Posts Tagged ‘bild’

Nya tider

måndag, september 16th, 2013

Konsten att åka tunnelbana har förändrats under den tid jag bott här. Jag minns inte längre hur det var för tretton år sedan, det kanske inte var någon ”konst” men det är definitivt annorlunda nu.

Giljotiner av glas som man besvärjer med ett medelhavsblått accesskort. Att ta sig innanför SPÄRRLINJEN har alla komponenter i begreppet ”att övervinna ett hinder.” När jag tillsammans med andra landstigande vid Omaha Beach stormar vidare mot rulltrappan funderar jag på känslan.

Ska det kännas så här? När jag tidigare lämnade fram min remsa till spärrvakten kunde jag känna att jag gjorde rätt för mig, jag erlade en avgift för att få åka. Visserligen blev avgiften redan erlagd när jag köpte remsan men det var ett möte mellan människor, ett utbyte av förtroende.

Jag skulle visserligen kunna uppleva lite av detta när jag fyller på mitt accesskort, det gör man ju i pressbyrån och där köpte man även remsorna förr. Fortfarande en chans till personligt möte och några snälla ord alltså. Men att fylla på trettio dagar kostar mer än de flesta vågar bära med sig i kontanter så jag använder ett annat kort för betalningen.

Därför stirrar jag på kortterminalen medan pressbyråtanten stirrar på sin kassaskärm, båda beredda att trycka på rätt knappar i rätt tid och när vi är klara väntar nästa kund, något utbyte av förtroende har vi inte -det sköter maskinerna om.

När transaktionen är klar och jag går ut har jag ingen aning om hur hon såg ut. Det är bara hennes röst som jag har kvar i minnet en kort stund men strax därefter har även den bleknat bort, kanske var det den finniga tonårsgrabben som stod där? Eller tänker jag på någon annan pressbyrå?

3x3x4x2x2

3x3x4x2x2

Photoshop gjorde en Picasso

måndag, maj 13th, 2013

… av mig!

Så nu kan även jag titulera mig konstnär av klass. Jag måste läsa på lite för att ta reda på vad som tillfaller mig i och med detta. Till dess nöjer jag mig bara med att visa mitt verk. Eftersom det inte finns någon EXIF som kan berätta hur jag gjorde så drar jag det lite snabbt:

Två drag med en pensel medan jag letade efter något som kunde passa för att pricka bort sensordamm från en bild jag hade framme.
Från dessa penseldrag kopierade jag fyra områden och klistrade in så att jag fick sex delar till. Roterade, flippade och drog lite i dem. Flyttade därefter omkring lite tills mästerverket var klart att säljas.

Nu kanske jag gör bort mig här, får man avslöja enkelheten bakom ett mästerverk? Eller ska man elda på myten så att de initierade kritikerna får sitt bränsle? -Det är ju trots allt de som ska lyfta mig till skyarna, jag kanske borde tänka mest på dem.

Nåväl, jag kan ju alltid göra en ny. Här är min nakna dam:

Naked woman

Naked woman

Det blir en gång…

lördag, oktober 20th, 2012

En saga om ett land i en avlägsen framtid

I politiken regerar två partier: Moderaternas och Sverigedemo, de är varandras värsta fiender men lyckas ändå styra landet hyfsat genom att ha extra höga bord så att förhandlingar lättare kan ske därunder.

De gamla partierna, Moderaterna och Sverigedemokraterna, finns fortfarande kvar men för en tynande tillvaro med åldrande medlemmar. Övriga har gått över till de nya partierna, mest för att de tycker att namnen passar bättre.

Men även de nya partiernas medlemmar börjar bli missmodiga. Det finns snart inga statliga värden kvar att sälja ut och de senaste prospekten har fått dåligt gensvar. En del verksamheter är rent omöjliga att bli av med, troligen på grund av att det inte går att få lönsamhet i dem. Det senaste försöket att sälja äldrevården misslyckades kapitalt, kanske beroende på den uråldriga skandalen som fortfarande spökar i historien. Men kanske även för att så många gamla politiker behöver vården numera.

