Lugn, jag jämför inte fotografer med blinda som i det riktiga ordspråket ”I de blindas rike …” Det här är ett fototips, kanske inte för att ta bättre bilder men för att slippa ta de dåliga.
Jag har ofta fångat fantastiska scener med kameran, bara för att komma hem och se något som möjligtvis kan duga som ett bevis på att man varit på plats. All den fantastiska atmosfären, magin och allt vad det var man kände är totalt frånvarande i bilden.
Det är kamerans fel! Den har bara ett öga. När vi ser oss omkring med våra två ögon så ser vi i 3D, medan kameran bara ser i 2D. För vissa scener gör det en enorm skillnad, pröva själv nästa gång du står i en lummig skog; blunda med ena ögat en stund och känn efter om det ser lika bra ut. Om det gör det, fotografera! Annars kan du avstå och slippa bli besviken när du kommer hem och tittar på bilderna.
Den här vyn gör sig bäst genom två ögon
Sett med ett öga, kameran tyckte som jag
En del bilder är inte så beroende av djupkänslan
3D, djupkänsla, närvaro, sätten att beskriva det som man hittar i vissa bilder är många. Gemensamt för dem alla är väl att det känns som att man är på plats när man tittar på bilden och det kan ju uppnås på många sätt, ett ansiktsuttryck som man känner igen kan räcka. Djupet i en bild kan vara emotionellt också.
Till sist kan det ju vara så att man inte bryr sig om att förmedla ett djup med sin bild, man kan ha tagit den av helt andra orsaker. Kanske för att den är rolig eller visar en käresta eller ett husdjur.
Fast ibland kan det vara bra att blunda, med ena ögat alltså.
