Posts Tagged ‘Sverige’

Ny utmaning för könsgerillan

fredag, november 23rd, 2012

Jag tror att jag irriterade mig för ett tag sedan över det nya ordet ”hen.” Åtminstone känner jag ingen eufori över ordet idag, så jag har troligen haft samma inställning till det sedan jag första gången läste om ”hen.”

Men jag upptäckte att språket, precis som alla andra stora organisationsfrågor, kräver lite mer än ett nytt ord. Precis som att det inte räcker att ta ner skyltarna från arbetsplatsens toadörrar för att få folk att glömma vilket kön de är.
Jag undrar förresten vilken effekt man vill uppnå med sådant? -Att få männen att sittkissa? Damerna återtar ändå sina domäner med egengjorda lappar och sedan bryr sig ingen om hur vi gör bakom den låsta dörren.

Nåväl, till rubriken: Om ”hen” någonsin blir stadfäst vill jag att vårt språk blir konsekvent genomtröskat så att inga semantiska brott av misstag kan begås av mig och andra likställda. Det är en uppgift som kräver sin man…

Det blir en gång…

lördag, oktober 20th, 2012

En saga om ett land i en avlägsen framtid

I politiken regerar två partier: Moderaternas och Sverigedemo, de är varandras värsta fiender men lyckas ändå styra landet hyfsat genom att ha extra höga bord så att förhandlingar lättare kan ske därunder.

De gamla partierna, Moderaterna och Sverigedemokraterna, finns fortfarande kvar men för en tynande tillvaro med åldrande medlemmar. Övriga har gått över till de nya partierna, mest för att de tycker att namnen passar bättre.

Men även de nya partiernas medlemmar börjar bli missmodiga. Det finns snart inga statliga värden kvar att sälja ut och de senaste prospekten har fått dåligt gensvar. En del verksamheter är rent omöjliga att bli av med, troligen på grund av att det inte går att få lönsamhet i dem. Det senaste försöket att sälja äldrevården misslyckades kapitalt, kanske beroende på den uråldriga skandalen som fortfarande spökar i historien. Men kanske även för att så många gamla politiker behöver vården numera.

Det har nämligen blivit omsättning på politiker. Genomsnittstiden som riksdagsledamot är numera nio månader. Dagens gamla och vuxna är ättlingar till den första generation som verkligen hade det lätt i livet, att prova på saker och sedan gå vidare tillhör kulturen.

En kultur som Sverigedemo tacksamt anammat, trots sina ursprungliga värderingar att bevara gamla svenska traditioner. Möjligtvis har de blivit lite stukade efter det misslyckade försöket att återuppta vikingaseder. Inte ens försöket med obligatoriska 1700-talskläder för offentliganställda och som skoluniform slog väl ut, så de har mer eller mindre givit upp den profilen.

Men de hade stora förhoppningar att stoppa invandringen, eller snarare forma den till något bättre, när massinvandringen av svenskättlingar från USA började. De kom i så stora mängder att alla kvoter fylldes och svämmade över, så det fanns helt enkelt inte möjlighet att ta emot människor från mindre önskade länder. Situationen såg lysande ut till för några år sedan.

Då, när svenskättlingarna blivit 11% av befolkningen, började de ställa krav på att deras kultur ska njuta samma privilegier som den helsvenska. De krävde att 4:e juli och thanksgiving ska vara röda dagar, de krävde att få bära vapen dygnet runt överallt. Några av dem krävde också att iklädda lakan få bränna kors och ”jaga svartingar” som de lite kryptiskt ville uttrycka det.

Nu sitter de båda partiledarna under det största bord som finns att uppbringa och försöker komma fram till en kompromiss. Med sig under bordet har de skolministern, för att han kan räkna, och utrikesministern som kan engelska. Varför utrikesministern skulle vara med är inte riktigt klart eftersom förhandlingarna sker på svenska men det kan ha något att göra med att svenskättlingarna har engelska som modersmål.

