Könet i bild

Det handlar om skönhet men också om slarv. Jag ser en tilltagande trend av slarvigt skrivande vart jag än vänder blicken, eller är det en acceptans för slarv jag ser? För närhelst någon påpekar skrivfel, på internet förstås, så blir denne nedsablad som petimeter och intolerant.

”Det går ju att fatta vad som menas” är ett vanligt argument. Underförstått ”läs och förstå, gå sedan vidare och håll käften.” Tugga och svälj men håll tyst, ingen vill veta dina åsikter ändå.

Det här uppfattar jag som en nedvärdering av det skrivna ordet, ja kanske av all information och kommunikation. Det ska konsumeras, missuppfattas, värderas och sedan glömmas. Vad som är av värde är tvetydigt, att skriva korrekt och kanske rentav vackert är inget att ödsla energi på i alla fall.

Jag vill åtminstone ägna lite energi åt ”Skönhet i bild”, för det fattade ni väl att det står i rubriken?

Trondheim 2006

Tags: , ,

2 Kommentarer till “Könet i bild”

  1. Lena Eriksson skriver:

    Din bild är vacker Thomas…din text likaså.
    Som ljuvaste musik…båda två! / lena

  2. Ernst Göran Westlund skriver:

    Det finns två strömningar i tiden: ett stort intresse för språket och en total likgiltighet för det. Inom båda strömningarna förefaller okunnigheten vara rätt stor.

    Själv är jag gammaldags språkpurist. Men jag försöker modernisera mig lite, skriver t ex ”dom”, ”mej”, ”webbsajt” och ”e-mejl” eller bara ”mejl”. Det beror på en knuff jag fick för ett antal år sedan, när jag gjorde jobb för Telia. Jag skrev bruksanvisningar för deras systemtelefoner. Vi hade problemet vad vi skulle kalla det som i engelsk text hette display. Vi skulle använda svenska enligt direktiven. Displayen dök upp i olika Teliadokument som t ex teckenfönster eller teckenruta.

    Så en dag ringde min uppdragsgivare och berättade: ”Det har kommit en ny ordlista från Svenska Akademin. Gissa vad jag hittat där? Det äktsvenska och fäbodklingande ordet ‘display’!” Så var det problemet löst. Och mitt mostånd mot språkliga förändringar vittrade ned lite. Men fortfarande måste språket vara begripligt. Särskrivningar och vilseledande felstavningar stör mig.

    Dock, har man någonsin mött en lycklig perfektionist? 🙂

Lämna ett svar