Posts Tagged ‘fotografering’

Ljuset, om att läsa en bild

fredag, januari 6th, 2012

Det naturliga ljuset rör sig från vänster till höger, medsols är från vänster till höger. Vänd dig om och känn solen värma din rygg, titta på skuggorna. De rör sig också från vänster till höger.

Så här har det varit sedan vi simmade omkring i gyttja, långt innan någon brydde sig om att fotografera. Möjligtvis ägnade vi oss åt fotosyntes men bilder var ännu inte uppfunnet som begrepp.

Denna riktning från vänster till höger är alltså något som verkligen borde sitta i våra gener. Som bildintresserad kan man då undra hur det påverkat oss, ”läser” vi en bild från vänster till höger?

Ljus och skugga i ett fruset ögonblick

Klicka på bilden så blir den större.

BGP

måndag, oktober 10th, 2011

Det värker i världens ekonomier, huvudvärk och magont, oro. BNP-ökningen pekar nedåt var man än tittar, vad kan man göra?

Jag tror att man kan mäta saker på ett annat sätt. Varför inte införa BGP, bruttoglädjeprodukten, summan av all glädje som alla invånare upplever under ett år. Sedan måsta man naturligtvis satsa på att öka denna BGP, men det tror jag är lättare än att öka den där BNP.

Man kan till exempel tävla i enduro, det är skitroligt:

Skitigt och roligt

Klicka på bilderna så blir de större.

Rasboloppet, 1980-talet

Att fotografera är också ett sätt att öka BGP. Bilderna ovan är tagna i upplandsskogarna någon gång på 80-talet, det är alltså ett par av de bilder jag skannat in på sistone.

Jag har använt TRI-X och tydligen en blixt också, det är mörkt i skogen på hösten, för det är på hösten som Rasboloppet körs. När jag ser de här bilderna blir jag nästan sugen att åka och titta på en tävling igen, det var så länge sedan sist.

SKHLM

lördag, oktober 1st, 2011

Skärholmen, för många är det synonymt med en affärsgalleria. SKHLM påstås vara nordens största handelsplats men det är ett luddigt begrepp, vad som omfattas av SKHLM och vad som är en handelsplats är töjbart.

Skärholmen däremot är en stadsdel i Stockholms kommun, med en massa bostäder och skolor och serviceinrättningar. Innan någon uppfann SKHLM så var det en affärsgalleria också, för många.

Gallerian finns kvar, om än tillbyggd och ombyggd, och erbjuder fotografiska upplevelser i mängder. Mycket folk av alla sorter, stora ljusa inomhusytor och murriga parkeringsgarage. Troligtvis även fotoförbud, tyvärr, fast jag har faktiskt inte hittat info om det.

En solig dag som idag var det i alla fall ingen som stoppade mig. Just solen hjälpte till med två av bilderna:

En bild som lämpar sig att göra monokrom

Stor reklam, liten grabb.

Trots att det är nordens största handelsplats verkar de osäkra tiderna kräva sin tribut, ena änden av gallerian börjar eka tomt och ett antal lokaler står tomma. Just den här änden är den bästa ur fotograferingssynpunkt då väggen, stor som en tennisplan, består helt av glas. Mycket ljus med andra ord.

Om man står på övre planet har man en perfekt vy över det som en gång i tiden var en vanlig gata. Husens ytterfasader ligger numera inomhus.

Man lockas tydligen att stå länge och titta.

Som vanligt, klicka på bilderna för att se dem i större format. Speciellt den sista vinner på det.

Bildmanipulering

torsdag, september 29th, 2011

Den senaste månaden har ett fall av bildmanipulering varit både nyhetsstoff och ett livligt diskuterat ämne i fotokretsar. Som av en tillfällighet har jag två bilder att visa, två bilder som jag tycker borde kunna bredda debatten, eller åtminstone bidra till den.

Titta på den här bilden, vad händer här?

Nej, det tycker inte jag

Klicka på bilden för att förstora den.

Nu har jag skrivit en bildtext för att förstärka det jag själv ser i bilden, det är lite fusk men manipulering har inga regler att följa.

I själva verket är de två damerna helt överens om saken men det syns inte i bilden, eller hur? Bilden berättar en helt annan historia och en oskyldig betraktare har ingen chans att avgöra vad han verkligen ser.

Nästa bild har jag knäppt på Fotografiska, de har en utställning av Helen Levitt. Hon är en av vad vi kallar föregångarna inom gatufotografin, verkade mestadels i New York från 1930-talet och in i kaklet, hon avled 2009. På en av hennes bilder finns Ronald Reagan avbildad:

Ronald Reagan

Det syns nog inte på min bild men om man är på plats och kliver nära bilden så ser man tydligt att Rolle är inklistrad på något sätt. Någon förklaring finns inte att få, bredvid bilden finns endast en arkivarisk notering om tid och plats. Är det meningen att man ska tro på bilden, eller ska man se ”fusket” och förstå någon sorts budskap? -Jag har ingen aning.

