I fotografernas rike är den enögde kung

Lugn, jag jämför inte fotografer med blinda som i det riktiga ordspråket ”I de blindas rike …” Det här är ett fototips, kanske inte för att ta bättre bilder men för att slippa ta de dåliga.

Jag har ofta fångat fantastiska scener med kameran, bara för att komma hem och se något som möjligtvis kan duga som ett bevis på att man varit på plats. All den fantastiska atmosfären, magin och allt vad det var man kände är totalt frånvarande i bilden.

Det är kamerans fel! Den har bara ett öga. När vi ser oss omkring med våra två ögon så ser vi i 3D, medan kameran bara ser i 2D. För vissa scener gör det en enorm skillnad, pröva själv nästa gång du står i en lummig skog; blunda med ena ögat en stund och känn efter om det ser lika bra ut. Om det gör det, fotografera! Annars kan du avstå och slippa bli besviken när du kommer hem och tittar på bilderna.

Den här vyn gör sig bäst genom två ögon

Sett med ett öga, kameran tyckte som jag

En del bilder är inte så beroende av djupkänslan

3D, djupkänsla, närvaro, sätten att beskriva det som man hittar i vissa bilder är många. Gemensamt för dem alla är väl att det känns som att man är på plats när man tittar på bilden och det kan ju uppnås på många sätt, ett ansiktsuttryck som man känner igen kan räcka. Djupet i en bild kan vara emotionellt också.

Till sist kan det ju vara så att man inte bryr sig om att förmedla ett djup med sin bild, man kan ha tagit den av helt andra orsaker. Kanske för att den är rolig eller visar en käresta eller ett husdjur.

Fast ibland kan det vara bra att blunda, med ena ögat alltså.

Tags: ,

3 Kommentarer till “I fotografernas rike är den enögde kung”

  1. Ernst Göran Westlund skriver:

    Det där var ju en intressant tanke. Nyligen såg jag en tjusig naturbild, men jag tyckte att något inte var riktigt perfekt med den. Det var en bild av en blank insjö med speglingar av grönska och blå himmel. Så fick jag en idé, och vände uppochned på bilden. Vad den lyfte! Bilden på dammen ovan kan man ju också snurra runt, men den funkar inte alls för det. Däremot gick det fint att konvertera den till svartvitt. Då blev det förstås en helt annan bild. Men vad är det för mening med det? Jo, genom att justera svärtningskurvan före konverteringen så kan man faktiskt få ökat djup i den.

    Det här är en upptäckt jag gjort ganska nyligen, genom att studera vad analogrävarna på FS har att berätta om svärtningskurvor och bilddjup. Och efter att ha läst din skrivning här har jag börjat fundera över detta är (en del av) hemligheten med svartvitt. Att rätt utförda svartvita bilder har större djup än färgbilder. I färg kan man inte göra samma trick, eftersom det förrycker färgbalansen i bilden.

  2. Thomas Meldert skriver:

    Det här har jag aldrig tänkt på men det blev förklaringen till alla mina misslyckade platta bilder, speceillt naturbilder =) De blev mest det där som du säger. Ett bevis på att man varit där men allt man kände och upplevde finns inte i bilden.

  3. Lena Eriksson skriver:

    Imorgon skall jag ut till en sommarstuga…där lär det finnas natur, ja annat än husväggar menar jag…så då bara måste jag testa din teori!
    Tack för den! / L

Lämna ett svar