Politik för reptilhjärnor

Nu börjar det hetta till i alla ”fria” medier. Dagstidningarna gödslar med artiklar om valet, och kommentarsfälten därunder fylls som en riskokare med vassa känslor. Facebook* tillåter att man hatar fienden både direkt och i kommentarerna, dessutom kan man gilla påhoppen med ett snärtigt klick. Bloggar tjänar som betongväggar för de ”mogna” graffiti-konstnärerna, de ståtar till och med med läsbara budskap -fast bittersmaken skiner igenom.

Jag kan inte göra anspråk på att vara vetenskapligt korrekt men jag kan inte undgå att få uppfattningen att sympatierna för de rödgröna har en mycket mer ilsken attityd än alliansens supportrar. Kan man dra några slutsatser av det?
-Bäst att låta bli kanske.

Bedrövad blir jag dock när jag hör reportaget från SD’s tal på Sergels torg i torsdags. Det lät ju värre än under fotbolls-VM i somras. Inte talet alltså utan demonstranterna, som på en direkt fråga uttryckte att de ville dränka budskapet.
Vad är det för fasoner? Litar de inte på folks förmåga att dissa SD, så de måste ta saken i egna händer? Det är ju inte ett dugg bättre än det de demonstrerar mot. Nu vet jag inte vilka den intervjuade demonstranten tyckte sig representera men jag lägger honom och hans parti i samma hög som SD.

Det ska bli skönt när det här valet är över. På måndag finns det säkert massvis av besvikna människor, oavsett hur valet gick. Men vad finns det att vara besviken över? Det är inga radikala förändringar som kommer att ske, vi har det alltför bra för sådant. Kanske det är därför vi hobbyhatar våra politiska motståndare, och hittar nya missnöjen på tisdag?


* Stavningskontrollen i WordPress har tydligen med facebook i sin ordlista. När jag skriver ordet/varumärket med gemener så får jag en varning. Min politiska reptilhjärna rycker till och funderar över vad som är viktigt, och undrar vilken makt som bestämmer vad som är är viktigt. Jag hoppas att valvinnaren också har en reptilhjärna.

3 Kommentarer till “Politik för reptilhjärnor”

  1. Ernst Göran Westlund skriver:

    Jag undrar om du inte tar sakerna för högtidligt! Jag undrar också om hobbyhat egentligen är så nytt. Tänk på hur våldsamt det politiska livet tidvis var till och med i Sverige för hundra år sedan.

    • Thomas skriver:

      Det är väl snarare så att jag tar det alltför känslomässigt. När folk försöker tvinga fram sina åsikter brukar förnuftet ofta få vika undan, och det gör mig frustrerad. Som jag skriver så har vi det så pass bra att vi egentligen inte behöver oroa oss. Det är många stormar i vattenglas, kan jag tycka även så här efter valet. Men egentligen är det ju bra med en befolkning som engagerar sig.
      Jag blir förresten nyfiken, hur ser politiken ut i Kanada? Jag har ingen koll på den alls, kan ju förstås googla lite man jag frågar dig. Röstar du? När sker det nästa gång?

      • Ernst Göran Westlund skriver:

        Jodå, jag röstar i Canada. Tyvärr har jag lite dålig koll just nu på när nästa val är. Men det nästa federala lär bli 2012 och nästa provinsval 2013. Vi väljer till det federala parlamentet, till provinsparlamentet och till den kommunala ledningen, och det är olika valdagar. Inget ”kommunalt samband” här inte 🙂

        Traditionellt har det starka partiet i Canada varit Liberalerna, som kallats ”statsbärande” och haft en liknande ställning som sossarna i Sverige. Men som i Sverige har den blåa sidan skuffat dem ur sadeln, och nu är det tories som leder Canada under Stephen Harper. Fast han regerar i minoritetsställning. På provinsplanet är det liberal regering i BC, men det är provinsens eget liberala parti, som inget har med riksliberalerna att göra. Och som nog inte är liberalt annat än till namnet, det är ett rätt blått parti. Neokonservativt anser somliga, vad det nu kan innebära.

        Sossarna i Canada kallas NDP (New Democratic Party). De har haft makten under korta perioder, bl a i vår provins, och alltid åkt ut igen med huvudet före. För de har slösat med pengar precis som sossarna i Sverige gjorde under period. Toleransen för budgetunderskott tycks mindre här i den traditionellt varit i Sverige. Inte ens fackföreningarna stöder NDP.

        De gröna har ännu inte fått någon plats i något parlment, vad jag vet. De är annars mycket aktiva.

        Canada har majoritetsval federalt och i de flesta (möjligen alla?) provinser. Det leder till valkampanjer som är lite annorlunda, och nya småpartier har mycket svårt att komma in i någon lagstiftande församling. Bl a anhängarna av De Gröna har propagerat intensivt för att man ändrar till proportionellt system. Det finns för och nackdelar med både majoritetsval och proportionella val. Här i BC har det varit två folkomröstningar i saken under den tid jag bott här. Proportionella val förlorade i bägge.

        Tja, det var några glimtar. Ämnet är stort, och jag behärskar det knappast.

Lämna ett svar