Arvegods

Skogen vi ärvde, visst finns det en strof från någon klassisk text som lyder så?

Jag har följt Maciej Zaremba:s artikelserie i DN, den som handlar om skogsskövlingen i dagens Sverige.
Måste säga att jag tycker att det är hans sämsta artikelserie jag läst och jag är lite besviken. Det jag tidigare läst av honom har varit knivskarpt, fyllt med dödliga fakta. Men den här gången är det tunnare med sådant och i stället låter han sin stilistiska förmåga fylla ut artiklarna med ren prosa. Skönt att läsa så klart men trots att jag är naturvän och skogsbarn grips jag inte av något patos.

Jag författade en text som reflektion på det Maciej skrivit:

Människa, du har nu klivit ned från träden och lever i stället mellan väggar gjorda av trä. Du har gjort stora saker och små saker, allt för att förbättra förutsättningarna för dig och din avkomma.
Du har funderat mycket och skaffat ett språk, i språket har du infört ett begrepp för vad du gör i din strävan. Det kan sammanfattas i ordet ”terraforming.” Du formar världen omkring dig så att den ska gynna din vidare färd mot framtiden.
Det är gott så. Jag vill bara påminna dig om att du inte är det största som finns. Det största som finns är livet och det har nu valt dig som bärare mot framtiden. Om du misslyckas så finns det andra som väntar på sin chans: Träd, mossa, hundar och oräkneliga fler.

Jag lämnar dig nu i förvissning om att du gör ditt bästa och går själv vidare till att öppna mitt orange kuvert. Ha det gott!

/Gud, 65+

För att anknyta till inläggets titel måste jag bara ställa frågan ”vad är arvet värt?” Ska allt vi ärvt från svunna tider bevaras i oändlighet till varje pris? I så fall till vilken nytta? Själv har jag två ärvda saker i min ägo: En bajonett som min morbror använt i finska vinterkriget, den behåller jag av känslomässiga skäl. Så har jag en obegriplig sak från min farmors skafferi som jag inte kan benämna. Hennes åkrar och skog är inget jag har resurser att konservera och mina barndomsminnen från de trakterna försvinner med mig så de gör nog bättre nytta på annat håll.

En bild från ett terraformat kalhygge strax söder om Gävle:

Enkelt att skapa vackra kalhyggen med lite kreativitet.

Tags: , ,

En kommentar till “Arvegods”

  1. EG Westlund skriver:

    Själv är jag 70, så jag slår Gud 🙂 Jag har bara läst en av Maciej Zarembas artiklar. Vad man än kan säga, så fäster han uppmärksamheten på vad jag uppfattar som en bristfällig lagstiftning. Nog borde det finnas möjligheter att få skogsskövling rättsligt prövad? Det handlar ju inte bara om att ta ut virke ur skogen, utan också på vilket sätt det görs. Men det är för all del likadant här. Äganderätten får inte kränkas, i synnerhet inte när det handlar om markägarens möjlighet att tjäna pengar. Men vad som missas i det betraktelsesättet är att naturen i viss mening tillhör oss alla.

Lämna ett svar