Att tänka på när det blir för jobbigt

När det blir för jobbigt att fundera över hur våra [min och alla andras] hjärnor tänker brukar jag undra över andra saker.
Missförstå mig inte, jag har inte aspbergers eller något sådant, men ibland blir det bara för mycket med allt tyckande hit och dit -och det mesta är så urbota korkat så jag blir trött i huvudet.

Alltså, en sak jag började fundera över nyligen är evolutionen. Eller närmare bestämt hur våra kroppar är byggda. Och inte bara våra utan hur de flesta varelser på vår sfär är byggda.
Det är ju antaget att det är evolutionen som fått oss dit vi är nu och man kan rent logiskt förklara mycket av det. Till exempel att vi är symmetriska; Två ben, två armar. Det blir enklare att förflytta sig när man är symmetrisk. Ögon och öron följer med på något sätt men jag tänker att det mest är bra för redundansen.

Men fingrar och tår? Varför har vi fem av dem i varje ände av extremiteterna? Ett ojämnt antal, och ett primtal dessutom. Vad är det som evolutionen kommit fram till som funnit att fem är det bästa? (Hittills, vem vet hur det ser ut om några miljoner år…)

Lämna ett svar