Det har nämligen blivit omsättning på politiker. Genomsnittstiden som riksdagsledamot är numera nio månader. Dagens gamla och vuxna är ättlingar till den första generation som verkligen hade det lätt i livet, att prova på saker och sedan gå vidare tillhör kulturen.

En kultur som Sverigedemo tacksamt anammat, trots sina ursprungliga värderingar att bevara gamla svenska traditioner. Möjligtvis har de blivit lite stukade efter det misslyckade försöket att återuppta vikingaseder. Inte ens försöket med obligatoriska 1700-talskläder för offentliganställda och som skoluniform slog väl ut, så de har mer eller mindre givit upp den profilen.

Men de hade stora förhoppningar att stoppa invandringen, eller snarare forma den till något bättre, när massinvandringen av svenskättlingar från USA började. De kom i så stora mängder att alla kvoter fylldes och svämmade över, så det fanns helt enkelt inte möjlighet att ta emot människor från mindre önskade länder. Situationen såg lysande ut till för några år sedan.

Då, när svenskättlingarna blivit 11% av befolkningen, började de ställa krav på att deras kultur ska njuta samma privilegier som den helsvenska. De krävde att 4:e juli och thanksgiving ska vara röda dagar, de krävde att få bära vapen dygnet runt överallt. Några av dem krävde också att iklädda lakan få bränna kors och ”jaga svartingar” som de lite kryptiskt ville uttrycka det.

Nu sitter de båda partiledarna under det största bord som finns att uppbringa och försöker komma fram till en kompromiss. Med sig under bordet har de skolministern, för att han kan räkna, och utrikesministern som kan engelska. Varför utrikesministern skulle vara med är inte riktigt klart eftersom förhandlingarna sker på svenska men det kan ha något att göra med att svenskättlingarna har engelska som modersmål.

De som inte får plats under bordet sitter spridda i rummet, gömda bakom gardiner eller fåtöljer. Tyvärr hamnade sekreteraren ute i köket så han har lite svårt att uppfatta vad som sägs. Men denna kväll gör det inget, det går bara två minuter innan partiledarna börjar slåss. Sverigedemo vill ta reda på mer om vad de lakansprydda menar, medan Moderaternas tycker att det är slöseri med tid, de vill i stället försöka sälja äldrevården till ett nystartat och oanande bolag som drivs av svenskättlingar.

Landets flagga

Ännu en bonusskandal

lördag, april 21st, 2012

Som om det inte vore nog med bankernas bonusfester….

Klicka på bilden för större skandal

Dumburken

torsdag, september 1st, 2011

Jag minns uttrycket ”dumburken” från min barndom/ungdom men nu känns det som att det var längesedan jag träffade på det. Antagligen var det många som ansåg att TV-tittande inte bidrog till att höja befolkningens kunskaper.

Det är konstigt att ett sådant uttryck fick detta genomslag, på den tiden fanns bara tidningarnas insändarsidor tillgängliga för den som ville göra sig hörd, i jämförelse med dagens kommunikationsklimat känns det som att en högvinst på lotto vore mer sannolik än att en insändare skulle skapa en opinion.

Men förstås, i brist på internet och tusentals TV- och radiokanaler luslästes väl insändarsidorna av så många fler än idag. Så kvoten av informationsöverföring kanske rentav var högre på den tiden, förutsatt att inget censurerades.

Dagens dumburk är ibland lika dumburkig, det är vad jag ville komma fram till här. Jag hittade en TT-nyhet återgiven på Svenska Dagbladets hemsida och jag är säker på att den finns att hitta identiskt på många andra ställen. Så här ser den ut:

Om en rutten gris

Jag tycker och tror att den här nyheten flirtar med läsarens känslor utan att ha någon ambition att höja kunskapen. Den som skrivit texten antar troligtvis att läsaren tycker illa om hur djuren behandlats och det är säkert korrekt.

Men vad får man egentligen veta? Att det finns människor som är grymma mot djur och att det finns anledning att vara arg på diverse människor i sin omgivning? En sådan här förkortning av verkligheten bidrar till den stora opinionsvågen. Kanske inte när det gäller djurhållning men man kan hitta den i andra sammanhang och debatter, exempelvis när det gäller könsroller och etnicitet.