De som inte får plats under bordet sitter spridda i rummet, gömda bakom gardiner eller fåtöljer. Tyvärr hamnade sekreteraren ute i köket så han har lite svårt att uppfatta vad som sägs. Men denna kväll gör det inget, det går bara två minuter innan partiledarna börjar slåss. Sverigedemo vill ta reda på mer om vad de lakansprydda menar, medan Moderaternas tycker att det är slöseri med tid, de vill i stället försöka sälja äldrevården till ett nystartat och oanande bolag som drivs av svenskättlingar.

Landets flagga

Kista galleria

fredag, augusti 17th, 2012

En smältdegel är kanske att ta i men Kista Galleria är en fascinerande plats. Här samlas människor från världens alla hörn verkar det som, och alla verkar trivas.

Affärerna har alltid öppet till 21.00 och i kväll råkade jag vara där de sista timmarna före stängning. Jag har gjort så flera gånger tidigare och det är alltid likadant: Folk vill inte gå hem. Filmstaden och ett antal restauranger fortsätter att ha öppet och vimlet fortsätter.

Från ett världshörn

Trots den tydligt kommersiella prägeln på platsen tycker jag att det är skönt att vara där. Eftersom jag bor ganska långt från Kista åker jag sällan dit för att handla, det kan jag göra på liknande ställen närmare. Tyvärr är det svårt att hitta oliknande ställen att handla på, alltså något som inte är en galleria eller köpcentrum.

Men till Kista åker jag för att uppleva atmosfären. Det går inte att jämföra med en flygplats, som ibland används som referens för en kosmopolitisk tillvaro -flygplatser domineras av folk med pengar. Gallerian domineras av människor av alla de slag. Mustachprydda nordbor i jeansjacka kliver åt sidan för ett sällskap klädda i burka, livsstilar och traditioner existerar friktionsfritt i samma rum.

En lucka i folkmassan, snart uppfylld av glada människor

Jag sitter en stund och tänker. Varför kan det inte vara så här överallt på jorden? Varför finns ordet ”främlingsfientlighet”? Här upplever jag att alla är människor, punkt. Ingen ifrågasätter varför man ser ut som man gör, inte ens en grovhuggen pappa vars döttrar går i slöja och vackra långa kjolar men har ansade ögonbryn och läppstift. Han bryr sig inte om mig och hur jag ser ut och kanske han har resignerat inför döttrarnas smygrevolt.

Eller så upplever han samma sak som jag, att man kan acceptera, rentav vara glad åt att det finns så mycket olikheter. Av alla dessa vansinniga tilltag och uttryck finns det oceaner av stimulans att ta del av, varför då envist hålla fast vid samma drog hela livet?
Håller man fast av rädsla, otrygghet? -Kanske, men i så fall rekommenderar jag ett besök i Kista Galleria. Inte för att handla utan för att (gratis) ta del av hur det kan kännas att vara kosmopolit.

Den här kvällen kände jag mig nästan euforisk och jag vet ju några anledningar till varför jag kände mig väl tillfreds, den sköna sensommarkvällen bidrog mycket och mitt sällskap var på gott humör. Men det var något annat också, många var så glada. Jag såg mer än en gång ungdomar som dansade till musiken i klädaffärerna och hörde skratt både här och där.
Jag tror att jag hittade orsaken i en av klädaffärerna:

Happy ramadan

På skylten som erbjuder 20% rabatt står det ”Happy ramadan.” Om jag har googlat rätt så tar fastemånaden slut i morgon och det förklarar ju glädjen.

För att uppleva riktig glädje måste man ha det jobbigt en stund. Eller så låter man sig bara smittas. Om 129 dagar och 7 timmar är det Jul, då kanske glädjesmittan tar ny fart?

Första svenska OS-medaljen fixad!

söndag, juli 22nd, 2012

Heder åt SvD som skriver lite om vetenskap ibland. Heder åt Johan Runesson som tog en OS-medalj till Sverige.

