Archive for juli, 2010

Gnesta

lördag, juli 31st, 2010

Ikväll blev det rörigt minsann. Jag hade tänkt blogga om ett fotoplank i Gnesta men hade inte tänkt ut hur & var jag skulle göra det. Det var medlemmar på fotosidan som visade bilder så man borde ju skriva något där, trots att jag hellre skriver här.

Dessutom hade jag tänkt visa video från evenemanget, jag hade en videokamera med mig. Lägga upp på youtube och länka och dona. Jag är inte så van vid videokameror men nu har jag lärt mig en sak: När man trycker första gången startar inspelningen och när man trycker andra gången så stoppar inspelningen.

Ni kan tänka er hur det blir om man kommer i otakt med tryckandet…

Nåja, det där kan nog bli roligt ändå, lite dolda kameran över det hela. Måste bara besegra redigeringsprogrammet i ärlig kamp, det senaste försöket renderade i svart bild med ljud…

Så tills vidare försätter jag mig i trans och förflyttar mig bakåt i tiden, till min barndoms somrar. De här bilderna tog jag idag, på väg hem från Gnesta, men de ger mig känslan av de där sommarloven som jag tillbringade femtio mil längre norrut för länge sedan.

Att vara på landet är speciellt, helt andra saker har betydelse här. För en elvaåring från stan är det skönheten, men det förstod han inte förrän långt senare.

En bil i timmen avbryter gräshoppornas sisslande

Sådana här bilder ger mig en otrolig frid i sinnet och jag försöker minnas en formulering jag läst, egentligen en kommentar till någon som surt ansett att banala bilder inte ska visas. Det var något i stil med att bilden kan representera en sinnesstämning och att värdet ligger i hur bra den lyckas med det. Har man svårt att växla sinnesstämning kan det naturligtvis vara svårt att uppskatta en “banal” bild. Om man ikläder sig rollen av bildbetraktare kan det vara bra att på något sätt förbereda sig mentalt innan man börjar titta.

Nästa bild är samma sädesfält som man ser till vänster här ovan. Den ger inte samma vibbar till sommarloven som den första bilden, vi fick aldrig gå omkring i spannmålsfälten -det var ju levande pengar. Men jag tänker lite på en scen ur filmen “Gladiator” när jag ser den, fast den påminner ändå om mina sommarlov (farmor i himlen; vi var bara i kanten!)

Rikedom

Civilisationen var inte närvarande -vill man gärna tänka, men det var den ju. Jag kollade på den första månlandningen på farmors svartvita TV, skitdålig bild, helt enkelt värdelös -man förstod inte vad man tittade på. Två gånger i veckan kom varubussen och då fick man glass och Portello.

Men det bästa beviset på att man var kvar på samma planet som skolan och alla lärare var landsvägen. Asfalt som smälte i sommarhettan (kanske det var en annan planet ändå, hemma blev det aldrig så), och bilar som passerade ibland. Men bilarna var sällsynta, speciellt den dagen det blev högertrafik.

Jag sov länge den morgonen, men det spelade ingen roll. Vägen var så glest trafikerad, av bilar alltså. Vi barn var där regelbundet, till våra föräldrars skräck. Men vi var aldrig på vägen, det var kanterna som var intressanta. Mängder av djur hittar sin nisch vid vägen, och ganska många hittade också sin grav där. Superintressant för nyfikna barn, vi hjälpte både grodor, sniglar och larver över den farliga platsen.

Förutom bilar trafikerades landsvägen av trollsländor, sommarens fe’er, och fortfarande är det så att när jag ser en trollslända kan jag förnimma lukten av varm asfalt i min näsa.

Vägkantens universum

Nuförtiden grävs alla luftledningar ner i marken, alltmer sällan ser man stolparna bredvid vägen. Deras olika utseende är värt en uppsats i sig, men precis som lukten av varm asfalt är silhuetten av telefonstolpar starkt nostalgiframkallande, speciellt när kablarna är dekorerade av svalor.

Några sådana bilder fick jag inte till idag men det kommer fler tillfällen. Nu ska jag brottas lite med mina videoklipp, så kanske det blir en rapport från Planket i Gnesta så småningom.

Dagens observationer

torsdag, juli 29th, 2010

Det regnar.

