Posts Tagged ‘samhälle’

©Terra Oxygen inc.

tisdag, oktober 1st, 2013

Terra Oxygen är ett fikitivt företag som bildades i min fantasi efter det att några andra hjärnspöken misslyckats med att patentera det västerländska alfabetet.

-Jag blir så trött på detta ”skyddande av intellektuell egendom”, som jänkarna kallar det. Hos oss pratar vi om upphovsrätt och det är väl ungefär samma sak.
Vad är intellektuell egendom? Mina tankar? Får jag tänka likadant som någon annan utan att betala för mig?

Som fotograferande människa blir jag dessutom bonusfrustrerad över att alla bilder jag lägger ut här i princip är allemansrätt, att hitta alla eventuella ”lånare” och få dem att göra rätt för sig enligt jänkarnas metoder är omöjligt om man är en (1) vanlig människa. Men, Whiskey Tango Foxtrot… jag är en generös själ.

Jag hoppas dock att jag hinner dra mitt sista andetag innan någon får rätt att bestämma över planetens syremolekyler. Se här hur ett avtal kan se ut idag:

All content in this bundle is licensed under the Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License. By accessing the content or using it in any way, you accept and agree to be bound by the terms of this license.

Detta kan man läsa när man väl har ”accessat content”, för sent att ångra sig alltså.

Nu är det här exemplet ändå lindrigt eftersom det gäller Creative Commons (CC) men gränser flyttas hela tiden. Terra Oxygen skulle knappast vägra mig att andas men de skulle mycket väl kunna ta sig rätten att kartlägga mig som konsument eller terrorist eller annat om jag likt exemplet ovan ger dem medtycke när jag eventuellt drar mitt första andetag av deras patenterade syremolekyler.

Sådär, nu har jag gnällt av mig. Texten i exemplet hör till en satellitsimulering som jag laddade ner, jag tror ändå att det var värt att gå med på villkoren…här ska simuleras!

Nya tider

måndag, september 16th, 2013

Konsten att åka tunnelbana har förändrats under den tid jag bott här. Jag minns inte längre hur det var för tretton år sedan, det kanske inte var någon ”konst” men det är definitivt annorlunda nu.

Giljotiner av glas som man besvärjer med ett medelhavsblått accesskort. Att ta sig innanför SPÄRRLINJEN har alla komponenter i begreppet ”att övervinna ett hinder.” När jag tillsammans med andra landstigande vid Omaha Beach stormar vidare mot rulltrappan funderar jag på känslan.

Ska det kännas så här? När jag tidigare lämnade fram min remsa till spärrvakten kunde jag känna att jag gjorde rätt för mig, jag erlade en avgift för att få åka. Visserligen blev avgiften redan erlagd när jag köpte remsan men det var ett möte mellan människor, ett utbyte av förtroende.

Jag skulle visserligen kunna uppleva lite av detta när jag fyller på mitt accesskort, det gör man ju i pressbyrån och där köpte man även remsorna förr. Fortfarande en chans till personligt möte och några snälla ord alltså. Men att fylla på trettio dagar kostar mer än de flesta vågar bära med sig i kontanter så jag använder ett annat kort för betalningen.

Därför stirrar jag på kortterminalen medan pressbyråtanten stirrar på sin kassaskärm, båda beredda att trycka på rätt knappar i rätt tid och när vi är klara väntar nästa kund, något utbyte av förtroende har vi inte -det sköter maskinerna om.

När transaktionen är klar och jag går ut har jag ingen aning om hur hon såg ut. Det är bara hennes röst som jag har kvar i minnet en kort stund men strax därefter har även den bleknat bort, kanske var det den finniga tonårsgrabben som stod där? Eller tänker jag på någon annan pressbyrå?

3x3x4x2x2

3x3x4x2x2

Starship Troopers

tisdag, augusti 13th, 2013

Singapore.

-Singapore har inget med ”Starship Troopers” att göra men ingår i en kedja som ledde fram till det här inlägget.