Pålitligt väder

lördag, juli 21st, 2012

I år upplever jag den första sommar jag kan minnas då jag inte bryr mig så mycket om vädret. Jag tycker det är skönt och helt OK som det är, medan journalisterna verkar lida fruktansvärt av det. Eller finns det någon annan orsak till att de hela tiden skriver att vädret är så dåligt?

Dåligt förresten, det är åtminstone pålitligt. Precis som på Irland, man vet att det blir regn idag också.

Utanför fönstret låter regnet nytt ljus falla på den välbekanta utsikten, när solen tittade fram under regnmolnen såg jag parkeringsplatsen och gatan i en sällsam glans som jag aldrig sett tidigare.

Nytt ljus

Den 39:e bilden

fredag, juni 15th, 2012

Mangamålet är avgjort, serievetaren har friats från åtalet för barnpornografibrott. I Svenska Dagbladet kan man dock läsa:

”I tingsrätten dömdes Lundström för 52 bilder, i hovrättten för 39 bilder och HD bedömer en enda bild som straffbar. Men Lundström frikänns ändå eftersom han är serieforskare. Hade han inte varit serieexpert hade han blivit dömd, enligt HD:s resonemang.”

Luddigt värre tycker jag. Det kan alltså finnas förbjudna bilder, dessutom beroende på vem man är. Och vi ojar oss över muslimernas förbud att avbilda profeten…

Tyngden av en kö

fredag, maj 25th, 2012

Systembolaget, fredag, lönedag. Köer!

Medan jag står där och blir pinknödig ringer telefoner runt omkring mig och framme vid kassan blir en stammis sur då han inte får handla, kassörskan har listat ut att han ska handla åt en stupfull polare utanför. Kön öppnar sig regelbundet för nya kunder som försöker leta sig fram till rätt hylla och jag grips av idén att låta någon ta plats framför mig i kön.

Jag gör det inte men funderar lite: Att låta någon ställa sig framför mig i kön är inte upp till mig enbart, alla som står bakom mig blir ju påverkade av det. Det känns nästan som att jag borde kliva ur kön bara för att jag tänkte tanken, sådan ansvarsnoja har jag. Har andra något liknande?

Säkert finns det de som helt enkelt skiter i vad andra tycker och släpper in en kompis framför sig, jag är lite avis på dem för deras egoism men blir skitförbannad för vad de gör -om jag står längre bak i kön.

Men hur är det om någon försöker tränga sig i en kö? Personen bakom blir troligtvis arg eller åtminstone upprörd, fast antagligen å sina egna vägnar. Tänker man på att man ensam ska kämpa för alla bakomvarandes rätt? Hur tungt är ansvaret att hålla ordning på kön? Får man någon hjälp, finns det någon bakom mig som hjälper till?

Det borde ju finnas studier av det här, liksom tvättstugor är ju köer enormt konfliktframkallande miljöer. Men att en kö är tung kan man väl utan tvekan hålla med om?

Näthat är helt OK

lördag, mars 3rd, 2012

Snacket om näthat var hett ganska nyligen, det är fortfarande inte bortglömt men har ersatts av andra angelägnare saker i media. Kanske man konstaterat att det inte är OK och är nöjd med det, kanske man på de större mediasajterna börjat rensa lite mer bland kommentarerna och är nöjd med det. På Flashback låter man i vilket fall alla göra sin röst hörd och är därmed en sajt som inte gör intrång på yttrandefriheten.

Näthat är otrevligt tycker jag, så för mig är det bra att man försöker begränsa det. Jag är en regelbunden, men inte flitig, besökare på Flashback och gillar även den sajten trots det ibland deprimerande innehållet i en del trådar.
Men att SvD och DN med flera försöker hålla lite koll på vad som skrivs i kommentarsfälten tycker jag är bra. En del av deras artiklar engagerar mig och jag tycker till där ibland, samtidigt som jag läser vad andra tycker.