Droppen dripp och droppen drapp

Jag är förvånad över att jag fortfarande kommer ihåg ordet, ord som används sällan brukar ju försvinna ur vokabulären och det var ett bra tag sedan det regnade senast.

Men innan himlen öppnade sig hann jag med en cykeltur. När jag cyklade över Årstabron fick jag se detta:

Sjövikskajen

Den här platsen ska heta Sjövikskajen. Jag vet inte om den hetat så tidigare men jag är tveksam, det har varit ett industriområde och förra gången jag cyklade här fanns det stora industrilokaler här. Synd att jag inte plåtade dem då.

Man kan se lite spår av dem:
De blå dörrarna är hissen som antagligen ledde ut till någon stor lokal eller korridor. På bergväggen en bit upp kan man se ett verk av nattens konstnärer, de har stått på industritaket när de jobbat. Numera får de hålla till på markplanet, vilket man kan se lite längre ned.

Sjövikskajen ska bli ett bostadsområde. Tillsammans med Sjövikshöjden, i skogen ovanför, blir det ett hundratal lägenheter och när allt är klart har hela sträckan bort till Liljeholmen konverterats från industri till bostäder.

Att man bygger så här är helt OK tycker jag, lite mindre OK är de byggen man slår upp i redan trånga områden där man tar bort fotbollsplaner och grönområden för att bygga. Lokalgator och parkeringsytor som är anpassade till en stadsplan från 50-talet blir rena kaoset. Blä!

Staden växer med 30000 invånare per år, jag undrar hur det kommer att se ut om tio år.

Varför är det så?

onsdag, juli 28th, 2010

En fluga satte sig på fönstret när jag stod där. Den satte igång att putsa sig och jag hade första parkett liksom, det var så fascinerande att jag inte kunde gå därifrån. Jag vågade inte gå för att hämta kameran men det hade varit roligt att fånga det på bild.

Den var så otroligt noga. Först frambenen, det ser ut som att den “tvättar händerna” men i själva verket gör den ren ögonen också, det går bara så fort att man knappt hinner se det. Dessutom använder den sugsnabeln, vet inte till vad, kanske den slickar sig 🙂

Sedan vingrna, lika snabbt där, med bakbenen. Ovanpå och undertill putsas det noga och bakkroppen får sig några strykningar också. Till sist är det bakbenen, alla fyra. Den håller sig fast på glaset med endast två framben och utför en komplicerad koreografi med de fyra fria benen, jag antar att den “tvättar” sig nu också.

Den sitter still i två sekunder och sedan flyger den iväg. Jag hade aldrig hunnit hämta kameran ändå så jag är glad att jag stod kvar.

Vad fick den att bestämma sig? Varför satte den sig för att tvätta sig och varför flög den iväg? Man kan ju bli snurrig om man börjar tänka på det. Hur uppstår en tanke eller en impuls att göra något?

I våra komplexa hjärnor alstras elektriska impulser som fortplantar sig för att till sist bli en tanke, som eventuellt leder till en handling. Eller så bara förblir den en tanke, som ersätts av en annan som vi tycker är bättre.

Men en fluga? Den bestämmer sig väl inte för att börja tvätta sig på mitt fönster? Hur går det till egentligen? Reflexer förstås, sådana har ju vi också. Men flugan kan ju inte vara enbart styrd av reflexer, varför flög den iväg just den där sekunden, varför satt den inte kvar tre sekunder till, och vad fick den att flyga åt just det hållet som den flög?

Varför skriver jag det här? Livet är fullt av gåtor.

Trädgårdsmästarens triumf

torsdag, juli 15th, 2010

Det är semester i tankesmedjan, inspiratören har semester och alla ord ligger i skuggan under träden och flämtar, lapar saft och är allmänt ohjälpsamma.

Men jag fick oförhappandes anledning att besöka ett hus idag, med tillhörande trädgård, och mindes min “vårutmaning” att fotografera blomsterprakt.

En bukett med rosor fullständigt tvingade sig in i mitt synfält och fick mig stående på plats som en lydig hund. Men jag hade sinnesnärvaro nog att få upp mobilen och ta en bild:

En enkel bukett 🙂

Att passera de där blommorna på väg in i huset var som att ta en drog. Dofter, synintryck, insektssurr, och stekande hetta naturligtvis. Jag tänkte ett ögonblick att jag skulle hitta Törnrosa därinne.

