Livslångt

Året är 2112, eller palindromåret som det också kallas. Det är det första palindromåret sedan 2002 och mycket har hänt sedan sist.

I Sverige brottas man med ett delikat problem. Politikerna vill höja pensionsåldern från nuvarande 70 år till 115 år. Orsaken är det genombrott inom genforskningen som gjordes 2050 då det blev möjligt för vem som helst att föda barn med en förväntad livslängd på 150 år i genomsnitt.

Men det är inte riktigt så bra som det låter. Ingen av ”de kortlivade” 80-åringarna skulle kunna tänka sig att stappla fram på samma sätt i 80 år till. Att förlänga livet på folk har inte varit något riktigt problem för forskarna, det svåra har varit att förlänga livet från födseln så att kroppen befinner sig i medelåldern då man fyller 80.

Svårigheterna är inte bara forskarnas huvudvärk, samhället i stort måste anpassas efter de nya medborgarnas behov, samtidigt som det måste fungera för de individer som fasas ut med tiden. Skolor är egentligen inget problem eftersom de långlivade har precis samma mentala förutsättningar till lärande. Låt vara att de inte börjar gå förrän i andra klass, men det löste man genom att inrätta speciella klasser för de barnen. Visserligen fick de svårt när de väl började vara ute på skolgårdarna bland kortlivade barn men av de två första årskullarna ser det ut att vara c:a 70% som kommer att leva ett lyckligt liv.

Detta är viktigt. I övergången mellan kortlivade och långlivade uppstår många konflikter i samhället. I början är de långlivade i minoritet och ses som unika men oförargliga, möjligtvis duger de som mobbingoffer på skolgårdar och arbetsplatser. Men samhället måste anpassas som sagt och det är ute på arbetsplatser det först märks, då förändringar görs för att passa de unga kroppar som tar plats efter de kortlivade som pensioneras.

Pensionen är en svår fråga detta palindromår. Befolkningens fördelning mellan lång- och kortlivade är 45 mot 55 och det är inte fråga om debatt utan snarare upplopp. Att gå i pension vid 70 är rena drömmen för en långlivad och väcker avund hos de kortlivade. När en höjning till 115 föreslås går proppen ur och medierna översvämmas av rykten om att de kortlivade måste arbeta in till döden, att förslaget gör en tydlig skillnad mellan de två folkslagen går nästan alla förbi. Alla utom de som triggar på segregeringspolitik och diskriminering.

Vilda strejker, bränder och slagsmål. Landet är på gränsen till sammanbrott och statsminister Olof Nörseking lutar ansiktet i händerna, just nu är han glad att vara kortlivad ”Snart slipper jag det här” tänker han.

På ena sidan

Tags: , ,

6 Kommentarer till “Livslångt”

  1. Gustaf skriver:

    Thomas, det här låter som en inledning på en spännande bok!
    GustafE

  2. Ernst Göran Westlund skriver:

    Milda makter, det där var ett tankeexperiment att bita i! Kommer mig att tänka på en italiensk film jag såg för många år sedan, med ett parallellmotiv. Men där handlade det inte om att arbeta längre, utan massor av människor blev tvångspensionerade tidigare. Så kunde ske på grund av en epokgörande uppfinning som gjorde att man kunde tillverka nästan vad som helst av sopor.

    Särskilda byar inrättades för de nya pensionärerna, med allehanda oförargliga och stentråkiga fritidsaktiviteter. Samtidigt inträffade ideligen upplopp som protesterade mot det nya systemet. Till sist tog makthavarna fram ett nytt system, där pensionärerna fick gå till en helt ny anläggning för att kvittera ut sin pension. Det är bara det att vid de förmenta utbetalningsautomaterna disintegrerades de fysiskt och absorberades i systemet som tillverkade saker av sopor.

    Det skulle nog inte vara bra om man gjorde en vetenskaplig upptäckt som segregerade samhället på det sätt du beskriver. Men jag kan glädja mig åt att liksom Nörseking inte behöva vara med om det. Ifall det nu händer.

    • Thomas skriver:

      Det låter som en film jag skulle kunna gilla! Jag hoppas i alla fall att vi får vara med till slutet på den här historien, om det nu blir något sådant.
      Ha det gott!

      • Ernst Göran Westlund skriver:

        Menar du att du skulle gilla en sådan förskräckligt deprimerande film! Visserligen var den välgjord, men inte kände man sig väl till mods efter att ha sett den.

        • Thomas skriver:

          Kanske den skulle vara för deprimerande, men det låter som att den skiljer sig från den vanliga hollywoodmallen. Det är alltid intressant.

Lämna ett svar