Egna initiativ

fredag, september 23rd, 2011

Karlskronafotografen Joakim K E Johansson skriver på fotosidan.se om gruppbildningar. Med regelbundna mellanrum blåser det upp stormar då någon har tagit initiativ till att skapa en grupp som stänger ute alla utom ett antal utvalda.

Tycka vad man vill om sådant, eller om stormar, båda företeelserna är något vi får leva med helt enkelt. Men Joakim påpekar att det faktiskt är upp till vem som helst att skapa en gemenskap och bjuda in till den. Det är faktiskt mycket positivare än att gnälla på vad andra gör.

Och ser man på! Oliver Wettergen har redan gjort det. En initiativ rik ung kille som börjat samla fotobloggar på sin egen sajt, wettdinho.se

Så ska en slipsten dras!

Skrivbordsfotograf

fredag, september 9th, 2011

När omständigheterna gör det svårt att flänga runt med kameran i tid och otid är det tur att man har en massa gamla bilder som man kan sätta sig ned och ha roligt med. Jag har anskaffat en filmskanner och kan nu sitta vid skrivbordet och hitta en mängd nya motiv.

De är ju urgamla förstås men jag har glömt bort många av dem så det är en ren njutning att hitta dem igen. Motiven är redan fångade, jag behöver bara sitta och välja och se på dem med nya (snarare äldre och erfarnare) ögon. Räkna med att det kommer att dyka upp bilder från 70-talet och framåt den närmaste tiden…

Den första bilden är humoristisk tycker jag. Jag har ingen aning om var den är tagen, eller vilka som syns på bilden. Det enda jag vet är att den är tagen 1991.

La de svinge!

Klicka på den så blir den lite större.

Här vill jag passa på att påminna den som eventuellt vill använda mina bilder till något att det inte är tillåtet utan att ha kommit överens med mig först.

In english: You need my permission before using any of my pictures.


Gårdhund & klodjur

onsdag, september 7th, 2011

Välkomna till min vildmark. På den här gården har jag med stor omsorg och möda lärt känna ett par av de mer exotiska djuren som vi har här. Jag har tidigare visat bilder på själva terrängen och någon enstaka fågel men nu kan jag visa porträtt på specifika individer av den mer svårfångade sorten.

Gårdhund

Klodjur

För säkerhets skull måste jag säga att bilderna är behandlade i photoshop. Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.

Det är

förstås inte så snällt att ha roligt på någon annans bekostnad men när man får öppet mål kan det vara svårt att hålla sig… (Den som läser det här tio år senare kommer säkert inte att ha en aning om vad jag svamlar om men så kan det få vara tycker jag)

En tanke

slog mig när jag började fundera över gården. För det mesta passerar jag bara över den på väg någonstans. Det är bara ibland jag stannar till, tillfälligt upptagen av något, kanske för att prata med en granne. Väldigt sällan är jag på gården för dess egen skull.

Ändå

har det blivit många timmar sammanlagt under alla år, så jag känner den bra. Det är bara så att jag inte visste det förrän jag började skriva det här inlägget. Vissa saker förbiser man helt enkelt och det kan dröja länge innan man upptäcker dem, om man någonsin gör det.


Oberoende

söndag, augusti 21st, 2011

Det förra inlägget var kanske inte så genomtänkt och färdigarbetat men det orsakade i alla fall ett inlägg till, det här. Jag blev tvungen att fundera över vad jag ville och vad jag vill med bloggen, förutom det jag skrivit i presentationen. Måste inläggen vara genomtänkta och färdigarbetade? Nej, det är ju ingen bok jag skriver. Måste inläggen engagera så många som möjligt? Nej, jag startade bloggen för min egen skull. Måste inläggen vara begripliga? Nej, en del saker bloggar jag om för att förstå dem själv.

Att ha en liten publik har sina nackdelar. Med tiden lär man känna den och det är lätt att ha den i bakhuvudet när man skriver (eller fotograferar, eller över huvud taget uttrycker sig offentligt.) Det är lätt hänt att man försöker anpassa sig till sin publik, fast det kanske inte är något dåligt med det. Nu måste jag tänka efter igen, vill jag vara oberoende?

Jag jämför med rockband (ha ha, det kanske är rockstjärna jag verkligen vill vara.) Det finns små rockband med lokal publik, som ”ger publiken vad de vill ha” och håller fast vid det. Så finns det stora band med stor publik, som ….också ger publiken vad de vill ha. De kanske har lite större riskkapital när det gäller att pröva något nytt men opåverkad av publiken är ingen, möjligtvis är David Bowie ett undantag.

Det här inlägget blev också ogenomtänkt och hoprafsat men så får det ju vara konstaterade jag nyss. Det är inte skrivet helt för min egen skull, EG efterlyste ett nytt inlägg efter att han läst det förra. Tyvärr blev det ingen uppföljare på det jag skrev om där, det kanske kommer framöver. Men jag vill tacka dig EG för att du sätter lite press på mig och tvingar mig att tänka mer!

Därmed har jag konstaterat att jag inte är oberoende, en enda röst kan påverka. Publiken ställer krav och frågan är hur mycket man som rockband eller skribent eller fotograf ska tillmötesgå sin publik. Eller kanske snarare, hur mycket man kan stå emot kraven. Kan man förresten göra tvärtom, ställa krav på sin publik?

