Archive for december, 2010
.
fredag, december 31st, 2010Så länge
torsdag, december 30th, 2010En kodex för bildkritik
tisdag, december 28th, 2010Bildkritik är en delikat sysselsättning; ett påstående som kanske förvånar någon, ”svårt är det nog men delikat, hurdå?” Helt enkelt därför att felaktigt utförd kan bildkritik orsaka svåra skador, både hos givare och mottagare. Skadorna uppstår ofta som en röta hos mottagaren och rötan sprider sig efter ett snabbt meningsutbyte även till givaren, därefter är förtroendet dem emellan allvarligt skadat -kanske bortom all räddning.
Därför har jag utvecklat en kodex som kan användas vid givande av bildkritik. Den bygger på samma idé som arbetsgivare använder sig av när de lämnar vitsord om folk som slutar sin anställning. Principen är att säga vad man tycker utan att det syns. Låt mig visa några exempel:
Fin bild: Jag begriper inte varför du visar den här bilden. Bra exponerad: Det här är den enda bilden du borde visa, de övriga 75 kan du slänga. Skarpt och bra: Nu ser jag att du äger en motorcykel/bil/annan pryl, men jag blir inte gladare av det. Perfekt komposition: Alla älskar sin flickvän/pojkvän men alla älskar inte just din flickvän/pojkvän. Var glad för det och behåll bilden för dig själv. Spännande utsnitt: Misslyckade bilder ska sorteras bort av fotografen, inte av mig. Proffsigt fångat: Jo, kameran kan frysa tiden men du själv borde gå framåt och plåta något nytt. Jag gillar bilden: Jag gillar bilden, helt ärligt!
Nackdelen med en sådan här kodex är att den bara hjälper till med att förhindra rötspridning. Den hjälper inte vare sig givare eller mottagare till ett bättre bildseende. Egentligen ska man helt undvika att ge bildkritik eftersom det är svårt, jättesvårt. Men om fotografen propsar på att få ett utlåtande kan kodexen komma till användning.
Kalla det inte bildkritik, kalla det bildanalys i stället och behåll den för dig själv. Endast om du, eller ännu hellre en tredje part, tycker att analysen blev bra ska du lämna den vidare till fotografen. Att göra bildanalyser är oerhört utvecklande för bildseendet men som de flesta utvecklande aktiviteter är det arbetsamt och kantat av mindre lyckade försök.
Om man till slut gjort en analys man är nöjd med kan man visa upp den. Givetvis blir den bedömd och kritiserad, av fotografen man lämnar den till. Förhoppningsvis ger den något för fotografen och i bästa fall blir den uppskattad, att den gett dig själv något är dock garanterat.
Jag måste påpeka en sak angående min kodex; jag har ännu inte använt den. Så om någon fått sin bild kommenterad av mig med någon fras ur exemplen ovan så gäller inte förklaringen. 🙂 Jag kommer för den delen aldrig att använda kodexen, den är bara en knäpp idé som jag måste få ut ur huvudet.
I natt blir det kallt
söndag, december 26th, 2010Förnya balettkonsten!
lördag, december 25th, 2010Jag har en smått hemlig kärlek till balett. Sitter just nu och tittar på Nötknäpparen i en inspelning från Kungliga Operan från 1997. Tjajkovskis musik är underbar men just den här föreställningen är inte den bästa jag sett. Dansarnas prestation är klanderfri, det är otroligt vad man kan uttrycka med sin kropp, men berättandet är lite fisjummet. Nu läser jag att man blandat in influenser av Elsa Beskow i det här uppförandet, så det kanske är därför jag inte gillar det.
Men tanken slår mig att man skulle kunna göra så mycket mer. Hur många moderna historier finns det inte att tolka på en balettscen? Hur mycket mer publikintresse finns det inte att fånga om man ger sig på att testa lite mer än ett kryddmått Elsa Beskow?
Ett drastiskt exempel: De i vissa kretsar avskydda dataspelen, till exempel ”Fall Out” bjuder på både story och musik som uppskattas av mångfalt fler än de som känner till Nötknäpparen. Jag tror att en balett grundad i något populärkulturellt fenomen skulle göra succé. Det är faktiskt inte bara spelandet (om vi pratar dataspel) som griper tag och ett udda grepp som att göra balett av detta tror jag skulle locka intresse.
Jag har många idéer om hur varför det skulle slå och hur man skulle göra men det behöver inte skrivas här. I stället vill jag slå på trumman för en film som gör åtminstone lite för att föra ut balettkonsten till dagens samhälle. Premisserna är goda, det är Darren Aronofsky som regisserat och han har i mina ögon aldrig gjort något skräp. Huvudrollen är det Nathalie Portman som har och jag känner mig säker på att hon gör den bra. En annan huvudroll har musiken, det är återigen Tjajkovski men den här gången handlar det om Svansjön -musik som är så vacker att man kan dö av den. Till sist utspelar sig filmen i Venedig, en gedigen kuliss för ett klassiskt drama.
