Hur skulle det blivit då?

Fem dagars arbetsvecka, lagstadgad semester, avtalsenliga (snudd på lagstadgade) löner, diskrimineringsskydd (dock ineffektivt), föräldraledigt, pension; listan över hur bra vi har det kan göras lång. Många vill debattera om allt detta verkligen är bra men jag tänkte inte göra det.

I stället funderade jag på hur det skulle vara om vi aldrig hade haft ett par av de här sakerna. Semester till exempel, den blev lagstadgad 1938 och då fick alla med en anställning rätt till två veckors betald semester. Hur hade vi haft det idag om det aldrig skrivits in i lagen? Det borde ju vara så att arbetsgivarna hade tjänat mer pengar då. Likaså om alla hade jobbat sex dagar i veckan eller om fackföreningar inte tillåtits.

Om man inte kunnat få föräldraledigt kanske det inte hade fötts så många barn, hur hade det påverkat samhället som vi lever i idag? Vi kanske hade haft ett smalare generationsspann, eller kanske helt enkelt inte varit så många. Färre att ta hand om på ålderns höst men också färre som kan göra det. 1913 var medellivslängden 60 år, då var det kanske inte så svårt att ta hand om de ”gamla”. Samma år infördes folkpension i Sverige, det kunde man få när man fyllde 67. Troligtvis var det ingen större kostnad för staten på den tiden. Det var nämligen våra (deras) skattepengar som användes till pensionerna på den tiden.

Tänk er att inget av allt det här hade hänt, hur hade vårt samhälle eller vår värld sett ut idag? Arbetsgivarna/företagen hade kanske tjänat massvis med pengar. Vad hade de gjort med dem? Staten (som inte alltid varit samma sak som medborgarna) kanske hade dragit in massvis med pengar i företagsskatter, vad hade den gjort med dem? I början av 1700-talet använde ”staten”” pengarna till att kriga och sådant gör man oftast för att nå nya landvinningar och därmed makt och rikedom. Hade man gjort likadant på 1900-talet?

Ett land, en stat, är inte alls olikt ett företag, staten är större -det är den påtagligaste skillnaden . Vad hade företagen gjort med sina förmodade rikedomar? Troligtvis något liknande, man kan bara hoppas att företag inte kunnat använda vapenmakt. Men företagen måste göra något vettigt för sina pengar kan jag tänka mig, det är väl bara Joakim von Anka som vill bada i dem?

Pengar är bara universiella behållare för resurser, hur du än tillagar en sedelbunt blir det varken njutbart eller nyttigt. Det är resurserna: Vatten, mat, parfym och juveler som har det riktiga värdet. Så den som har pengar kan köpa resurser, om man har mycket pengar kan man köpa mycket resurser -mer än man behöver. Vad gör man med det man inte behöver? Man kan sälja det för att få pengar, som man kan köpa resurser för… Om jag fortsätter den här loopen så hamnar man i en frågeställning som man kan läsa mer om här: http://svt.se/2.108068/1.2432051/tillvaxtens_dilemma

Men min fundering var hur det skulle blivit om några få parametrar i vår historia hade blivit kvar på noll? I den upplevda välfärd jag lever i är jag glad att jag kan ägna några tankar åt en sådan hypotetisk fråga. Om jag i stället fått leva med svaret på frågan hade jag kanske haft fullt upp med att fortsätta leva med just det svaret. Eller så hade jag suckat över någon idiot som bloggar om hur det kunde ha blivit om vi hade haft fem dagars arbetsvecka, lagstadgad semester, avtalsenliga löner, … rena science ficton alltså.

Väggarna berättar

Reservation: Alla faktauppgifter är hämtade från Wikipedia vid samma tidpunkt som inlägget skrevs.

Tags: , , , ,

2 Kommentarer till “Hur skulle det blivit då?”

  1. EG Westlund skriver:

    Det är några saker jag inte håller med om i SVT-artikeln.