På väg till och från jobbet lyssnar jag just nu på Robert A. Heinleins bok ”Starship Troopers.” Klassad som ungdomsbok på de flesta sajter men eftersom jag inledde min SciFi-bana som nioåring med ”Egen rymddräkt finnes” så hade jag inga problem med att bortse från den klassningen. Jag har sett filmen om dessa troopers men tror inte att jag tog emot den riktigt bra….

myrkrig

myrkrig

SciFi blir sällan bra på film.             ….Men när jag läst (lyssnat) klart på boken ska jag se om filmen.

Just nu, när jag tror att boken håller på att ta slut, är det lite tradigt. Heinlein tjatar på om massvis av detaljer om hur det går till i det militära med ”chain of commands” och hur värdelös huvudpersonen är när han försöker avancera i graderna och så vidare. Men det är i alla fall bättre än att lyssna på alla andras telefonsamtal i tunnelbanan, och när jag promenerar den sista biten till jobbet stänger jag av och lyssnar på fågelkvitter i stället.

Nåväl. Ett par kapitel i boken har engagerat mig mycket: Det första som gjorde mig upprörd är när han beskriver en avrättning och huvudpersonens tankar runt den. Jag har hört att boken är något av en satir, så jag måste ta reda på vad just det kapitlet verkligen handlar om. -Ifall det är ”på riktigt” så ska jag nog aldrig mer ha kontakt med Mr. Heinleins verk!

Men oavsett detta så verkar han vara en kraftig filosof. Hans resonemang kring varför krig är nödvändigt, rentav inbyggt i vår DNA, är övertygande. Hans förklaring av begreppet moral var en riktig uppenbarelse för mig och jag blir verkligen sugen på att söka upp en politiker nästa år när det är val och ställa några enkla frågor till denne angående moral….

Över huvud taget blir jag lite sentimental av denna bok. Allt är så rättrådigt så man kan gråta ibland, troligtvis kommer jag att känna mig pinsam när jag tänker tillbaka på den här tiden när jag lyssnade på boken. Ändå kan jag inte låta bli att utvecklas lite i takt med huvudpersonen, och därmed tycka att dagens samhälle är ganska risigt jämfört med hur det kunde vara om man gjorde ganska enkla tankeförändringar.

Singapore då? Dit hittade jag via en artikel om energi. Ett litet land som Singapore måste väl vara ganska beroende av omvärlden för sin energiförsörjning tänkte jag. För att få veta mer om ett land är det väldigt bra att gå in på ”World factbook” som underhålls av inte mindre än CIA, som borde vara välunderrättade om vi kan tro på rapporterna om ”Prism.”

Väl innanför Singapores kalsonger kan man bland annat hitta de politiska partierna och deras ledare, som  listas så här:

National Solidarity Party or NSP [Hazel POA]
People’s Action Party or PAP [LEE Hsien Loong]
Reform Party [Kenneth JEYARETNAM]
Singapore Democratic Alliance or SDA [Desmond LIM]
Singapore Democratic Party [CHEE Soon Juan]
Singapore People’s Party or SPP [CHIAM See Tong]
Workers’ Party or WP [LOW Thia Khiang]

Jag tittar på partinamnen och tänker att de är ganska mesiga. Men de har det ju väldigt bra där i Singapore, de kanske inte behöver något omesigt. Kanske det är så här hemma också, för vi har ju inga direkt ”häftiga” partinamn liksom.

Men när man lyssnar på ”Starship Troopers” undrar man lite: Finns det i vårt samhälle några ledare eller partier över huvud taget som kan sätta sitt eget bästa i andra ledet, bakom en äkta moral?

(För de flesta av er som inte utantill fått lära sig definitionen av begreppet ”moral” kommer den här:
Moral är överlevnadsinstinkt! Men det är inte din personliga överlevnad det handlar om, det är samhällets, släktets överlevnad som moral handlar om. När du bortser från dina egna fördelar i utbyte mot ditt samhälles bättre, då agerar du moraliskt, åtminstone enligt de regler som gäller för det samhälle du lever i för stunden.)

For the moment: Everybody stand at ease!

Får man nåt för pengarna då?

måndag, juni 24th, 2013

Nu ska man tydligen betala TV-licens om man ”har” en dator. Av allt jag läst hittills så tolkar jag att det alltså räcker med att ”ha” en sån mackapär, man behöver visst inte vara ägare av den…. Eller så blir man blåst om man inte har koll på semantiken. Hur är det förresten om man ”har” en dator men inget internetabbonemang?

