Arkiv för kategorin ‘Osorterat’

Selfie

torsdag, augusti 13th, 2015

Jag måste ju, om än lite sent, följa trenden. När jag upptäckte att hissen hade spegel i taket var motivet självklart 🙂

Fotografen på bild

Fotografen på bild

Gauging the centuries

måndag, augusti 3rd, 2015

Listen to the beat of: Ultravox, Soft Cell, Duran Duran, Spandau Ballet, Yazoo, The Human League, Eurythmics and Dead or Alive. Or any of their contemporary scene colleagues.

Listen to the texts if you want, but there is no surprise there. With few excuses you can as well read the lyrics of Elvis Presley -Who was a great artist and without doubt would have thrived in any of the bands mentioned above.

But prior to writing this I have been listening to these stars of the 1980’s and also to what is gripping today, in the 2010’s. That is 30 years give or take, well enough time for a new generation to evolve and beginning to take the rudder for all ours future.

So it occurred to me that one might guess in what direction our world is going, based on what I’m hearing.

The beat in the eighties is pushing forward, you hardly had time to breath before the next band was on cue at MTV. This was the time when it became more possible for unknown artists to be known. It was also the golden days of the pioneers in music television. Any new hot artist presented would add to the channels karma. Thus can some of the pushing beats be explained, as a positive feedback.

But it also mirrors the society at a mass. The atmosphere surrounding our sphere seemed to be filled with positive, and rushed, pheromones. We did not know it yet but we stood before a great relieve, in less than 15 years the iron curtain would fall. Could we hear the rush already, there in the beat of the eighties?

Fifteen years later the internet also arrived at large and from there we see a huge change in almost everything. Not falling to numerology here, but fifteen is an age when you start to give a shit about what you’ve been taught and try to go your own way.
So we have 1980+15=1995 or in another way: Children of the parents who were pushed forward by the music of the eighties were about to come adult in 1995, when the wall fell and the internet was officially born.

Fast forward another fifteen years, it’s 2010. And that is where I have started to collect the winds of todays streams (no pun intended) in music.

It might take another fifteen years for me to concoct my recent impressions into another gauging. And it won’t ever be a century but I felt it would be a good headline 🙂

However! The feeling I get from what I’ve heard so far is that the pushing tempo has turned down in favour of highly emotional or ironical tunes and texts. If I try to interpret what’s behind this it could be some kind of despair, especially if I compare it to the just as popular ”angry music” in the form of rap.

So, what will come in the next fifteen years? Can we make a forecast based on the trends of the previous century? I think that music of the youths can tell us much. Maybe I’ll be able to get the answer from an intelligent computer in 2030, but such a thing I haven’t heard of from spotify just yet.

The times are interesting, as always!

Genomsnitt

fredag, juli 17th, 2015

Genomsnittlig tid för denna grej att falla ned mellan bänken och väggen: 3 månader. Beräknat på två observationer mellan 2015-01-01 och nu.

Statistiskt spröt

Statistiskt spröt

Grejen är ett av fyra spröt som ska hålla upp reflektorn för min studioblixt och som blev böjd av min katt när jag var bortrest och hade lämnat hela skiten uppställt i mitt vardagsrum. Katten har troligtvis hoppat ned från bokhyllan och försökt landa på reflektorn, med förutsägbar ändelse: Allting välte och sprötet kroknade. Katten mår bra såklart!

Men eftersom jag inte haft behov av sprötet eller dess överordnade så har det blivit liggande i väntan på rehabilitering. Och eftersom jag gärna lägger saker i hallen när jag vill att jag ska göra något åt dem så ligger sprötet här.

Ibland alltså, för jag upptäckte just nu att det låg gömt där emellan väggen och bänken. Det har hänt tidigare och jag vet inte hur det går till. Men det inspirerar ju till en ny sysselsättning, just denna som jag skriver om: Att undersöka hur ofta detta spröt försvinner mellan väggen och bänken 🙂

Remastered

onsdag, juli 15th, 2015

Jag gillar Spotify.

Men jag gillar inte Spotify, eller något annat av alla företag som låter mig lyssna på musik på nätet mot betalning. För att:

Det jag kan lyssna på är inte samma som jag hörde när jag skapade min musikhistoria! Nyss hörde jag ”Ziggy Stardust” med David Bowie. Men det var långt ifrån den Ziggy jag hade rumlat runt med på vinyltiden. Spotify har bara ”remastered” versioner av låten!

Det var så stor skillnad att jag slaknade! Helt plötsligt kommer det in ett gitarrplink i tystnaden där man tidigare tog sats mot Bowies fenomenala nästa vers! Och när jag väl har hört detta fel första gången så letar örat efter mer, och finner dem! Låten är förstörd och min känsla med det.

Remastered sucks!

Beredskap

tisdag, juli 14th, 2015

Beredskap: Att vara beredd att omedelbart sluta med det du håller på med och istället hjälpa till med något annat, helst rätta till det.