Då vill man inte läsa hatiska inlägg som ligger ljusår från ämnet, skrivna av någon lobotomerad stackare som lyckats få sitt bredband att fungera och troligtvis är både frustrerad och totalt uppfylld av sin prestation.

Men, det verkar finnas en del individer som -apropå lobotomering-  inte ens behöver skriva i kommentarsfälten. De kan önska en annan person just ett sådant ingrepp till någon annan direkt i en artikel. De får rubriker och mediagenomslag för sitt näthat, tydligen med dessa medias goda minne.

Jag har Björn Ranelid i åtanke. Inte som näthatare utan som mobbad, näthatad. Med feta rubriker och understött av svenska medier, glömt är snacket om näthat -nu gäller det publiksiffror. Sedan Björn Ranelid gick vidare till finalen i svenska joruvischonsschlagerfestivalen har till exempel …vad heter han nu…han som är ihop med Mark Levengood…skit samma, han har i alla fall önskat Ranelid ”en liten lobotomering.” Jag hade lite aktning för honom förr, han som är ihop med Levengood alltså, men det har dött nu.

Näthat med finess kallar jag sådant, lika kul som att bli misshandlad med ett förgyllt basebollträ. Det gör lika ont att bli slagen och det är dessutom salt i såren att det gyllene hyllas genom fin plats i media. Jag kan förstå att man inte gillar Ranelid, han verkar lite jobbig, men det jag undrar är: Finns det människor som det är OK att näthata? Gör vi alltså skillnad på folk trots att vi vill tycka att alla människor har lika värde? Är det konstigt att vi fått ett nytt parti i riksdagen?

Jag önskar er alla en god helg med gott hat och missnöje.

Kan inte staten göra något?

lördag, september 17th, 2011

Ibland är man hjälplös som enskild, drabbad människa. Är det inte då staten ska hjälpa till?

Under mig bor en nybliven änka, det är riktigt synd om henne. Hon är 90 år och jobbar säkert med sitt livs svåraste uppgift nu när hon blev ensam. Det finns omständigheter som gör hennes liv extra jävligt men jag vill inte nämna dem här. Att hon i somras blev rånad på sina guldsmycken mitt på ljusa dagen, på väg hem från konsum, dristar jag mig till att tala om så att ni ska få lite perspektiv på saken.

Damen i fråga är ganska lomhörd så man måste använda en speciell teknik om man kommer ifatt henne i trapphuset, annars blir hon jätterädd och allt blir jättejobbigt. Så oavsett vilken årstid det är och oavsett hur frisk man är så stampar man av sig snön ordentligt och hostar så det står härliga till, då blir hon inte rädd när man går förbi. Alternativet att i smyg hålla hennes takt uppför trapporna skulle examinera mig till Buddhas klass av tålamod.

Naturligtvis hjälper jag henne om det behövs men även då måste man ju undvika att skrämma henne. Jag tror inte att rånet i somras gjorde henne öppnare mot okända människor (jag är efter elva år fortfarande en okänd människa för henne.)

Men nu till problemet, kan inte staten göra något? Det är nämligen så att hon inte har samma dygnsrytm som jag. Hon tittar på TV och börjar titta klockan 23.00

Ni minns väl att hon är lomhörd? Hon bor under mig. -Behöver jag förklara problemet? Kan inte staten göra något?

Min granne på samma våningsplan är en riktigt duktig hantverkare. Han har renoverat sin lägenhet oavbrutet sedan de flyttade in (de är en hel familj förstås men jag refererar till mannen eftersom det är han som sköter renoveringen) Skillnaden är att han renoverar på vettiga tider och om det blir jättejobbigt kan jag alltid gå in och fråga om jag får låna hans maskiner:-)

Såklart kan jag köpa ett par hörlurar till damen under mig. Men jag är en sån som fått socialdemokratin via fostervattnet. Kan inte staten göra något?

Öde platser

söndag, juli 10th, 2011

Ingen här

och ingen här

På sommaren är alla någon annanstans.