Jag är ganska lång, nästan 1.90 och känner mig ganska trygg i mig själv. Har aldrig tänkt på att tryggheten kan ha med storleken att göra men vet att jag brukar inge respekt i folk.
I dag på tunnelbanan kom det in en kille som var minst ett nummer större än mig. Ung och vältränad och med ett barskt ansikte, han satte sig mittemot mig och jag fick för första gången känna mig klen. En obehaglig känsla, nästan som rädsla.
Jag satt och tänkte på det där, hur vissa människor kan injaga skräck i andra, när hans telefon ringde. Han svarade med sitt namn och av det korta samtalet kunde jag uttyda att han lämnat barnen på dagis nyss.
Med ens visste jag mer om honom och han krympte på något sätt. Jag vet fortfarande inte vad för sorts människa han är men i och med att jag fick en liten gnutta information så blev han mindre hotfull för mig. Det är konstigt hur vi människor är kopplade, och spännande att upptäcka det.
Jag försökte leta fram en bild som passar till det här temat, den här var den jag hittade:
Swedbank
Vet inte riktigt hur bilden ska tolkas i sammanhanget. Men ämnet är sannerligen väsentligt. Också jag har ibland hamnat mittemot till synes skrämmande människor på tunnelbanan. Inte nödvändigtvis för att de varit storvuxna, det kan också vara sådana som utstrålar aggressivitet och kanske är drogpåverkade. Det är sannerligen olustigt och ett av de många skälen till att jag inte gillar att packas in som boskap i tunnelbanan.
Ibland är rädslan fullkomligt obefogad, och det var den antagligen i ditt fall.
Hur som helst, jag föreställer mig att det bästa sättet att vara trygg är att ha en solid förankring i sig själv. Vad nu det är 🙂
Det är ingen perfekt bild för sammanhanget, jag tänkte som så att mannen på bilden är både David och Goliat på samma gång. Han syns ju i både liten och stor version. Han kan säkert vara respektingivande också, VD för någon bank.
Rädsla är ett begrepp som kan funderas på i många perspektiv. Jag läste nyligen ett påstående som säger att allt våld föds ur rädsla, det kanske är sant.