Inflation i mer än en bemärkelse?

Jag köpte en kavaj. Den var nedsatt med 70% så den kostade en tusenlapp.
Det är en fin kavaj men själva ”klippet” på 70% bidrog med mycket av upplevelsen, det var en ”stor” grej så att säga.

Nu börjar jag tänka tillbaka, när var det senast ”stort” att köpa något för 1000:- Var det när
jag sparat pengar till en cykel? Eller när jag fått julklappspengar och handlade något för dem?
Eller när jag pluggade och köpte kurslitteratur inför nästa termin? -Nä, det var bara surt!
Det blev ju säkert öl för tusen kronor under en termin förresten… men det var inte ett enskilt utlägg, så det var inte ”stort” (Men roligt 🙂 ) Så finns det ju fortkörningsböter, kanske inte tusen kronor men inte speciellt stort heller…

Jag är ute efter den där känslan av att ha satt tusen kronor på spel och inte varit riktigt säker på om man skulle låtit bli, men sedan känt sig så oerhört rik bara för att man gjort ett bra köp.

Och så tänker jag också, är tusen kronor något att fundera över idag? Behövs det större summor för att uppnå den där känslan? När jag köpte kavajen behövdes inte mer, men det handlade ju inte om summan utan mest om rabatten. För många som inte har tusen kronor att ”göra klipp” med kan det kanske vara ett ångestfyllt övervägande.

Så jag undrar, var går den genomsnittliga gränsen för när ett köp blir ”stort” så som jag försöker beskriva det? Går det inflation i en sådan gräns också?

Lämna ett svar