Vad jag fann var sju marsvin och två tonårstjejer, alla vakna. Det var jag glad för, de hade beställt skjuts in till stan (tjejerna, inte marsvinen) och vi kunde åka på direkten.

Jag vill rikta ett tack till de ord som ställde upp på sin semester och gjorde detta inlägg möjligt!

Bästa reklamen

måndag, juli 12th, 2010

Det hänger en ny reklamkampanj här över sommaren, och den plockar fram barndomsminnen så träffsäkert att jag går ner i källaren och kollar var jag har lagt tältet, som jag bara använt två gånger på tio år.

Kolla här, Kalle är fortfarande med oss, eller hur?

Kalle, i svenska tält sedan 1935

Jag tycker att bildidén är lysande, ett ögonkast säger allt.

När inspirationen tryter

lördag, juli 10th, 2010

Den här tiden på året börjar det bli lägre tempo på nätet. Fullt naturligt, många har semester och säkert roligare saker att göra än att klämma fram klyschor i ett forum eller en blogg (men inte jag som ni ser:-)

Men jag ser också att det råder inspirationstorka, en hel del som klagar över att de saknar inspiration. De skulle alltså vilja skriva, måla eller fotografera men förmår inte skapa något som ger tillfredsställelse. Samma här säger jag!

Jag funderade över varför det blir så, och kom fram till att jag ofta brukar få inspiration från något utanför mig själv. Ibland är det något som man direkt kan fotografera eller skriva om, men lika ofta är det något som sår ett frö som sedan växer till en egen tanke -det senare tycker jag är det roligaste.

Under semestertider kanske det inte händer så mycket utanför mig själv så det kan vara en förklaring. En annan förklaring, som inte är årstidsbunden, är att man grubblar på något eller är bekymrad. Hjärnan låter sig inte inspireras helt enkelt, den tycker att den i stället blir distraherad och släpper inte gärna in nya intryck.

Då behövs det hjälp. Vänner som babblar och släpar med en på aktiviteter, om man inte själv har kraften att tvinga sig iväg. Ett vanligt knep i välfärdslandet är att köpa någon ny pryl.

Det behövde jag inte göra idag, jag hade en liggande sedan förra året! En kompaktkamera som jag lessnade på eftersom den tar bilder med dålig kvalitet och laggar något vansinnigt i avtrycket. Men den har ett par bra egenskaper som jag inte utforskat speciellt mycket: Den är vattentät och den tar roliga makrobilder.

I bra ljus ger den ett stoooort skärpedjup, så att man kan skapa ovanliga landskap. Jag hamnade vid en Mälarstrand och testade:

Klicka ett par gånger för större bild

Surfvågor ?

Nej, vågorna är högst 20 cm höga

Tack Ernst-Göran, för att du påminde mig om kompaktkameran i ett blogginlägg!

/Thomas

På efterkälken

fredag, juli 9th, 2010

Sommarstad, semesterstad. Vackert väder och glada människor. Några jobbar, några är lediga men är kvar i stan.

Vi samlas vid vattenhålen, där man också hittar öl och vin. Jag kom lite sent och satt med fullt glas när de andra hade nästan tomt. Lika trevligt ändå, det var länge sedan vi sågs och att träffas igen kändes skönt. Ett par snabba resuméer byts och vi är online med varandra på nytt.

Vid andra glaset är stämningen på topp. Men det är då jag upptäcker att jag kommit på efterkälken. Jag hänger inte med i skämten, tänker “var det där verkligen roligt”, har svårt att hitta passande repliker. Blicken börjar vandra runt bland övriga bord, man tappar fokus.

Men det varar bara en halvtimme, vid tredje glaset har jag hunnit ikapp, våglängderna hittar varandra igen och allt är återigen roligt. Konstigt hur ruset kan separera människor lika enkelt som det kan förena dem.

"På lokal", fast utomhus

Solen går ned och de som ska jobba i morgon drar sig hemåt. Jag gör likadant, man ska sluta när det är som roligast, när man känner sig harmonisk. På väg hem i tunnelbanan tänker jag att det är bra skönt med vänner ändå.