Debatten om internet, upphovsrätt, det fria ordet och informationens frihetslängtan har pågått i några år nu. Alltid lika spännande att läsa om tycker jag, det är en gordisk knut att lösa och jag har inga svar.
Men jag har fantasi. Teknikutvecklingen är att jämföra med en ständigt accelererande bil, för att hålla koll på den måste man hänga med -annars ser man bara spåren efter den. Den här debatten som jag snackar om har väl hållit på en smula för länge nu för att man ska kunna tycka att den hänger med?
När debattörerna väl har hittat sin balans i dagens frågor sysslar mina barnbarn med telepati, hur ska myndigheterna hantera det månntro?
Nanoo, nanoo. Mork calling Orson, wishing a nice weekend!
En av de intressanta aspekterna av det här är att många politiker lider känslomässigt av vad de uppfattar som laglösheten på nätet. Ska det verkligen tillåtas något område för mänsklig aktivitet som inte är föremål för politisk kontroll och rättslig reglering? Men jag antar att det är nödvändigt med någon form av reglering, om inte annat så av psykologiska skäl.
Ja, det där psykologiska är en opålitlig faktor som säkert medfört många regler och lagar. Konstigt nog finns det varken regler eller lagar som säger att man bör fatta rationella beslut 🙂
Tack EG och ha det gott!