Posts Tagged ‘science fiction’

Super short SF stories

onsdag, april 4th, 2012

Jag är från och med idag med i British Science Fiction Association:s twittertävling, ett riktigt roligt initiativ tycker jag.
Hittills har jag bidragit med ett drygt halvdussin ”historier.”  Kolla gärna på twitter.com och sök på #TBSFA så får ni läsa en massa fantastiska saker.

Info om tävlingen finns här.

PS. Jag glömde ju att citera ett av bidragen som jag gillar skarpt:

”Wanted, dead or alive,” read the missing cat poster. ”If found, please return to E. Schrödinger, 555 —”

Kolla in tävlingen, det finns guldkorn!

Jag tror:

fredag, februari 17th, 2012

Jag tror att Sverige år 2022 kommer att likna 60-talets San Fransisco, med flower-power och allt, mycket mer än det gör nu.

Mer säger jag inte om detta, den som lever får se.

Jag har haft skrivkramp. Varje morgon när jag vaknar har jag massor av idéer, fulländade intill minsta formulering. Men jag måste till jobbet… Efter en timme har jag glömt bort allt det fantastiska jag vaknade med och kan inte få ner ett ord. Jag försöker anteckna förstås men inspiration låter sig inte sparas på ett anteckningsblock för framtida bruk, det är färskvara -bäst före: 10.00

Jag har fotat väldigt lite det senaste halvåret men vill ändå skriva om bilder. Så jag har letat på hårddisken men inte hittat något som är ”ad hoc” nog att skriva ett inlägg om. Däremot hittade jag något som jag inte minns att jag gjort, fast det handlar om mitt andra intresse: science-fiction.

Tydligen hade jag läst något djupt när jag skrev detta, kanske Stephen Baxter eller någon liknande. Mest troligt är det en blandning av saker som passade min sinnesstämning just då. Det som är roligt är att jag lät datorn läsa upp det för mig och att jag sparade uppläsningen som en ljudfil. Så den som vill lyssna kan göra det här: 01 Antimatter-MP3 for Audio Podcasting det är knappa sex minuter långt och ganska flummigt, kan eventuellt bli bättre av fler lyssningar.

Svensk science-fiction i toppklass

torsdag, februari 2nd, 2012

SVT sänder för närvarande serien ”Äkta människor.”

Jag citerar från SVT:s web: ”Serien är en samproduktion mellan Sveriges television och Matador Film. I samarbete med Danmarks Radio och YLE. Med stöd av Nordisk Film och TV Fond samt Nordvisionsfonden.” En amerikansk version är redan kontrakterad för internationell distribution.

När jänkarna nappar på något så är det bra, det kan väl tas för en nästan sanning. Millenniefilmerna är ju ett exempel på det, att jänkarna nappat alltså -om det är bra överlåter jag till någon annan att tycka.

Men om ”Äkta människor” tycker jag själv: Det är skitbra! En erfaren tittare upptäcker naturligtvis ”plotholes” och andra störande småsaker men sådant överser jag med, min första flickvän såg inte ut som Birgitte Bardot men jag älskade henne ändå.

Ambitionen med serien går inte att ta fel på, man tror inte att publiken är dumstrutar som vill ha en stunds underhållning. I stället vill man visa ett perspektiv på hur vi människor skulle kunna agera i sett samhälle där robotar tagit över det jobb som vi inte har så stor lust att utföra, eller fungera som mottagare av den lust vi inte får utlopp för.

Tre avsnitt av serien har gått hittills och jag vet inte hur det kommer att fortsätta. Det finns ingredienser av både ”Terminator” och ”I Robot” i den men än så länge är domedagstemat frånvarande.

Stark rekommendation till tittare och många kudos till de som sjösatt denna serie!

Olovligt lånat av SVT, hoppas mina hyllningar duger som betalning.

Bästa SciFi-antologin på länge!

fredag, december 23rd, 2011

Vi som tror på något mer än tomten hungrar ständigt efter mer input. Av en slump hittade jag idag ett TV-program på SVT:s K-special ”Katastrofer, i Hollywood och IRL”, ett riktigt guldkorn för en SF-nörd. Programmet ligger kvar på SVT play till den 22:a januari men jag sparade ner det på min hårddisk utifall någon vill låna.

