Jag har upptäckt att min skalle når sin kreativitetshöjd på morgonen, ofta när jag vaknar har jag något på gång som är jättesmart. Om jag somnar om då så är det stor risk att det försvinner och jag blir oerhört frustrerad när jag inte kan återkalla det.
Tyvärr är det så att man måste till jobbet på vardagar, ingen tid att ta hand om sin idé, och på helger somnar jag ofta om… Kan ni fatta vilket geni som går förlorat i detta ekorrhjul ! 
Så det blir att försöka krysta fram något på kvällen, som jag gör nu. Om jag inte gör det så tror jag att jag förtvinar. Alternativet är att surfa runt på tokwebben och bli frustrerad över andra människor.
Fast det kanske inte är andra människor, det är ju bara något som liknar spår efter människor som jag ser. Tänk om det är aliens som försöker knäcka oss? Vem uppfann internet egentligen? Det kanske är de där aliens som gjorde det och nu sitter de och fyller nätet med skrumpa för att vi ska bli så förtvivlade att vi bara går och förtvinar, sedan kan de ta över klotet.
Farhågan faller dock eftersom jag är människa och nu pytsar in lite tok på nätet. Andra som gör likadant, de kallar sig fotografer, har ett kärt ämne som kallas gatufoto.
Min kreativa låga brinner som sagt starkast på morgonen och ett par morgnar i veckan sitter jag i en bil på Efyran och svettas med den där lågan. Dum som jag är brukar jag lyssna på radio och får hundratals ingivelser att stanna bilen och ringa in till studion för att tala om vad jag tycker, men stämpeluret väntar elakt så jag biter ihop och fortsätter.
Idag var det ändå något som tog överhanden, dimma! Det var så tjockt att bilen protesterade, jag fick trycka gasen i botten för att över huvud taget komma framåt. Detta faktum i sig var ingen orsak att stanna men när jag närmade mig utkanten av molnen och solen började gnugga sig fram kunde jag inte annat än att stanna och njuta, jag till och med glömde att ringa radiostudion när jag hade chansen.
Kameran var med och jag nästan stönade när jag lyfte den till ögat. Sedan stönade jag på riktigt när jag såg vad exponeringsmätaren visade, jag skulle behöva minst två stativ för att få till en skakfri bild i det svaga ljuset.
Vänta, hur länge, på bättre ljus? Kommer dimman att ligga kvar? Vad säger stämpeluret om jag kommer två timmar för sent? Väderleksrapporten på radion hade lovat dimma hela vägen till mitt resmål så jag tog chansen att fortsätta (efter att ha tagit några misslyckade bilder.)
Det min kreativa skalle inte ägnade någon tid åt just då var att resten av min väg bestod av motorväg, med förbud att stanna. Till min tröst blev det bara ljusare, inte vackrare, så jag intalar mig själv att jag inte gick miste om något.
Så här kommer en bild till de människor, eller aliens, som ägnar tid till att diskutera gatufoton. Själv är jag glad åt att jag lyckades undvika förtvining ännu en gång.
Dimma, gata?, väg?, bil, morgon, frustration
