Vad kan tolereras i samhället?

måndag 6 juli 2015

Idag läser jag i DN att en man som misstänks för barnpornografibrott har haft porslinsdockor som inte faller inom ramen för vad som är: Normalt, acceptabelt, lagligt, … ?

Att reglera ett samhälle är knepigt, vi har på vårt klot varianter av lagar och straff som räcker till många SciFi-historier.

Men, borde det inte vara agerande i stället för ägande som ska vara straffbart? Om man finner att ett dödsbo innehåller förbjudna saker (aka Contraband) vem ska då åtalas för brottet?

Är det förresten lagligt att inneha en atombomb? Enligt vilka lagar i så fall?

Avskräckningseffekten

fredag 26 juni 2015

När jag var barn lekte vi ute på gårdarna och i området där jag bodde fanns det många gårdar. Sammanlagt blev det alltså många barn, och alla drog inte alltid jämnt. Därför uppstod med jämna mellanrum gårdskrig.

De var mest en del av leken, spännande och som alla lekar en spegling av vuxenlivet. Men de uppstod oftast när någon eller några barn från en gård hade något otalt med barn från en annan gård.

Gårdskrig förbereddes noga, kanske en hel dag i förväg och platsen för drabbningen var bestämd. Det var oftast i skogen som låg strax intill.

Idag kom jag att tänka på ett sådant krig, ett som aldrig blev av:
Vår gård hade samlats i skogen för att tillverka vapen, alltså samla pinnar och käppar. Men den här gången kom någon på att man kunde använda käppar av lövsly. De var långa och böjliga, det skulle säkert göra jätteont att bli snärtad med en sådan. Vi var helnöjda och beväpnade oss med varsin ”piska”

Men på väg tillbaka till gården stötte vi oväntat på våra motståndare, som också höll på att rusta upp. Vi blev överraskade och skiträdda och sprang för livet. För tänk om motståndarna också hade skaffat sig lika fruktansvärda vapen som vi hade? Ingen av oss hade tid att se efter, här gällde det att komma undan illa kvickt.

Efter några minuter lugnade vi ned oss och upptäckte att ingen följde efter. Troligen hade de andra blivit lika överraskade och rädda som vi, och vad jag minns blev det aldrig något krig den gången.

Våra piskor blev aldrig använda, och avskräckningseffekten fungerade lite omvänt på oss barn, vi var rädda för våra egna hemska vapen.

Avskräckande

Avskräckande

Våren i luften

torsdag 4 juni 2015

Bumerangformade svarta skepnader som ilar fram i luften utanför min balkong. Trots årets kalla maj så dyker de upp nästan som en vaktavlösning. Hejdå maj månad, hej tornseglare! Jag ser fram emot ert sällskap även denna sommar.

Vita skepnader i luften till vänster. Mot vårens första klarblå himmel visar sig flygplanen som ska landa på Bromma, de är så långt bort att jag inte hör dem. Men till vänster och även rakt fram och till höger och uppåt och nedåt, ja överallt finns det andra vita flygare och de låter!

Nu, en vecka senare, det känns som att det gått så fort i år. Men de måste ha varit här utan att jag märkt det. Nu har de ungar, äggen har kläckts och de vita föräldrarna är aggressiva mot allt och alla. En unge har fallit ned på marken, det händer varje år. Som ett brunt blurr från någon film av Hayao Miyazaki går den omkring bland bilarna på parkeringen. Den kommer troligen att bli kattmat eller tagen av skatorna, föräldrarna har ju fler ungar att ta hand om, som ligger tryggt kvar i boet.

Flugor borde man se massor av nu, de är väl mångdubbelt fler än alla fåglar och flygplan. Men de verkar inte gilla mitt hem. Den enda flugan jag sett blev tagen av katten i april, kanske de undviker farliga ställen?

Vissa roller måste spelas bra

torsdag 16 april 2015

Jag har finkammat Netflix under vintern, på jakt efter filmer och TV-serier som kan vara bra. Utbudet som de erbjuder här i Sverige är mindre än i t.ex. USA sägs det, men man kan ändå hitta sevärda saker.

De har ”gamla godingar” som jag kallar det, filmer som jag såg för länge sedan och verkligen fängslades av. Men när jag ser dem nu så kan jag inte förstå vad som fängslade mig, det är mycket som förändrats och utvecklats: Skådespeleri, regi, manusförfattande och filmteknik.

Inte alltid till det bättre men en dålig film idag är nog ändå bättre än en dålig film från förr.

Netflix gör egna TV-serier och de är alltid purfärska. De följer också det nya greppet att släppa en hel säsong, alla avsnitt, samtidigt. Så om man hittar en ”ny goding” kan man tillbringa hela helgen i TV-soffan och berätta om hela säsongen på jobbet på måndag. Jag ägnade några trista vinterkvällar åt ”Marco Polo”, tio avsnitt avnjutna på tre dagar….

Nu har jag hittat ännu en serie som de producerat: ”Daredevil” -En serietidningssuperhjälte i modernt format. Väldigt annorlunda jämfört med andra filmatiseringar av Marvels serietidningar.

