Men det är inte vad jag skulle önska av en god fé, efter några dagar skulle jag nog inte må det minsta bra tror jag.
Ibland när jag är bekymrad eller upprörd brukar jag ta fram kvasten och börja städa, det är lugnande och gör att jag mår lite bättre. Men håller inte heller i längden. Tanken är inte helt fel dock, jag har ibland varit oerhört tillfredsställd när jag gjort ett bra arbete.
Det är nog inte så många som mår riktigt gott. Alla har väl sina svackor men jag tror att många vandrar nere i dikena alldeles för mycket, och använder fel knep för att komma upp. Man tröstäter, super eller är arbetsnarkoman, eller tusen andra tokiga saker.
Jag har fortfarande inte kommit på vad som får mig att må riktigt gott. Men jag tror att vetskapen om att jag kan må gott är till god hjälp. Det måste gå till på olika sätt från gång till gång, jag kan inte äta pizza jämt. Och ibland blir man överraskad, häromdagen fick jag syn på ett vackert hus:
Mågott-huset, klicka för stor bild
Av någon anledning blev jag väldigt väl till mods när jag såg det, och jag blir det när jag tittar på bilden igen. Det känns som att den som konstruerat huset är en vänlig människa som bryr sig om oss som passerar. Det är som att huset säger ”titta på mig och må gott”, konstigt men så känns det.
Så nu är jag lite stärkt i vetskapen att det är möjligt, att må gott.
Du berör något som gissningsvis är ett av samtidens största problem. Min egen reflexion är att det naturliga tillståndet egentligen är att må toppen. Så vi går omkring i något som är onaturligt för oss ifall vi mår dåligt (nu tänker jag förstås inte på den som ligger svårt sjuk etc, det är förstås mer komplicerat). Jag tror att den viktigaste orsaken till att vi mår dåligt är att vi sysselsätter våra tankar alldeles för mycket med trista saker: olyckor, hot, den (möjligen) kommande världskatastrofen, världens orättvisor etc. Det är en sak att engagera sig i något praktiskt arbete för världens bättring, men att bara låta tankar på allsköns elände uppta tankelådan leder inte till någon förbättring, bara till att man själv mår sämre. Vi låter helt enkelt tankemaskineriet gå på tomgång med mental skräpmat, och så tar vi hjälp av massmedia för att fylla på med mer hela tiden. Hur ska vi då kunna må bra, när det är så vi lever?
Min egen erfarenhet är att när jag medvetet (kan krävas lite viljekraft) sysselsätter min uppmärksamhet med sådant som jag känner positivt för, då mår jag snart bättre. Så det är vad jag egentligen jämt borde göra.
Tack för input EG.
Det kan bli en hur lång som helst diskussion av det här, men det är inte min avsikt. Det ligger nog en hel del sanning i det du tror, om man drar det lite extremt kan man säga att vårt intellekt är en förbannelse. Men det kan ju vara till glädje också som tur är, det gäller bara att hålla balansen.
Att fokusera på något positivt är en bra grej, men det kan bli lite som att dra en mental filt över huvudet, man får inte stanna därunder för länge. När jag ligger i soffan och käkar pizza kan man ju med lite god vilja säga att jag sysselsätter mig med något som jag känner positivt för 🙂
Många människor blir provocerade av idén att skapa ett positivt inre klimat genom att vända sin uppmärksamhet mot sådant som känns bra. De ser det som något slags moralisk eller social skyldighet att sysselsätta sina tankar med världens elände, eftersom detta anses mer verkligt än annat. Men jag kan försäkra, det kräver mycket mer av dig att engagera dig selektivt i positiva saker än att flyta med strömmen. Det är när man försjunker i samtidens ledsamheter som man gömmer sig under den mentala filten. Men visst kan man intressera sig på ett konstruktivt sätt för saker som behöver bättras. Ifall man gör det i handling. Som här på ön att knattarna i skolan ordnar pengainsamlingar för att köpa och skicka material till skolor i Afrika, bara för att ta ett exempel.
I alla fall, diskussionen handlar ju om vad man ska göra för att må bra. När jag ser mig om i världen, så är det mitt intryck att de som gör skillnad för andra mår bra. De som mår dåligt lyfter inte sin omgivning. Så om man verkligen tycker att man ska göra något för mänskligheten, då måste man börja med sig själv. Odla sin inre trädgård med vackra blommor och nyttiga grönsaker, inte tistlar och ogräs. Om du förstår hur jag menar 🙂 Men, som sagt, en välskött trädgård kräver mer arbete än en som får förfalla av vanvård.
Att må gott…tror jag är starkt sammankopplat med sin egen förmåga att känna att livet är meningsfullt. Dessutom är känslan av att man kan förändra och påverka jätteviktig. Vetskapen av sin egen betydelse och ett sammanhang.
Sist men inte minst är förmågan att kunna känna hopp livsviktig.
De här sakerna jobbar jag ständigt med när jag möter förskolebarn och dess familjer (som ibland inte mår så bra).
Att se livet som meningsfullt är Aoch O…och det kan även den som är t.ex svårt sjuk göra.
Som förskolepersonal och förälder tycker jag att det är något av det viktigaste som finns…att kunna förmedla att livet är meningsfullt…och gott…trots allt.
Allt hänger ihop, på något sätt…trots att både den lilla och den stora världen är i ständig förändring…och jag tror på att mår man gott ofta blir livet meningsfullt…och ser man livet som meningsfullt, mår man oftast gott..
Tjaa…lite så iaf…
Jag tror också att din vetskap och känsla inför att du faktiskt kan må gott, är jätteviktig…och gör dig öppen för att kunna komma dit…där du mår gott.
Lycka till Thomas, att må gott…ofta! / Lena