Archive for september, 2010

Vad konstigt

onsdag, september 22nd, 2010

På Konsum säljer de Frökusar, och i rabatten har vi krokusar.

🙂

In your face

måndag, september 20th, 2010

Ett sista utrop innan jag lämnar politiken därhän för ett tag. Öppet för tolkningar.

I didn't see it coming

Lek med färger

söndag, september 19th, 2010

Ett vitt papper, en målarlåda och en pensel. Det brukar sluta i något färggrannt, för det är ju kul att sätta färg på det vita papperet!

Men ett färgfoto har ju en massa färger på plats redan från början. Då kan man leka bort färger i stället, det är nästan lika roligt.

Snart kommer höstkvällarna

Godis

lördag, september 18th, 2010

Jag gillar lakrits, men den här kunde jag inte äta upp. Inte utan att fotografera den först alltså.
Jag funderade på om det kunde vara något gammalt bortglömt skrivtecken, från Babylon eller nåt sånt. Eller kanske siamesiska tvillingar, något gick fel i skapelseprocessen och vid födseln var de oskiljaktliga.

Punkt, katt, apostrof?

Politik för reptilhjärnor

fredag, september 17th, 2010

Nu börjar det hetta till i alla “fria” medier. Dagstidningarna gödslar med artiklar om valet, och kommentarsfälten därunder fylls som en riskokare med vassa känslor. Facebook* tillåter att man hatar fienden både direkt och i kommentarerna, dessutom kan man gilla påhoppen med ett snärtigt klick. Bloggar tjänar som betongväggar för de “mogna” graffiti-konstnärerna, de ståtar till och med med läsbara budskap -fast bittersmaken skiner igenom.

Jag kan inte göra anspråk på att vara vetenskapligt korrekt men jag kan inte undgå att få uppfattningen att sympatierna för de rödgröna har en mycket mer ilsken attityd än alliansens supportrar. Kan man dra några slutsatser av det?
-Bäst att låta bli kanske.

Bedrövad blir jag dock när jag hör reportaget från SD’s tal på Sergels torg i torsdags. Det lät ju värre än under fotbolls-VM i somras. Inte talet alltså utan demonstranterna, som på en direkt fråga uttryckte att de ville dränka budskapet.
Vad är det för fasoner? Litar de inte på folks förmåga att dissa SD, så de måste ta saken i egna händer? Det är ju inte ett dugg bättre än det de demonstrerar mot. Nu vet jag inte vilka den intervjuade demonstranten tyckte sig representera men jag lägger honom och hans parti i samma hög som SD.

Det ska bli skönt när det här valet är över. På måndag finns det säkert massvis av besvikna människor, oavsett hur valet gick. Men vad finns det att vara besviken över? Det är inga radikala förändringar som kommer att ske, vi har det alltför bra för sådant. Kanske det är därför vi hobbyhatar våra politiska motståndare, och hittar nya missnöjen på tisdag?


* Stavningskontrollen i WordPress har tydligen med facebook i sin ordlista. När jag skriver ordet/varumärket med gemener så får jag en varning. Min politiska reptilhjärna rycker till och funderar över vad som är viktigt, och undrar vilken makt som bestämmer vad som är är viktigt. Jag hoppas att valvinnaren också har en reptilhjärna.

Skriva musik?

torsdag, september 16th, 2010

Elvis Costello lär ha sagt “Att skriva om musik är som att dansa om arkitektur“, ett roligt och träffande uttryck. Men att skriva musik då, är det möjligt?

Nu menar jag inte att skriva låttexter eller att plita ner noter, jag menar att skriva en text som får läsaren att uppleva musik. Jag har upptäckt att det är möjligt! Författaren Richard Powers roman “The times of our singing” handlar mycket om musik, och är musik i vissa delar. Hör här:

“There is a sound like the burning sun. A sound like the surf of blood pumping through my ears. The women starts by themselves, their note as spreading and dimensionless as my father says the present is. ‘Keee’, the letter-box slots of their mouths release – just the syllable of glee little Ruth made before we persuaded her to talk. The sound of a simple creature, startling itself with praise before settling in to the night. They sing together, bound at the core for one last moment before everything breaks open and is born.
Then
‘reee’. The note splits into its own accompaniment. The taller woman seems to descend, just by holding her pitch while the smaller woman next to her rises. Rises a major third, that first interval any child any color anywhere learns to sing. Four lips curve upon the vowel, a pocket of air older than the author who set it there.”