Bättre bilder med teknikens hjälp

lördag, augusti 20th, 2011

Det finns de som ondgör sig över alla tekniska framsteg som görs inom fotovärlden. Sedan digitalkameran blev var mans egendom har utvecklingen skenat, det är inte konstigt att man blir lite rädd.

För vad ska det bli av det hela? Snart har vi väl kameror som går omkring och gör allt åt oss, vi behöver bara sitta hemma i soffan och titta på bilderna. Efter hundra år till kanske det finns maskiner som gör det också:-)

Jag läste en betraktelse över dagens biofilmer, den skulle kunna vara en klagovisa över hur mycket bättre det var förr, när allt var ”äkta.”  Numera är det datorerna som fixar mer och mer av det vi ser på duken. Men i stället ser artikelförfattaren teknikutvecklingen som något positivt. Den avancerade teknik som idag används för att skapa aporna i den senaste filmen ”Apornas planet” blir så småningom ekonomiskt tillgänglig för amatörfilmaren.

För tio år sedan skulle jag aldrig haft möjlighet att göra en sån här bild:

Ur filmen Flodhästarnas planet

Idag klickade jag ihop den på sju minuter med datorns hjälp, de resurser jag har till mitt förfogande är långt bättre än vad Hollywood hade för tio år sedan.

Men på vilket sätt är det här bättre då? Jo, allteftersom alla tekniska förstärkningar av film och foto blir vardagsmat så förlorar de sin tjusning och publiken börjar se sig om efter något mer fängslande.
Tadaaa!! -Vad är mer fängslande än den fria fantasin och kreativitet?

Svaret är: Inget. Ända sedan vi satt runt elden i grottor har vi lyssnat på den bäste berättaren, den som kan trollbinda oss med sina historier.

Fantasi och kreativitet har tillhört teknikutvecklarna en lång tid nu. De har haft fria händer och generösa investerare och har skapat fantastiska verktyg för att kittla våra sinnen. Men de har inte gjort något som talar till våra känslor och såvida de inte kan uppfinna fler sinnen åt oss så blir de vi har mättade. Då är min förhoppning att publiken kommer att söka efter annat innehåll i fotografier och filmer, innehåll som kittlar känslor och intellekt.

Två bilder på Fotografiska

onsdag, maj 4th, 2011

Jag gjorde ett återbesök på Fotografiska idag, de visar bilder av Albert Watson och Edward Burtynsky.

Albert Watsons

bilder är beundrade av många, mig inkluderat. Men det slår mig när jag vandrar runt bland bilderna att jag sett det förut. Watson var väl kanske först men det jag tänker på när jag säger att jag sett det förut är alla bilder som inspirerats av honom. Det är många som gör samma sak som Watson och en del gör det kanske bättre till och med.

Nåja, det bryr jag mig inte om. Bilderna är vackra och ibland förunderliga men jag glömmer dem snart. Dels för att jag inte ser något värde i att minnas dem, dels för att jag vet att jag kommer att få se många liknande bilder under många år framöver. Han inspirerar många som sagt.

Men en bild är genial, det är dessutom en bild som jag kan knyta an till. Den nästan kaleidoskopiska bilden/bilderna av Michael Jackson. Jag var tvungen att försöka få in den här i bloggen för att visa, det blev en dålig bild men tillräckligt för att förklara vad jag gillar.

Dancing

Den som sett Michael Jackson dansa kan väl inte annat än hålla med om att bilden är ett träffande porträtt av honom. För mig är dessutom Michael Jackson en intressantare person än någon av de andra som Watson har på bild i utställningen.

Edward Burtynsky

är en helt annan typ av fotograf. Hans bilder är en sorts dokumentation av oljans status i vårt moderna samhälle. Många dystopiska bilder i stort format som visar landskap som formats av oljeutvinning och -bearbetning. Vackert på sitt sätt men skrämmande när man uppfattar budskapet.

Alla bilder är dock inte dystra, många visar saker som inte skulle ha funnits om inte oljan fanns. Men jag blev fundersam inför den här bilden:

Norra Los Angeles

Återigen en dålig återgivning från mig men det är alltså massvis av villor i Norra Los Angeles. Visst kan man säga att oljan har möjliggjort detta samhälle men jag fick inte ihop kopplingen riktigt, vad kan det vara?

USA är ett bilburet samhälle, det vet vi, fast på bilden syns nästan inga bilar i rörelse, de står parkerade. Men efter ett tag upptäckte jag att något saknas i bilden: Affärer. Det finns inte något som liknar en affär i hela bilden, möjligtvis finns det något borta vid horisonten som skulle kunna vara ett snabbköp. Kopplingen till olja blev solklar för mig; de som bor här kan inte få tag på mat för dagen om de inte sätter sig i bilen och åker och handlar. Att promenera till affären för att handla finns bokstavligen inte på kartan i de här kvarteren.

Två timmar var jag där och två bilder blev favoriter. Jag är nöjd med den utdelningen.