Förhoppningsvis kan demokratin på sikt lösa sådana problem. Men vi kommer inte ifrån det, demokratin är just nu inne i något slags kris. I Sverige kanske det inte känns så mycket, men krisen finns där också. Jag har haft anledning att fundera över saken efter att precis ha läst Alvin och Heidi Tofflers bok ”Tredje vågens samhällsbygge”.
]]>Tack EG. Den här frågan är nog olöslig, det handlar ju om att värdera känslor/moral mot ekonomiska värden. En del människor gillar pengar mer än de gillar att vandra i en vacker skog, och så finns det de som tycker tvärtom. Men man tycker att demokratin borde kunna lösa de motstridiga värderingarna.
Ha det gott! /Thomas
]]>Jag har en känsla av att uttryckssätt som ”Skogen vi ärvde” är ett slags poetiskt uttryck för att vi alla är delaktiga i skogen. Och i naturen och marken och vad som finns på den. Det har inte att göra med ägande i legal mening, förstås. Om vi bara ser skogen som en förmögenhetstillgång, så är det inget vi som allmänhet ärver. Det handlar mer om ett kulturellt arv. En rättighet att få njuta av den på olika sätt, medan ägande i den vanliga meningen innebär rätten att efter eget bedömande få tjäna pengar på den.
Jag är inte socialist. 1900-talet prövade socialismen som koncept för hur resurser skulle styras och förvaltas, och resultatet talar för sig självt. Men inte är jag heller anhängare av någon oinskränkt egendomsrätt.
För många år sedan såg jag en TV-intervju med en gammal friherrinna Ramel på Övedskloster, Sveriges sista fideikommiss. Hon fick bland annat frågan hur det kändes att äga ett sådant stilfullt och traditionsbemängt gods. Hon svarade att Övedskloster inte var något man ägde. Det var något man förvaltade. Legalt sett hade hon rätt. Men sådana arrangemang är ovanliga. Stiftelser fungerar på det sättet. IKEA ägs av en stiftelse, och Ingvar Kamprad brukar förneka att han själv äger IKEA. Hans ställning inom koncernen liknar nog mer den gamla friherrinannans i relation till fideikommisset.
Jag menar att vi måste finna nya former för hur viktiga nationella tillgångar ska förvaltas. Men det handlar nog mycket om en mognadsprocess inom kulturen. Jag har inget förslag till hur det ska lösas, men jag reagerar starkt mot att finansintressen ska kunna förfoga godtyckligt över naturtillgångarna. Det är helt enkelt en moralisk fråga.
]]>