Nu går konjukturen uppåt igen, snabbt. Företagen skriker efter kvalificerad arbetskraft.
Det är brist på ingenjörer, tekniker, byggarbetare, ekonomer, jurister; Yrkesfolk som kan mata den växande konjukturen. Men det finns områden där det sällan råder brist på folk. Socialarbetare, förskolelärare, andra lärare, konstnärer, vårdpersonal, … Jag tror inte att de upplever några konjuktursvängningar i sitt yrkesutövande.
Vad är konjuktur? Är det ett mått på behovet att må bra? Eller ett mått på hur många bilar vi vill ha? Varför vill vi ha många bilar, är det för att må bra?
Vad händer om allt fler börjar må bra? Får de då uppleva sin första konjuktursvacka på dagis? Efterfrågan på deras tjänster minskar eftersom föräldrarna är hemma med sina barn. Socialarbetarna löser sudoku eftersom allt färre mår dåligt.
Det kanske inte är så dumt om konjukturen bromsas på grund av brist på arbetskraft. Då kanske vi får tid att upptäcka vad det är som får oss att må bra.
Är konjuktur tillväxt? Tyvärr är det väl så och det som växer är i grunden inte ekonomin eller antalet tillverkade bilar. Det som växer är antalet människor på jorden, människor som vill ha ett bättre liv. Bättre hus att bo i, elektricitet, en cykel eller moped, mat för dagen. Eller lite högre upp på skalan: En bättre bil, en bil till, en ny dator, kamera, mobiltelefon, snygga kläder.
Men vi vill alla må bättre.
Konjukturkurvorna pekar ju uppåt, så jag har plottat mitt telefonnummer i stället.