Mycket har redan sagts om detta, det mesta tillräckligt ilsket så jag behöver inte komplettera. Ett av argumenten för denna licens (av latinets licentia -tillåtelse; borde vara coercere -tvinga) vill jag dock fundera över, nämligen argumentet att ett skattefinansierat public-service-media inte skulle vara fritt att kritisera makten eftersom makten fördelar skattepengarna, medan ett likadant media bekostat av folket via deras frivilligt inbetalda licenser skulle kunna granska makten i sömmarna utan rädsla för repressalier.

SVT fälls igen.

Nu har internetåldern fört oss till den punkt där den intresserade kan granska sömmar ur ett närapå oändligt antal perspektiv och dessutom av egen kraft bidra till denna granskning. Betaltjänster är legio, man väljer och vrakar vad man vill ha och betalar för det, såvida man inte hittar det man söker utan kostnad‡ bland alla idealister och wannabees världen över.

Man kan välja bort, man kan välja bort att betala för det och man kan välja bort att tro på det.

Men man kan inte välja bort att betala licens, om man inte vill välja bort hela internet och hålla tillgodo med Metro eller andra gratismedia på papper. Så därför undrar jag varför SVT blev fällda i granskningsnämnden igen, vilken licens ska man betala för att obehindrat få veta sanningen?

Inget är utan kostnad, vi betalar till bredbandsleverantörerna för att få informationen till våra hem.

Vi är så okunniga

onsdag, maj 8th, 2013

Det har blivit dags att vara surgubbe igen.

Jag läser idag att stockholms stad har införskaffat ett antal eldrivna sopmaskiner, sådana som sopar gator och torg rena från skräp. De nya maskinerna är enligt trafikborgarråd Ulla Hamilton så tysta att man kan använda dem på dagen.

Så de bullrande maskinerna kan bara användas på natten alltså? Man undrar varför, för att folk ska sova bättre på dagen? Och varför har jag hittills varje vår sett bullrande dieseldrivna sopmaskiner på dagtid men aldrig på natten?

Nåja, trots att ett flertal medier tar upp sensationen och hänvisar till ett pressmeddelande kan jag inte hitta någon säker källa till Ullas påstående. Något pressmeddelande har jag inte funnit.

Medan jag skriver det här uppdaterar jag ”appar” på min telefon. Innan man trycker på uppdateringsikonen kan man läsa vad som är så bra med uppdateringen. Nu i eftermiddag är det fyra appar som ska uppdateras och deras info om vad som är nytt och bättre avslutas i samtliga fall med orden ”and much much more.”

Då undrar jag, varför undanhåller de mig lejonparten av informationen? ”Much much more” måste ju innebära att det jag läst är en väldigt liten del av det stora hela.

Antagligen tror de att jag är för okunnig. Antingen för okunnig för att ha någon glädje av infon eller för okunnig för att reagera över deras arroganta kommunikation.
Precis som Ulla Hamilton och sopmaskinerna. Vare sig det är Ulla själv som tror att jag är för okunnig för att ifrågasätta hennes (i mina ögon) svammel, eller de publicerande medierna som tror att jag inte bryr mig om vad de fyller upp luckorna mellan annonserna med , så blir jag förbannad över denna nedskrivning av mottagarens intelligens.

Alternativt vill jag tillhöra de kunniga och därmed få hitta på fantastiska saker som matas ut till de övriga, varav kanske några läser det som står i luckorna mellan annonserna.

 

Här skulle det varit en bild….

onsdag, mars 27th, 2013

…men mitt webbhotell binero har ”uppgraderat” så några bilder går inte längre att ladda upp. Det är säkert något som kommer att fixas men då har jag garanterat glömt vad jag skulle blogga om. Det är ju så att man har vant sig vid omedelbarheten som internet medför, bara att leta efter var felet ligger fick min inspiration att dra till skogs. Så nu lär det aldrig bli något inlägg om vad-det-nu-var-jag-tänkte-skriva-om.

ogooglebar, okränkbar

tisdag, mars 26th, 2013

”Sökjätten” google (det nya tillskottet till jättarnas skara i vår nordiska mytologi?) har använt sina vättar (jurister) för att nöta ner motståndet hos vårt språkråd. Språkrådet har nu tagit bort ordet ogooglebar ur den lista de årligen presenterar, en lista över de ord som uppfinns av oss medborgare, ord som är nya och populära att använda.