Det är lite lösryckt ur sitt sammanhang, pappans uppfattning om nuet, och vem lilla Ruth är går inte att förstå av detta. Men musiken finns där, tycker jag.

Boken handlar om mycket mer än musik, huvudtemat handlar om rasdiskriminering i USA. Vi får följa en “blandrasfamilj” från att den bildas under andra världskriget fram till (nutid? -jag har inte läst klart boken ännu.) Powers är en fenomenal författare som ibland ger sina karaktärer smått galna egenskaper, men han beskriver dem med sådan värme att man upptäcker att vi alla faktiskt är lite knäppa. Den här boken kan jag utan tvekan rekommendera till vem som helst!

Fotograferad musik

Den här bilden är från 80-talet. Skannad från en papperskopia, äkta analog teknik alltså.
Those were the days…

Kreativitet

måndag, september 13th, 2010

Att vara kreativ kan innebära mycket. Man behöver inte syssla med någon konstform för att vara kreativ, lyssna bara på den här historien som jag fick höra. Den ska enligt uppgift vara sann:

Skolan i en liten by i innersta norrland hade bara tolv elever. Kommunen ansåg sig inte ha råd att ha en lärare på plats för så få elever så de meddelade att skolan skulle läggas ned. Eleverna erbjöds plats på skolan i närmaste tätort, elva mil därifrån.

Innehavaren av handelsboden, en driftig man, insåg att detta var början till slutet för hans levebröd. Det skulle antagligen inte dröja länge innan byn blev avfolkad. Men han var som sagt driftig -kreativ som jag kallar det.

Det mesta av livets nödtorft fanns att köpa i hans handelsbod, även kondomer. Så han tog helt enkelt en nål och stack hål på alla kondomer. Ett antal år senare fanns det tjugo elever i byns skola, och två lärare!

Sneda vinklar

Den här bilden hade STOOORA perspektivförvrängningar, huset såg ut att falla ihop. Med photoshop kan man rädda sådana hus, så att de inte faller ihop:-) Tyvärr blir ju bildhörnen lite sneda i stället. Det brukar man skära bort men jag lät det vara kvar i den här bilden.

Gatufoto lite “von oben”

söndag, september 12th, 2010

Ibland hittar jag gamla bortglömda bilder, det här är en sådan. Men var inte ledsen lilla bild, nu är du inte bortglömd längre!

Kungsgatan

Det är bara två gånger om året man kan ta en sån här bild, på våren och på hösten. Då solen står i precis den där höjden runt klockan fyra på eftermiddagen. Om det är soligt vill säga, annars kan man få vänta ett halvår till. Just den här kombinationen av bilar och människor uppträder aldrig någonsin mer, så det här är egentligen en ganska unik bild.

Som så många andra bilder, unika allihop! Häftigt, eller hur?

Redial-knappen vidareutvecklad

tisdag, september 7th, 2010

Jag tror det var på 80-talet som den smarte hjälten/skurken upptäckte telefonens redial-knapp i thrillerfilmerna. Han (sällan hon) lyfte luren och tryckte på redial-knappen och fick veta vart antagonisten hade ringt.

Roman Polanski använder samma grepp i “The ghost writer”, en för övrigt utmärkt film, fast han låter bilens GPS-vägledning avslöja spåren åt vår hjälte (återigen en man.) Fast hjälten är inte så smart som på 80-talet, i själva verket vill han stänga av den irriterande rösten men lyckas inte, och till sist får han ingivelsen att åka dit bilen vill…

Samma knep, ny teknik. Har utvecklingen gått framåt?

I mörkret lurar faran

Ibland

måndag, september 6th, 2010

Ibland hittar man en fullständigt spegelblank vattenyta. Om man har riktig tur omges den av något vackert, då är det bara att ta en bild och sedan vända den upp och ned:

Spegel spegel i vattnet där