Dumburkar.

Jag kan inte tänka mig att mannen, som grovt räknat behandlas i en sjundedel av artikeln, mår speciellt bra. Jag tror inte att han funnit tillfredsställelse av att ha det som han haft det omkring sig, utan snarare har mått dåligt av det och framförallt har han mått dåligt av någon större orsak. Men det är kunskap som är oåtkomlig för oss läsare, av någon anledning är det inte lika viktigt. Beror det på att vi inte vill förstöra dumburkens rykte? Jag förstår ärligt talat inte varför man föder mediekonsumenterna med sådan halvmager kost.

Eller är det dumskallar som ger oss vår omvärldsbild?

Äntligen lördag

söndag, augusti 28th, 2011

.

Åh nej, inte det!

Bättre bilder med teknikens hjälp

lördag, augusti 20th, 2011

Det finns de som ondgör sig över alla tekniska framsteg som görs inom fotovärlden. Sedan digitalkameran blev var mans egendom har utvecklingen skenat, det är inte konstigt att man blir lite rädd.

För vad ska det bli av det hela? Snart har vi väl kameror som går omkring och gör allt åt oss, vi behöver bara sitta hemma i soffan och titta på bilderna. Efter hundra år till kanske det finns maskiner som gör det också:-)

Jag läste en betraktelse över dagens biofilmer, den skulle kunna vara en klagovisa över hur mycket bättre det var förr, när allt var ”äkta.”  Numera är det datorerna som fixar mer och mer av det vi ser på duken. Men i stället ser artikelförfattaren teknikutvecklingen som något positivt. Den avancerade teknik som idag används för att skapa aporna i den senaste filmen ”Apornas planet” blir så småningom ekonomiskt tillgänglig för amatörfilmaren.

För tio år sedan skulle jag aldrig haft möjlighet att göra en sån här bild:

Ur filmen Flodhästarnas planet

Idag klickade jag ihop den på sju minuter med datorns hjälp, de resurser jag har till mitt förfogande är långt bättre än vad Hollywood hade för tio år sedan.

Men på vilket sätt är det här bättre då? Jo, allteftersom alla tekniska förstärkningar av film och foto blir vardagsmat så förlorar de sin tjusning och publiken börjar se sig om efter något mer fängslande.
Tadaaa!! -Vad är mer fängslande än den fria fantasin och kreativitet?

Svaret är: Inget. Ända sedan vi satt runt elden i grottor har vi lyssnat på den bäste berättaren, den som kan trollbinda oss med sina historier.

Fantasi och kreativitet har tillhört teknikutvecklarna en lång tid nu. De har haft fria händer och generösa investerare och har skapat fantastiska verktyg för att kittla våra sinnen. Men de har inte gjort något som talar till våra känslor och såvida de inte kan uppfinna fler sinnen åt oss så blir de vi har mättade. Då är min förhoppning att publiken kommer att söka efter annat innehåll i fotografier och filmer, innehåll som kittlar känslor och intellekt.

Reykjavik – Hollywood, 6950 km

måndag, juli 4th, 2011

Black Angels.

En Isländsk thriller som går på SVT just nu, jag har fastnat totalt! Precis som den förra isländska thrillern jag såg i julas, minns tyvärr inte vad den heter. Förutom ”Korpen flyger” är det de enda isländska flmer jag över huvud taget sett, och de är jättebra alla tre!

Vad är det som gör skillnaden, förutom de 700 milen? Såklart blir man fascinerad av språket, där man n-ä-s-t-a-n förstår vad som sägs, det nordiska arvet månntro. Jag noterar att ett ord som är obligatoriskt i en thriller är detsamma på svenska och isländska: ”rätt”
Men annars är det nog ekot av vikingar som tjusar mest. I filmen ”Korpen flyger” har Jakob Þór Einarsson:s replik ”Tungur knivur”  blivit lika klassisk som Clintans ”Make my day”, åtminstone om man frågar fansen.

Annars har inte Sverige och Island mycket gemensamt. Visste ni att det var Danmark som var makten på Island mellan 1397 och 1918, fast riktigt eget land blev de först 1944.
De är dessutom så moderna att de outsourcat sitt försvar, luftförsvaret till Norge t.ex. Kanske något för vårt eget land att ta efter?