    1. Jordens ekologiska resurser har redan passerats, säger ingressen. Detta är ett påstående som tuggats tills det blivit sanning. De som påstår så förväxlar rovdrift och resursslöseri med produktionsförmåga. Den enda lösning de ser på problemet är att vi ska återgå till en livsstill som hör till en tidigare historisk epok. Detta är meningslöst av flera skäl:

    a) det kommer inte att ske, den politiskt korrekta retoriken är mest munväder

    b) att vrida klockan baklänges är givetvis ytterst okreativt, om det nu skulle vara möjligt

    c) den grönfärgade politiska diskussionen drar alltför ofta uppmärksamheten bort från saker som borde göras och som kan göras för att bättre skydda vår livsmiljö, och till olika slags spektakel. Det enda påtagliga resultatet blir på sikt att vi får betala mer i skatt, och att ett antal fula och ineffektiva, subventionerade vindkraftverk förfular landskapet.

    2. ”Ekonomisk tillväxt har blivit ett religiöst mantra.” Struntprat! Påståendet är uttryck för ordets makt över tanken. Ekonomisk tillväxt är ett teoretiskt mått på hälsan i ett lands ekonomi. Jag har hört utbildade ekonomer fastna i ordet, som om de faktiskt trodde att det betydde en ständigt tillväxt av resursslöseriet. Bättre åldringsvård resulterar i tillväxt. Effektivare sjukvård resulterar i tillväxt. Ungdomar som utbildar sig resulterar i tillväxt. Om jag låter vår trädgårdsmästare klippa min gräsmatta så påverkar det den uppmätta tillväxten positivt. Fler byråkrater, som sällan producerar någonting alls, det är också tillväxt. Om man tillverkar fler bilar och samtidigt skrotar dem som finns så leder det också till tillväxt, men det är bara ett fall av flera möjliga. Det tycks vara just sådana exempel som den gröna retoriken skjuter in sig på.

    3. ”Världens länder har blivit som narkomaner – beroende av tillväxt.” Det är klart att om världens ekonomiska hälsa uttrycks med det teoretiska tillväxtmåttet, så är världen beroende av tillväxt. Att jämföra detta med narkomani är som att påstå att vi grundlägger narkomani hos våra barn genom att ge dem mat. För de är ju beroende av mat!

    Dystopister har förutspått slutet på världens resurser inom en snar framtid nu i säkert flera hundra år. Vi behöver dem inte. Det är dessa personers undergångsprofetior som ska jämföras med religiösa förutsägelser.

    Att skriva sådana där artiklar eller rent allmänt predika om undergången — det är vad man förr kallade att skära pipor i vassen. Vi har fått en undergångsindustri, där massor av människor (med Al Gore i spetsen) tjänar stora förmögenheter på att predika undergång. Fråga dig alltid när du hör en sådan predikan: ”Vem tjänar på att jag tror det?” Du kan ge dig på att det sitter någon cashar in på din vilja att slicka i dig skiten.

    I dag såg jag en bil stå på tomgång vid byns postlådor. I bilen satt en man och läste sin post. Denna man var en av de ivriga tillskyndarna till att man skulle rösta grönt i senaste valet. Han är en fin människa, men hans gröna röst är värdelös om han kör sin stora bil tomgång. Han kunde lika väl ha en Smartcar (han är ensamstående), och stänga av motorn när den inte behövs för att driva bilden framåt. Tyvärr är han en typisk representant för den gröna retoriken. Den kräver att andra ska göra något. Själv gör man på sin höjd en eller annan betydelselös symbolhandling. Det visar vad den gröna retoriken är värd: noll!

    • Thomas skriver:

      Oj. Tack EG, det där var en fantastisk kommentar. Jag ska ta vara på det du skriver, speciellt ditt tips ”Vem tjänar på att …” som ju är användbart i många sammanhang.
      Ha det gott!

Lämna ett svar