I många år har jag haft beredskap, för att rycka in när de som sagt sig ha ansvar för min närstående har misslyckats. Jag har ofta ringt polisen för att de ska hjälpa mig att efterlysa, för jag kunde inte lita på att de som påstått att de har ansvar skulle efterlysa, eftersom de ringt mig först….

Polisen har som tur är alltid beredskap och jag tackar dem för att de är så professionella!

I ännu fler år har jag haft beredskap för att vara till hands, typ en axel att luta sig mot. Och det känns oerhört skönt att vara den där axeln när man känner tyngden avlastas och man orkar hålla den.

Beredskap, att väckas av klockan på morgonen när alla andra har sovmorgon, för att det är dags för medicin. Inte för mig, men för den som inte vaknar och kan ta medicinen själv i rätt tid.

Beredskap, att alltid överväga och noga planera alla avvikelser från sitt dagliga liv. En övernattning på annan ort måste säkras med en plan B. Arbetslivet måste anpassas för beredskapen, semesterdagar måste sparas och sjukdagar minimeras.

Eländigt tycker man kanske om det som står här ovan. Men hur skulle det annars vara? Det är få, om ens någon, som går genom livet utan sorg och olycka. Man har väl åtminstone som barn upplevt sorg, om inte annat så åtminstone för en trasig leksak.

Sorg och olycka är något som man oundvikligen stöter på medan man lever. Hur man hanterar det är olika. Olika är också hur tungt det väger på oss när vi råkar ut för det, och hur vi klarar tyngden.

Att hjälpa någon annan med bördan eller sorgen kan vara oerhört ansträngande. Men att uppleva lättnaden hos den man hjälpt är värt alla ansträngningar! Jag funderar över alla de omkring oss som behöver hjälp: Tills för en tid sedan var de bara bilder i våra nyheter, men nu sitter de i våra gathörn. Och det finns de som inte sitter där men som troligen är i ännu mer behov av hjälp.

Hur gör man? Blundar? Jag har inte kunnat blunda för det som finns mig så nära. Men det beror ju på att det är så nära, det är mitt blod som lider, och det är mitt blod som ler när jag har lyckats lindra.

Att bära alla olyckliga människors börda är omöjligt för mig, jag vill bara att min närstående ska bli frisk. Men jag kanske kan hjälpa på ett sätt som inte kräver några känslomässiga uppoffringar, och knappt någon tid. Jag för över några hundringar till UNICEF, och i morgon ska jag för första gången skänka något till tiggarna nere på torget. Jag förväntar mig inget annat än ”tack kompis” men det är jag glad för, det skulle kosta mig allt för mycket att på riktigt få höra en olycklig och sorgsen berättelse.

142 år

lördag, juli 11th, 2015

H.C. Andersen skrev inte bara sagor, han blickade även framåt i någon slags science fiction.

1852 skrev han ”Om artusinder”, som på svenska blev ”Om årtusenden.” Det är en delvis dyster betraktelse över framtiden från hans perspektiv, bland annat är Paris bara en krater och av Peterskyrkan i Rom finns bara ett murstycke kvar.

Man undrar hur han tänkte sig att det skulle bli så? Krig är den första tanken, men han nämner aldrig något om orsaken till förödelsen. Att det bara finns en krater där Paris en gång låg får mig att tänka på en kraftig bomb, hade Hans Christian en föraning om vilka vapen som skulle finnas knappt hundra år efter att han skrev sin berättelse?

Han skriver om luftskepp, illustrerade med ballonger naturligtvis men också som ångdrivna träfartyg försedda med vingar. Kanske inte helt rätt i sin spådom men förståeligt i den tid av ångans underverk som han befann sig i.

Mer träffsäker är han när han med sex ord berättar att det finns en tunnel under engelska kanalen. Och det dröjde inte årtusenden innan den blev byggd, blott 142 år efter publiceringen av ”Om artusinder” invigdes kanaltunneln.

Så läs en SciFi-historia redan idag! Det du läser kanske blir verklighet redan inom din livstid!

Om årtusenden

Bild från projekt Runeberg 

Vad kan tolereras i samhället?

måndag, juli 6th, 2015

Idag läser jag i DN att en man som misstänks för barnpornografibrott har haft porslinsdockor som inte faller inom ramen för vad som är: Normalt, acceptabelt, lagligt, … ?

Att reglera ett samhälle är knepigt, vi har på vårt klot varianter av lagar och straff som räcker till många SciFi-historier.

Men, borde det inte vara agerande i stället för ägande som ska vara straffbart? Om man finner att ett dödsbo innehåller förbjudna saker (aka Contraband) vem ska då åtalas för brottet?

Är det förresten lagligt att inneha en atombomb? Enligt vilka lagar i så fall?

Avskräckningseffekten

fredag, juni 26th, 2015

När jag var barn lekte vi ute på gårdarna och i området där jag bodde fanns det många gårdar. Sammanlagt blev det alltså många barn, och alla drog inte alltid jämnt. Därför uppstod med jämna mellanrum gårdskrig.