Jag är lite besviken på att de bara nämner filmen ”I am legend” och inte boken som den är baserad på. Bokens slut är helt fantastiskt omvälvande medan filmen har ett Hollywoodslut som helt ignorerar Richard Mathesons utanför-lådan-tänk. Annars är allt helt OK så att säga.

God Jul förresten!

Om Science Fiction, ”Mind the gap”

fredag, december 9th, 2011

Det kanske inte syns så ofta i min blogg men jag är faktiskt ett nedgånget hårdberoende SF-fan. Här i Sverige är man ganska ensam om sånt, det känns som att samerna är mångdubbelt fler.

Men det kan också vara så att vi är smygare, vi kanske är många fler än samerna men vi märks inte. Jag önskar i alla fall att det fanns lite mer snack om SF, som det är om de där millennieböckerna eller om TV-serier som Solsidan. Om inte annat så bara för att man ska kunna känna sig ”med” på fikarasterna:-)

Jag har i alla fall hittat ett glädjande inslag på Sveriges Radios hemsida, ett reportage från Eurocon 2011: Här är länken. När jag lyssnade på Ian McDonald’s föredrag ”What’s wrong with science fiction?” slogs jag av en tanke: ”Mind the gap” och eftersom det inte finns något bra forum där man kan delge sina tankar till alla så får det bli här i bloggen.

Mycket av det jag läst och sett är bra, en del är fantastiskt bra. Men om jag kliver ut ur min nerdkostym ett tag och tittar på allt det där så upptäcker jag att avståndet mellan vår värld och det som beskrivs i alla dessa böcker och filmer är för stort!

Space Opera, Steampunk, Cyberpunk, … Allt det där ligger låååååångt bort, utan minsta beröring med dagens jordeliv. Att anamma och älska sådana berättelser är inget man gör från en Kajsa Ingemarsson.

Jag tror att SF behöver fler berättelser som tar vår kända värld ett myrsteg ut i det okända, för att sedan kliva vidare med fler och större steg tills vi i sinnet har befolkat galaxen och kan ta oss an gåtor och bekymmer av den sort som idag misslyckas att nå en större publik.

Några böcker jag läst och som tar dessa steg är Elizabeth Moon’s ”Speed of dark” och Nancy Kress’ trilogi som börjar med ”Beggars in Spain” Berättelser som utgår från människor vi kan identifiera oss med men som, åtminstone i Nancy Kress’ fall, tar oss vidare till nerdexamen.

Philip K Dick, Lucy in the sky with diamonds

tisdag, oktober 18th, 2011

Naiv som en femtonåring, det är jag. Ända till just nu har jag trott att ”Lucy in the sky with diamonds” bara var en knäpp titel på en beatleslåt och inte nog med det, jag har aldrig haft en tanke på att mr Dick har brukat LSD. Sån är jag, lättlurad! Men nu har jag kollat wikipedia och vet bättre.

Men det är lite häftigt ändå. Jag har läst fyra av hans böcker, en bråkdel av allt han skrivit, och är nu inne på en femte: ”Do androids dream of electric sheep”, den bok som är förlaga till filmen Bladerunner. Jag gillade filmen stenhårt; Den dystopiska filmografin, lagom våld och hyfsad spänning, plus förnimmelsen av ett budskap att ta med hem och fundera över.

Boken är hittills något helt annat men inte någon besvikelse för den skull, snarare tvärtom. Jag tycker att den ger ett gott tuggmotstånd som stärker skuggperspektivet på vår vedertagna tillvaro. Hittills uppfattar jag den som enkelt och raktframt skrivet, med lite futuristiska dekorationer (ur ett sextiotalsperspektiv, huvudpersonen Deckard använder fortfarande tjock-TV-skärmar.)

Men dekorationerna är sekundära, det är människans villkor i framtiden som är det intressanta. Jag är ännu bara inne på kapitel tre så här får det stanna.

Däremot kan jag fortsätta med vad som fick mig att skriva det här inlägget. Inne på en femte bok av Philip K Dick vill jag säga: Att läsa honom är som att ta en drog. Han har skrivit 36 noveller, 121 berättelser och 14 berättelsesamlingar. Det är förmätet av mig att säga att jag fått grepp om honom men nu när jag vet mer om honom och hans drogexperiment så förstår jag mer om varför jag ibland inte förstår något:-) Det känns som att jag förutom fantastiska historier också får en riskfri tjuvtitt in i drogruset.