Varför jätten google ansträngt sig med detta är okänt och något rådslag för att söka sanningen är inte planerat. Vi får helt enkelt nöja oss med det faktum att någon annan försöker bestämma över oss, ända in i vår mun.

Kan det vara så att de hatar norrlänningar? För som alla vet är ju o-orden en norrländsk uppfinning, dock inte patenterad. Men ett ord kan de väl ändå inte ta bort: Okränkbar. För det verkar ju vara så de ser på sig själva.

Som en hämnd på detta övergrepp vill jag härmed bidra till att ordet ogooglebar sprids i deras egna sökresultat och länkar till några av de sidor som dyker upp när jag googlar på ogooglebar:

Här, här, här, här, här, här, här, här, här, och här.

Mytspridning

tisdag, mars 12th, 2013

Jag läste på SvD.se om sparvhökar (1). Tydligen har en sparvhök tagit en duva på Götgatan, vilket föranleder artikelskribenten att påpeka ”Fågeln är relativt liten och ingen fara för människor. Den äter mestadels andra fåglar och kan då och då försöka ge sig på en kråka, men duvor är huvudbytet, enligt Daniel Green.”

Mot detta påstående vill jag anföra att jag personligen sett tjugo människor bli brutalt slaktade av en sparvhök, till synes enbart för nöjet. Detta skedde framför mina ögon medan jag satt i soffan och tittade på en film.

Så. Nu hoppas jag att jag har bidragit till mytbildningen om sparvhökar på mitt sätt. Fast egentligen tycker jag att man inte alls hade behövt fundera på saken, människor har tillräckligt mycket att vara rädda för som det är. Och sparvhökarna klarar sig nog utan våra vanföreställningar om dem.

(1) Sparv: Jättestor fågel. Sparvhök: Ännu större fågel som kan döda en sparv.

”In a SIM”

söndag, februari 24th, 2013

Jag lyssnar på ”The Hydrogen Sonata” av Iain M Banks när jag åker mellan hemmet och jobbet. En bok i min smak, med humor.

En av de roliga komponenterna är en android som ska beskydda huvudpersonen men som inte är riktigt färdigkonfigurerad innan de båda måste fly, vilket får till följd att androiden tror att den befinner sig i en simulering hela tiden -till stor frustration för hjältinnan som befinner sig i livsfara…

Varför skriver jag nu om detta? Jo, för att senare i boken kommer jag till ett annat kapitel som handlar om simuleringar. Eftersom det är SciFi så kan man utföra dessa intill perfektion, alltså såpass att de människor man simulerar (i storleksordning bebodda galaxer) blir såpass verkliga att man har moraliska tveksamheter om man verkligen kan ”stänga av” dem när man fått resultatet av simuleringen. Det vore ju jämställt med att förstöra hela civilisationer.

Och, i de två sista styckena i denna artikel anar jag att simuleringens tid har börjat. Man får väl vara glad att man tillhör den del som inte kan stängas av när resultatet är klart…

Men, DN!

måndag, februari 18th, 2013

Nu är jag ettrig. Har nyss fått en testprenumeration på DN och därmed inloggningsuppgifter på deras hemsida, så nu bläddrar jag friskt i deras innehåll.

För den här ”nyheten” om ärvda pengar behövde jag dock inte leta mycket, den finns på förstasidan just nu. Speciellt intressant är det att läsa kommentarerna och jag ville verkligen kommentera själv också, men vafan! Det visar sig att det är en artikel från maj 2011 som de länkat till! Kommentarsfältet är stängt…

Är detta vad jag får som prenumerant? Länkar till gammalt material? Skärpning DN!

Eftersom jag så gärna ville kommentera måste jag göra det här i stället:

Tänk om man kunde ärva välbefinnande i stället. Att må bra och kunna glädja människor omkring sig resten av livet. Sådant kanske är möjligt om man har pengar men är absolut inte garanterat. Jag tycker att man borde forska lite mer på glädjespridande.