200 km/h är en imponerande hastighet, om man färdas med bil eller motorcykel. Flygplan och en del tåg går fortare än så men de flesta behöver då inte bekymra sig om att styra fordonet så därför upplever man inte hastigheten speciellt märkvärdig.
200 blogginlägg/15 månader är en betydligt lägre hastighet -eller frekvens, om man ska hålla sig till korrekta termer. Wikipedia kan förklara det där med hastighet bättre.
Nåja, det här är inlägg 200 och jag funderade några sekunder över varför det var nödvändigt att skriva ännu ett inlägg. Bara för att det skulle bli tvåhundra inlägg? Bara för att det är midsommarafton? För att jag har något viktigt att meddela?
Nä, egentligen finns det ingen orsak alls till att blogga. Ibland har jag fantasier om vilken nytta det gör…för…ja, vadå? Miljön, kungahuset, min katt, gravitationen? Troligtvis är det mest mig själv nyttan tillkommer.
Min son frågade en gång ”vad är det till för, vad är det för mening med det” och pekade på mossan på en sten. Jag tänkte en stund och sa ”den strävar efter världsherravälde”. För det är ju vad livet gör. I alla former försöker det fortgå och vi människor har bara den fantastiska turen att ha nått högst upp i en tänkt hierarki av livsformer.
Vår tänkta hierarki har många dimensioner men den starkaste handlar om makt. Makten att släcka andras liv.
En gång i tiden, kanske fortfarande, hade vi makten och kunskapen att släcka allt liv på jorden. Allt liv!
Vi har inte gjort det. Kan det bero på livets strävan, att fortsätta oavsett i vilken form det sker? Har vi människor bestämt oss för att låta livet, som besitter oss, fortsätta och inte låta mossan bli nästa makthavare?
Är det därför man fortsätter blogga?
mossan går till attack