Vilket för mig till dagens rubrik. I serien finns en präst:

Peter McRobbie as father Lantom

Peter McRobbie as father Lantom

och han spelar säkert rollen efter både manus och regi, stackaren, men han får inte mitt förtroende. Det är som att han suckar, lutar sig tillbaka och klagar över hur mycket latte han måste dricka med sina församlings-vad-de-nu-kallas, är det får? Och han är herde? Han verkar i vilket fall inte bekymra sig speciellt mycket över att Matthew springer omkring och slår folk sönder och samman utan bara accepterar det i hemlighet från sin tro.

Nä, amerikanerna är väl mer kyrkliga än vi har jag fått för mig. Hur kan de låta en präst vara så slapp? Lite mer stuns i den här prästen hade gjort underverk för dynamiken i serien, och kanske dessutom upprätthållit en distans till all nävkamp som försiggår.

Ny adress?

torsdag 19 februari 2015

Så eftersatt det blivit här… Dags att bättra sig!

Därför kollade jag om det finns någon adress i Sverige som heter ”Bättringsvägen”, och det gör det! Tio städer har en bättringsväg, enligt hitta.se

Jag ska försöka bättra mig på den här gamla vanliga adressen.

Ordspråk

måndag 15 december 2014

Jag var inne på ämnet retorik ikväll och då halkade jag också in på ordspråk, ett annat roligt ämne.

Efter nästan två timmars onödigt surfande upptäckte jag att mitt alldeles egna ordspråk inte går att finna någonstans, så här kommer det:

Många kockar små gör en stor soppa.

Och jag tycker att det passar bra till dagens politiska situation i Sverige 🙂

Mordormörker

onsdag 26 november 2014

Den här dagen har det varit tjock dimma heeela dagen. Lägg till det att solen skulle varit uppe bara sju timmar idag, om den hade synts.

Men jag fick två bilder i alla fall, kanske tack vare att dagen var som den var:

novemberdjuret

novemberdjuret

 

Ensamma i november

Ensamma i november

 

Klicka på bilderna så blir de större.

Goda nyheter

tisdag 18 november 2014

Om detta är sant så blir jag glad. Det är dags att lyfta blicken från dussindeckarnas mord och elände.

http://www.dn.se/kultur-noje/popkultur-pa-troskeln-till-en-ny-rymdalder/

 

Don’t watch movies.

tisdag 4 november 2014

You shouldn’t watch movies, they are mostly a fantasy.
Most of them tries to wrench your taste or your opinion in certain ways. But there are a few really good ones that are giving you new paths for your thinking.
If you like hard facts or stories that puts an end to your thinking, you shouldn’t watch good movies.

Movies

Movies

ERADUCATE

tisdag 14 oktober 2014

Enemy Recognition And Destruction Using Combat Automation Technical Enhancements

The troops simply call it ERAD. It evolved from a LEGO kit coupled with a smartphone that could solve Rubik’s cube in 5 seconds. That was the simple base, you had optical input and processing power in the smartphone, the rest was put together with the omnifitting LEGO parts and servo motors.

From that POC it was easy to adapt it to a similar task. A new LEGO construct was built, but this time it could handle a PS4 hand control. It was ten times faster than any human in manouvering the joysticks, buttons and triggers on the control. And it was still just built from toys, a LEGO kit bought from Toys”R”Us for less than 100 Euros left enough parts over for the kids to have fun over the whole weekend.

Add to that the camera input. First it was the smartphone watching a TV screen but it was easy enough to feed the video directly from the game console to the raspberry Pi that would do the fighting.

The hard part was the programming. A Rubik’s cube in video imaging terms is 3×3 pixels, total 9 pixels. Very easy to read for almost anything not being an olm (Proteus anguinus.) Going from there to 1080×1920 (more than two millions) pixels is quite a challenge if you also want not only to distinguish between six different colours but also recognise an enemy amongst a lot of disturbing features in the current display. The current display by the way, it shifts at least 30 times per second. In the upper league they shift 60 times per second.

So, the algorithms for detecting an enemy within a 97% accuracy has to be godlike. It’s not that you feel sorry for any trashbin you kill by mistake. It’s rather that you expose yourself when you shoot, and you also want to keep ammo for the real enemies. Be aware that this reasoning apply to game playing: Later on, when we’re talking real bullets and real people, the priorities may be different.

However, godlike programming is achievable for humans too. Five years after the Rubik’s Cube Robot, the main part of all FPS shooter games was conducted by LEGO robots while the human ”players” just watched.

The market for interfacing robots with consoles expanded together with the software running the things. Hardcore games regressed to letting the camera watch the screen again, no direct feed from console to combat computer. But even with dim light and a vase with flowers obscuring the view the software was way better that any human.

Now comes the scary part. Wars are not only running in the game consoles, and paranoid nations (there are a lot of them) had been following the evolution in the gaming world. Replacing a hand control with a real gun is a piece of cake. Replacing the LEGO parts for custom made metal parts is equally easy. The algorithms for enemy detection was accessible to the world, and the paranoid nations had resources to enhance them.

Thus, ERADUCATE. As long as the algorithms are running on an equal level the only way to winnning a fight is to have more ammo than the enemy. If you have enough ammo you just have to lower the 97% accuracy, remember that limit? -It is the one that separates the enemy from the ”disturbing features” such as civilians and trashbins.