Så, här kommer en trailer för ”Black Swan”:
httpv://www.youtube.com/watch?v=5jaI1XOB-bs
Det enda tråkiga är väl att det fortfarande är en gammal story. Jag väntar ivrigt på att Daronofsky ska göra en balettfilm av ”Avatar” !!! 🙂
Review, Fotografiska & Mitt Stockholm
torsdag, december 23rd, 2010Jag var på Fotografiska (museet) idag, en perfekt dag att gå dit när de flesta är upptagna med julbestyr.
Dragplåstret för dagen heter Lady Warhol men den traskade jag snabbt igenom. En radda likartade bilder på Andy Warhol tagna när han var som hetast, det känns som att man bara velat exploatera kändisskapet.
Utställningen Fashion är kanske den som lockar mest folk, mode och modebilder drabbar ju oss dagligen och alla har väl någon gång stannat upp inför en modebild som fångat intresset. Vackert kan det vara, och konstigt. Jag hittade tre riktigt bra bilder som jag fullständigt älskade.
Men vad som är bra beror ju på vilket perspektiv man har när man tittar. Jag gick länge och försökte begripa vad fotograferna haft för idéer när de gjort bilderna. Att sälja kläder har helt klart inte varit målet alla gånger, i så fall skulle väl åtminstone ett klädesplagg vara med i bild?
Jag korsade väg med en guidad grupp ett par gånger och fick höra vad guiden berättade om bilderna. Förstås måste de promota sin egen utställning, men maken till fjäsk har jag sällan hört. Minus för detta.
Bilderna skriker attityder, men man måste ofta gissa vilken attityd det rör sig om och man kan gissa hej vilt med samma chans att ha rätt. Dekadens skiner igenom här och där och jag ser hur skickligt modeindustrin har skapat sin egen värld där de lever. Och det är väl inte bara i bilderna de lever ut fantasin, om man ska döma av vecko- och kvällspressen så jobbar de heltid med sin image.
Så vi har vår bild av ”Fashion” och det tror jag de flesta är nöjda med. Om tre år kan vi kanske se en ny utställning på samma tema. Nya bilder, men troligtvis förvillande lika.
Till sist kommer jag till orsaken att jag gick på Fotografiska idag. Lokaltidningen ”Mitt i” har haft en fototävling i höst. Alla som får tidningen i brevlådan (det är en gratistidning) fick delta och temat var ”Mitt Stockholm”. En kamera som förstapris men framför allt skulle 300 utvalda bilder ställas ut på Fotografiska.
Under några veckor publicerades inskickade bidrag i tidningen och den sjunde december var det dags att tillkännage en vinnare och 299 utställare. Jag hade skickat in ett bidrag men inte kommit med i utställningen så nu var jag mycket nyfiken på hur min konkurrens såg ut.
Döm om min besvikelse när jag såg ”utställningen.” Tio bilder printade i 30×40 satt på väggen, resten av bilderna gick som bildspel på tio skärmar runt om i lokalen. Det var många bra bilder, det verkar finnas en enorm mängd duktiga fotografer och en ännu större mängd bra bilder. Jag fick veta att det skickats in c:a 4500 bilder till tävlingen.
Så min tanke blev att här utvärderar jag egentligen juryns urval. Jag håller med denna (okända) jury till ungefär 50% Jag gillade alltså (mycket) ungefär hälften av bilderna. Men varje bild visades bara femton sekunder, en bedrövlig presentation och en skymf mot fotograferna. Det tog mig drygt en timme att titta igenom alla bilder, jag var tvungen att titta på varje skärm eftersom de hade delat upp dem i grupper. Det går rykten om att bilderna ska sammanställas någonstans men överhuvud taget är det tystnaden som härskar kring denna tävling.
Nu är jag inte alls lika besviken över att min bild inte blev utvald av juryn, jag tror att jag skulle blivit ännu mer besviken om den blivit utvald, när jag ser vad det blev av det hela. Jag tyckte att min bild var riktigt bra men nu när jag sett de 50% som jag gillade så har jag fått kontakt med marken igen 🙂
Här är min bild:
Jag har nu än en gång bestämt mig för att aldrig mer skicka in en bild för godtycklig hantering, vi får se hur länge den föresatsen håller…
God Jul !
.
I Juletid
onsdag, december 22nd, 2010Religion, är inte det helt enkelt en förklaringsmodell? Låt vara att en väsentlig del av modellen innefattar något osynligt väsen med stor makt. Ingen har någonsin sett detta väsen men väl spår av dess framfart, vilket tas som bevis för att det existerar.
Vår vana trogen vill vi blidka den som har makt över oss, för att inte råka illa ut eller för att bli favoriserade. Vi bygger katedraler, offrar ting och liv, bönar och ber, propagerar och krigar; allt för att blidka det osynliga väsen med stor makt.