Jag vet inte riktigt om jag gillar ruset men sett i det perspektivet får böckerna en dimension till. Det gör dem inte bättre, men som helhet lite intressantare. Hittills tycker jag att det är märkbar skillnad mellan författarskapet, stilen och stämningen i de böcker jag läst. Jag funderar över vad det är som fångat förläggarna som publicerat honom, det vore kul att få veta om han skulle blivit antagen bland dagens förläggare.

Nu ska jag kasta mig över nästa kapitel av Do androids dream …, jag tror att jag får anledning att återkomma till mr Dick.

Det ultimata tricket avslöjat

måndag, oktober 3rd, 2011

En ärrad veteran. Illusionisten Bo Laredo har underhållit tiotusentals människor genom åren och många år har det blivit. Han firar nu tjugoårsjubileum som artist och journalisten Hubert Saint de Chien på tidningen The Vexpress började fundera på hur länge Laredo verkligen hållit på.

Saint de Chien hittade nämligen en gammal artikel i tidningens arkiv, en artikel som recenserade Laredos tjugoårsjubileum för tjugo år sedan. Vidare efterforskningar i sedan länge glömda arkiv visade att Laredo haft liknande jubileum sju gånger tidigare.

Bo Laredo

Den förbluffande sanningen är att Bo Laredo avled redan 1912 efter att ha lyckats med en makalös bedrift: Hela föreställningen är en illusion, ingenting är verkligt! Illusionen har sedan upprepat sig själv vart tjugonde år och samlat publik i mängder.

Hubert Saint de Chien säger sig veta hur det hela går till men vill inte avslöja något.
”The show must go on” är den enda kommentar han ger.

En film som jag vill se

måndag, augusti 15th, 2011

Tom Hanks har en nästan övernaturlig karisma, älskad av så gott som alla. -Det är en komprimerad sammanfattning av något jag läste i en recension av filmen ”Larry Crowne.” Filmen i sig fick medelmåttligt beröm men Tom Hanks gick därifrån med ytterligare lite mer stjärnglans.

Så, tänk om Tom Hanks verkligen är övernaturlig? Tänk om han inte är en vanlig människa men i stället en utomjording som kommit hit i något lugubert syfte? Maskerad till människa med en förmåga att väcka vår sympati på ett magiskt sätt. Vore inte det en film värd att se? Med Tom Hanks i huvudrollen naturligtvis.

Det liknar förstås lite ”I huvudet på John Malkovich” och även karaktären Mulan i Asimovs ”Stiftelsen och imperiet” men jag skulle ändå väldigt gärna vilja se en sådan film om den gjordes. Det görs alldeles för få underfundiga filmer.

I samma tidning läste jag även en recension av filmen ”The tree of life” som jag själv inte sett ännu. Tydligen är det en film utöver det vanliga; recensenten verkade ha blivit yr i mössan av att se den och jag kunde inte riktigt förstå vad filmen handlar om. I slutet av texten får dock recensenten till en bra poäng:

”A film awestruck by life: Why are we here? What are we for? Where did it all go wrong? And where could it yet go right? -Malick [regissören] doesn’t pretend to have actual answers. But then neither, one suspects, does Transformers 3

Hur skulle det blivit då?

tisdag, augusti 2nd, 2011

Fem dagars arbetsvecka, lagstadgad semester, avtalsenliga (snudd på lagstadgade) löner, diskrimineringsskydd (dock ineffektivt), föräldraledigt, pension; listan över hur bra vi har det kan göras lång. Många vill debattera om allt detta verkligen är bra men jag tänkte inte göra det.

I stället funderade jag på hur det skulle vara om vi aldrig hade haft ett par av de här sakerna. Semester till exempel, den blev lagstadgad 1938 och då fick alla med en anställning rätt till två veckors betald semester. Hur hade vi haft det idag om det aldrig skrivits in i lagen? Det borde ju vara så att arbetsgivarna hade tjänat mer pengar då. Likaså om alla hade jobbat sex dagar i veckan eller om fackföreningar inte tillåtits.