De var mest en del av leken, spännande och som alla lekar en spegling av vuxenlivet. Men de uppstod oftast när någon eller några barn från en gård hade något otalt med barn från en annan gård.

Gårdskrig förbereddes noga, kanske en hel dag i förväg och platsen för drabbningen var bestämd. Det var oftast i skogen som låg strax intill.

Idag kom jag att tänka på ett sådant krig, ett som aldrig blev av:
Vår gård hade samlats i skogen för att tillverka vapen, alltså samla pinnar och käppar. Men den här gången kom någon på att man kunde använda käppar av lövsly. De var långa och böjliga, det skulle säkert göra jätteont att bli snärtad med en sådan. Vi var helnöjda och beväpnade oss med varsin ”piska”

Men på väg tillbaka till gården stötte vi oväntat på våra motståndare, som också höll på att rusta upp. Vi blev överraskade och skiträdda och sprang för livet. För tänk om motståndarna också hade skaffat sig lika fruktansvärda vapen som vi hade? Ingen av oss hade tid att se efter, här gällde det att komma undan illa kvickt.

Efter några minuter lugnade vi ned oss och upptäckte att ingen följde efter. Troligen hade de andra blivit lika överraskade och rädda som vi, och vad jag minns blev det aldrig något krig den gången.

Våra piskor blev aldrig använda, och avskräckningseffekten fungerade lite omvänt på oss barn, vi var rädda för våra egna hemska vapen.

Avskräckande

Avskräckande

Våren i luften

torsdag, juni 4th, 2015

Bumerangformade svarta skepnader som ilar fram i luften utanför min balkong. Trots årets kalla maj så dyker de upp nästan som en vaktavlösning. Hejdå maj månad, hej tornseglare! Jag ser fram emot ert sällskap även denna sommar.

Vita skepnader i luften till vänster. Mot vårens första klarblå himmel visar sig flygplanen som ska landa på Bromma, de är så långt bort att jag inte hör dem. Men till vänster och även rakt fram och till höger och uppåt och nedåt, ja överallt finns det andra vita flygare och de låter!

Nu, en vecka senare, det känns som att det gått så fort i år. Men de måste ha varit här utan att jag märkt det. Nu har de ungar, äggen har kläckts och de vita föräldrarna är aggressiva mot allt och alla. En unge har fallit ned på marken, det händer varje år. Som ett brunt blurr från någon film av Hayao Miyazaki går den omkring bland bilarna på parkeringen. Den kommer troligen att bli kattmat eller tagen av skatorna, föräldrarna har ju fler ungar att ta hand om, som ligger tryggt kvar i boet.

Flugor borde man se massor av nu, de är väl mångdubbelt fler än alla fåglar och flygplan. Men de verkar inte gilla mitt hem. Den enda flugan jag sett blev tagen av katten i april, kanske de undviker farliga ställen?

Vissa roller måste spelas bra

torsdag, april 16th, 2015

Jag har finkammat Netflix under vintern, på jakt efter filmer och TV-serier som kan vara bra. Utbudet som de erbjuder här i Sverige är mindre än i t.ex. USA sägs det, men man kan ändå hitta sevärda saker.

De har ”gamla godingar” som jag kallar det, filmer som jag såg för länge sedan och verkligen fängslades av. Men när jag ser dem nu så kan jag inte förstå vad som fängslade mig, det är mycket som förändrats och utvecklats: Skådespeleri, regi, manusförfattande och filmteknik.

Inte alltid till det bättre men en dålig film idag är nog ändå bättre än en dålig film från förr.

Netflix gör egna TV-serier och de är alltid purfärska. De följer också det nya greppet att släppa en hel säsong, alla avsnitt, samtidigt. Så om man hittar en ”ny goding” kan man tillbringa hela helgen i TV-soffan och berätta om hela säsongen på jobbet på måndag. Jag ägnade några trista vinterkvällar åt ”Marco Polo”, tio avsnitt avnjutna på tre dagar….

Nu har jag hittat ännu en serie som de producerat: ”Daredevil” -En serietidningssuperhjälte i modernt format. Väldigt annorlunda jämfört med andra filmatiseringar av Marvels serietidningar.

Vilket för mig till dagens rubrik. I serien finns en präst:

Peter McRobbie as father Lantom

Peter McRobbie as father Lantom

och han spelar säkert rollen efter både manus och regi, stackaren, men han får inte mitt förtroende. Det är som att han suckar, lutar sig tillbaka och klagar över hur mycket latte han måste dricka med sina församlings-vad-de-nu-kallas, är det får? Och han är herde? Han verkar i vilket fall inte bekymra sig speciellt mycket över att Matthew springer omkring och slår folk sönder och samman utan bara accepterar det i hemlighet från sin tro.

Nä, amerikanerna är väl mer kyrkliga än vi har jag fått för mig. Hur kan de låta en präst vara så slapp? Lite mer stuns i den här prästen hade gjort underverk för dynamiken i serien, och kanske dessutom upprätthållit en distans till all nävkamp som försiggår.