Genmanipulation vs Kärnmanipulation

Jag läser om bebisen Abbe och hans fyra föräldrar på DN. Inte en kärnfamilj precis men lyckliga, om man ska tro artikeln. Alla sätt är bra, utom de tråkiga, sägs det ju och familjen har valt sitt sätt.

Men jag undrar ändå. En traditionell familjesammansättning är inte något som man valt bland flera alternativ i en butik. Åtminstone har man inte gjort så under merparten av de senaste tiotusen åren. Jag tror nästan att en ”kärnfamilj” är något som vi har i generna, något som växt fram sedan vi klättrade i träden.

Gener, en annan sak som vi också experimenterar med i dessa tider men som är mycket mer suspekt i allmänhetens ögon. Det kan vara farligt, man oroar sig för vad som kan hända med mänskligheten.

Varför är det så mycket hippare att experimentera med den första typen av arv, familjen, än det är att experimentera med gener?

Allt syftar väl ändå till att vi ska bli lyckligare.

Tags: ,

10 Kommentarer till “Genmanipulation vs Kärnmanipulation”

  1. Ernst Göran Westlund skriver:

    Det där är en utmanande fråga, det kan man se på de diskussioner som varit i tidningar och politik. Min allmänna känsla är att många människor har för stora krav att få bestämma över andra. Man är själv anpassad till något slags norm och vill att den ska vara allenarådande. Att just min norm är ”bättre” eller mer moralisk etc är i allmänhet ett fullständigt grundlöst antagande. De som hänvisar till bibeln har dessutom sällan det stöd de påstår ens i den skriften, om det nu skulle betyda något.

    Så växer vår kultur fram i en ständig dialog mellan grupper och individer med olika uppfattning. Det är bara att acceptera!

    • Thomas skriver:

      Javisst, acceptans är första steget mot all form av förändring eller för all del motstånd mot förändring. Hur andra bildar familh är inget problem för mig, det är frågan jag ställer i slutet som engagerar mig mest. Varför är synen så olika på två saker som ligger så nära varandra?

      • Ernst Göran Westlund skriver:

        Man kan väl uttrycka det så här: Det är du personligen som uppfattar att de ligger så nära varandra. Jag påstår inte att det inte finns skäl för din uppfattning, men jag är ganska säker på att det finns många som inte skulle instämma.

        Till det vill jag gärna lägga att Fredriks inlägg här nedan är väldigt bra. Thomas uppfattning att det handlar bara om fortplantning, och att kärnfamiljen är det enda som inte är en återvändsgränd, det är en åsikt bland många andra. Många håller med honom, men många gör det inte. De som inte håller med har också skäl för vad de anser. Detta är återigen ett exempel mänsklig mångfald och kastar ljuset på nödvändigheten att vi accepterar varandras drömmar. Man kan inte påstå att Thomas sammanfattar diskussionen, bara att han sammanfattar sin egen åsikt.

        • Thomas skriver:

          OK, du benar ut det väldigt bra. Jag kanske ska nöja mig med att bara ställa frågan, utan att krångla till det. Eller bara en stilla undran, utan att förvänta mig något svar; ”varför är det hippare att laborera med familjesammansättningar än det är att laborera med gener?”

          • Ernst Göran Westlund skriver:

            Det tror du för att du inte pratat med folk som manipulerar gener 🙂

            Allvarligt talat, är det säkert att du inte har fördomar mot människor som prövar nya familjesammansättningar?

          • Thomas skriver:

            Jag tror inte att jag har det. Möjligtvis är jag avundsjuk men det beror i så fall på att jag matats med artiklar om hur bra de har det, de som prövar något nytt.

  2. Fredrik skriver:

    Hej!

    Problemet med ditt inlägg är att det inte är korrekt historiskt. Kärnfamiljen är en relativt ny företeelse som uppkom i Sverige under 1800-talet. Dessförinnan levde människor i stora hushåll som bestod av tre generationer och anställda, t.ex. ett hantverkarhushåll med mästaren, mästarens föräldrar och barn, gesäller och lärlingar som levde tillsammans i hushållsgemenskap.

    Att endast ha en kärleksrelation med en person är däremot ett äldre fenomen och jag tror det har betydelse att det är enklare att bygga djupa trygga relationer med en person, men samtidigt får man inte blunda för bakgrunden. En stor del av den historiska bakgrunden till monogama parrelationer var ju att det var ett sätt att säkra arvsföljden för egendom. Dvs att man behövde barn som man var säkra vars ens egna för att kunna föra egendom vidare.

    • Thomas skriver:

      Tack för ditt inlägg Fredrik, synd att du hittar problem med det. Det var intressant information du kommer med men det är inget svar på min fråga.

  3. Thomas Meldert skriver:

    Jag kan ha missuppfattat saken helt men handlar inte allt om att fortplanta sig? Jag tror på kärnfamiljen. Allt annat är återvändsgränder.

Lämna ett svar