Om man inte kunnat få föräldraledigt kanske det inte hade fötts så många barn, hur hade det påverkat samhället som vi lever i idag? Vi kanske hade haft ett smalare generationsspann, eller kanske helt enkelt inte varit så många. Färre att ta hand om på ålderns höst men också färre som kan göra det. 1913 var medellivslängden 60 år, då var det kanske inte så svårt att ta hand om de ”gamla”. Samma år infördes folkpension i Sverige, det kunde man få när man fyllde 67. Troligtvis var det ingen större kostnad för staten på den tiden. Det var nämligen våra (deras) skattepengar som användes till pensionerna på den tiden.

Tänk er att inget av allt det här hade hänt, hur hade vårt samhälle eller vår värld sett ut idag? Arbetsgivarna/företagen hade kanske tjänat massvis med pengar. Vad hade de gjort med dem? Staten (som inte alltid varit samma sak som medborgarna) kanske hade dragit in massvis med pengar i företagsskatter, vad hade den gjort med dem? I början av 1700-talet använde ”staten”” pengarna till att kriga och sådant gör man oftast för att nå nya landvinningar och därmed makt och rikedom. Hade man gjort likadant på 1900-talet?

Ett land, en stat, är inte alls olikt ett företag, staten är större -det är den påtagligaste skillnaden . Vad hade företagen gjort med sina förmodade rikedomar? Troligtvis något liknande, man kan bara hoppas att företag inte kunnat använda vapenmakt. Men företagen måste göra något vettigt för sina pengar kan jag tänka mig, det är väl bara Joakim von Anka som vill bada i dem?

Pengar är bara universiella behållare för resurser, hur du än tillagar en sedelbunt blir det varken njutbart eller nyttigt. Det är resurserna: Vatten, mat, parfym och juveler som har det riktiga värdet. Så den som har pengar kan köpa resurser, om man har mycket pengar kan man köpa mycket resurser -mer än man behöver. Vad gör man med det man inte behöver? Man kan sälja det för att få pengar, som man kan köpa resurser för… Om jag fortsätter den här loopen så hamnar man i en frågeställning som man kan läsa mer om här: http://svt.se/2.108068/1.2432051/tillvaxtens_dilemma

Men min fundering var hur det skulle blivit om några få parametrar i vår historia hade blivit kvar på noll? I den upplevda välfärd jag lever i är jag glad att jag kan ägna några tankar åt en sådan hypotetisk fråga. Om jag i stället fått leva med svaret på frågan hade jag kanske haft fullt upp med att fortsätta leva med just det svaret. Eller så hade jag suckat över någon idiot som bloggar om hur det kunde ha blivit om vi hade haft fem dagars arbetsvecka, lagstadgad semester, avtalsenliga löner, … rena science ficton alltså.

Väggarna berättar

Reservation: Alla faktauppgifter är hämtade från Wikipedia vid samma tidpunkt som inlägget skrevs.

Moderna iakttagelser

onsdag, juni 22nd, 2011

Jag sitter och bläddrar i framtidens historia. Två ”tidningsurklipp” från milleniets början.

Det ena beskriver hur man förfasas över klädsel, läs här. Visserligen handlar det om en sport, där man i princip obehindrat kan sätta regler för hur utrustningen ska se ut. Men parallellen till samhället i stort är tydlig. Man har aldrig gillat V-jeans, palestinaschalar, punkfrisyrer eller byxor som visar skinkvecket. Man var ganska larvig på den här tiden, numera ogillar vi mer relevanta avvikelser från den normala utstyrseln.

Det andra beskriver hur man önskas vara i arbetslivet, läs här. I de allra flesta yrken, strip-tease och andra själsliga aktiviteter undantagna, stämde i princip önskemålen överens med de man hade på sina grannar. I dåtidens högkonjuktur kanske platsannonserna var lite mer ödmjuka men det märks i så fall inte för den oinvigde. Flexibilitet verkar vara en långkörare som alltid efterfrågats, kan det bero på att man aldrig hittat någon med den egenskapen?

Det skulle i så fall vara i just den udda fågeln strip-tease som man kan hitta flexibla förmågor, rullande höfter är ganska sexigt måste jag påstå. Och med detta sagt kanske någon törs erkänna att kraven på grannarna kan sträcka sig lite utanför det offentligt accepterade? 🙂

Ja ja, det var tider det -kommer man att säga i framtiden. Jag undrar vilka prövningar man står inför i stället. Biotekniska implantat kanske, som förbättrar utseendet eller kanske rentav ökar flexibiliteten….

Skärp till er nu!