Reklamen äger

Året är 2099 och iPhone 601 har släppts.

Apple leder fortfarande utvecklingen av användargränssnitt och man får sedan ett antal år tillbaka fria ”Apple-lenses”, alltså kontaktlinser att bära till sin telefon. Hela användargränssnittet är integrerat i våra sinnen: Du säger ”Time” (Apple har ännu inte bekymrat sig om den svenska marknaden) och på ett behagligt sätt dyker klockslag och datum upp i ditt synfält.

Men det varar tyvärr bara en sekund. Sedan dyker det upp betydligt mer skrymmande reklam framför dig, samtidigt som en skrällande reklamjingel lamslår dina öron. Du biter ihop och försöker tänka positivt, det är ju lyckligt att du inte kör bil just nu.

iPhone är trots detta det bästa alternativet om du vill vara uppkopplad. De övriga telefontillverkarna har ännu sämre ekonomi och måste tillåta sina annonsörer allt mer utrymme. Medierna har slutat rapportera om olyckor orsakade av invasiv reklam eftersom det inte längre drar någon uppmärksamhet och därmed inga reklamintäkter. Den enda statistik som finns att hämta är hos SCB, som nyss fyllt 240 år, men man måste numera ha licens för att få access till deras data.

På Flashback20 ryktas det om att man kan köpa en ”iPhonenohPi” om man har haft tillräckligt mycket pengar tillräckligt länge, och att den är helt fri från reklam. Men det är obekräftade rykten, liksom ryktet om att Flashback21 lanseras inom kort. Den gamla domänen har klarat sig från annonsörernas ninjajurister i snart åtta år, så vi anar att en bekräftelse kommer snart.

Tags: ,

En kommentar till “Reklamen äger”

  1. Ernst G Westlund skriver:

    En dystopi! Man kan i alla fall fundera över hur många människor som alltid går omkring uppkopplade. En vän till mig hävdar i alla fall att elektronikpryttlarna vid det laget är integrerade direkt i våra nervsystem. ”Det där är science fiction” säger jag då. ”Inte alls” invänder han. ”Hela tekniken finns redan för att göra det”. Jag påstår att det gör den inte alls, men det säger jag inte. Hans övertygelse är orygglig. Kanske är det ändå intressantare att fundera över de sociala och psykologiska mekanismerna bakom denna hysteriska uppkoppling. Jag äger själv ingen surfplatta eller smartphone. Jag har dock vänner som har grejerna och använder dem väldigt kreativt. T ex en hårfrisörska som dokumenterar kundernas frisyrer på sin platta. Ingen av dem tror jag är uppkopplad bara för sakens skull. Men säkerligen finns många andra som mer eller mindre tvångsmässigt alltid drar fram plattan. Man ser dem t ex på kaféer. Jag tycker inte det verkar vidare roligt.

Lämna ett svar