Att vara en god tjänare till det man tror på borde vara vara ett säkert kort för att slippa den osynliges vrede. Kanske rent av ett sätt att vinna fördelar, få en ynnest. Kardinaler och präster skulle kunna intyga att så är fallet, de har ju som lön för mödan fått flytta upp på stegen, närmare makten. Likaså kan vunna segrar tas som bevis för att man gör det rätta, om det vore fel skulle man ju inte vinna?
Religion är ett otyg som ställer till mycket elände, tycker en del och vill kanske helst förbjuda det. Men hur skulle det gå till? Tro är inbyggt i oss människor, vi måste helt enkelt tro på något. Vi söker förklaringar till saker som vi inte begriper, vi skapar förklaringsmodeller.
Nu har ni säkert tänkt på ordet ”gud” när ni läst om ett osynligt väsen med stor makt. Men vad har ni tänkt på när det gäller spåren av dess framfart? Hur många har tänkt på ett fotografi? Vilken förklaring har ni till att ett foto blir bra eller dåligt, att det överhuvud taget blir en bild?
Jag tror att det är Canon som visar sin vrede eller välvilja. Någon protesterar och säger att det är Nikon som avgör sådant. Debatten trappas upp, ett krig är nära.
Lite bredvid i en mörk skrubb står en Leicaägare och vindar upp film på en trilskande rulle samtidigt som han utstöter besvärjelser över Paterson. Dessa övergår senare i böner till Kodak medan han regelbundet vänder dosan.
De som har riktigt stark tro kan belönas med en liten maktposition där de får skriva hymner till den osynliges lov. De kan till och med avlönas för sitt arbete och blir stärkta i sin övertygelse att de går den rätta vägen. Men häri lurar en fälla, det finns plats för många gudar i världen och en av de lömskaste är mammon. Han stöter sig sällan med några av de andra och kan vara både frikostig och grym. Spåren av hans framfart är synliga nästan överallt.
Sagor, tänker ni kanske. Men försök att inte tro något så får ni se 🙂
Självporträtt
torsdag, december 16th, 2010Självporträtt är svårt, eller enkelt. Det beror bara på hur man ser sig själv, och det försöker dagens ungdomar ta reda på. Med mobiltelefonen kan man ta tusentals bilder på sig själv och utforska sin person, en populär sysselsättning.
När jag var ung kunde man välja på porträttfotografen eller en fotoautomat. Jag har inte så många bilder på mig själv från den tiden kanske ni förstår. Egentligen vet jag inte riktigt hur jag ser ut. Men det går ju att ta reda på!
Enkelt att ta bilden, svårt att göra porträttet. Vad är jag för människa, hur vill jag vara? En bra porträttfotograf kan fånga personligheten hos folk, kan en ordinär fotograf fånga sin egen personlighet? Vilken bild ska man välja, blir det en äkta bild eller en smickrande? Känner jag mig själv så bra att det är möjligt att göra en äkta bild?
Svåååårt, stön! Det är roligare att plåta och lämna filosofin åt kråkorna. Jag valde profiler eftersom man sällan ser sig själv från sidan. Gjorde det inte helt lätt för mig genom att rikta kameran nedåt och lägga mig under den men det blev ju lite häftigt. Jag ser frustrerad ut och det stämmer ju på mig ibland. Nu upptäcker jag att slumpen har många fingrar med i spelet, åtminstone såhär i början när man är nybörjare.
En svart pappskiva som bakgrund och blixt rakt framifrån, testa lite olika positioner tills man inte orkar ligga kvar på det hårda golvet. Sedan kommer det roliga, att välja en bild. Smickrande eller äkta eller vadå? Jag borde börjat med det här när jag var femton, jag hittar ju inte mig själv!
Bildspråk
måndag, december 13th, 2010Jag frågade en bildlärare i grundskolan en gång ”varför har man ämnet bild i skolan?” Svaret blev en vass blick och orden ”Det är ett kommunikativt ämne, precis som svenska och engelska.”
Givetvis är det så men jag visste inte det då och bad om ursäkt för min okunskap, sedan hade vi ett långt samtal om bild och konst. Det här var i mitt glapp mellan film- och digital fotografering, jag hade några kameralösa år då intresset hade paus.
Kanske var det det där samtalet som väckte intresset på nytt, eller så berodde det på att digitalkameror började dyka upp i annonser och skyltfönster. I vilket fall har jag alltid kommit ihåg bildlärarens ord sedan dess.
Häromdan fick jag en tidning i handen som påminde mig om orden. Jag förstod inte ett dugg av texten i tidningen men bilderna talade för sig själva, jag förstår dem trots att jag kommer från en helt annan kultur än tidningen. Här är förstasidan, bilderna inuti tidningen följer samma stil:
1824 bilder
lördag, december 11th, 20101824 bilder på drygt en minut, vad blir det? -En film såklart! Även om man bara har en bild att börja med så kan man göra en film av den, kolla här:
A house in the winter morning. Warped by the human interpretation of legislation intention. Neither the house, the winter or the morning cares about such things. Together they work to capture a moment of beautiful time.