På hela ön är de bara några fler än i Malmö och inte alls lika många som i Göteborg, och de är ändå ett helt land ! Ett land som verkar kunna producera en hel del bra film, jag kan inte undgå att förvånas över vad de kan.

Ett samhälle måste ju kunna en hel del men om man inte är så många så kanske man inte fixar riktigt allt. Film verkar dock inte vara några problem att göra, dessutom är det bra!

Thriller/polisfilm från Island delar naturligtvis många ingredienser med sina gelikar i Hollywood, trots avståndet. Det finns poliser med personliga problem och det är några som dör och det finns fakta som inte får komma till kännedom, bla bla bla. Men där jänkarna så ofta hoppar över karaktärernas möda med att vara människa och i stället låter dem bli avatarer som i ett dataspel, där är de isländska karaktärerna riktiga människor.

De knyter nävarna, knappt synligt i bild, i frustration. De har bögfobier som får även en hetero att vilja komma ut ur garderoben i ren protest. De dör så att skinnet krullar sig och tårarna sprutar. De klantar sig så att man slår sönder knogarna mot bordet. De är 700 gånger bättre!

Dessutom heter polisen ”Lögreglan!”

Courtesy svt.se

Jag sågar Paul Auster

fredag, maj 20th, 2011

Sitter och kollar på babel i SVT Play, de har Paul Auster som gäst. En verklig megastjärna i de medier som flugsurrar runt litteraturens kändisar. Det är riktigt intressant att lyssna på honom och jag både ser och hör att svenska wannabees har långt att gå innan de nått Paul Austers territorium.

Men om de frågar mig så kan de sluta gå och satsa på att bli unika i stället. Om nobelpriskommittén förmår hålla sin integritet så tror jag att de som kan kliva av från transportbandet och hitta nya spännande vägar åt oss läsare ligger bättre till att få höra ett ”ÄNTLIGEN” av Gert Fylking.

Nog om detta. Jag är ingen expert på nobelpristagare och jag har bara läst ”Mr Vertigo” av Auster och det är egentligen inte litteratur som fick mig att skriva detta inlägg. Det är xxx -vad ska man kalla det? Att skriva intelligens känns oförskämt. Intellekt, förnuft, känsla, intuition, logik. -Där har vi det! Logik, som ganska ofta kommer och stör mitt liv. Eller är det bara ordmärkeri kanske, nu blir jag orolig….

Paul pratar om slumpen men verkar se på det som ”det oväntade.” Jag tror att alla matematiker i världen håller med mig om att slumpen bättre beskrivs som ”det oförutsägbara.”

Det oväntade vore om jag slog en tärning och fick en sjua, men det kanske man kan säga att Paul Auster har fått när han fick New York-trilogin publicerad.

Färdigsågat. Timber !!!!

Courtesy SVT

Rapport från en utomjording

söndag, maj 1st, 2011

Hej alla där hemma! Det var ett tag sedan ni hörde av mig men kommunikationen har varit utstörd av solfläckar den senaste månaden. Här kommer dock en rapport.

Det är helt fantastiskt vad man kan köpa på den här planeten, allt verkar vara till salu. Låt mig ge ett exempel på en butik jag besökte idag:

Kroppsbutiken

Butikens namn var inte angivet på det lokala språket men jag hade inga svårigheter att översätta det. Sprickfärdig av nyfikenhet gick jag in.

Något besviken

blev jag dock när jag inte hittade några kroppar där inne, de hade inte ens reservdelar. I stället verkade det vara produkter tillverkade av kroppar, som till exempel det här kroppssmöret:

De hade även kroppspuré:

Jag var på vippen att fråga om de inte hade obearbetade kroppsdelar men kom på bättre tankar. Det kunde ju vara så att de hade slut på lagret och såg en chans att fylla på det -med mig.

Det är i alla fall fantastiskt vad som finns att köpa för pengar. Om vi hade det hälften så bra hemma skulle alla våra bekymmer vara borta.

Jag återkommer när jag har mer att rapportera. Ha det så bra! /Zok