Archive for december, 2010

Köpe å köpe

fredag, december 10th, 2010

… e de di enda du tänker på? Sa Emils pappa någon gång när de skulle åka på marknad.

En annan pappa som jag hörde häromdan hade skojat med sitt barn. Stulit näsan, ni kanske vet hur man gör. Roligt var det i alla fall tyckte barnet och spelade med “nu har jag ingen näsa”, varpå pappan sa “då får du köpa en ny.”

Köpe å köpe, det är det enda vi tänker på. Från barnsben blir vi upplärda att allting går att köpa. Det var länge sedan jag hörde ordet “önska.” Inte ens en ny näsa ska man önska sig, den ska köpas. Språkbruket är säkert oavsiktligt, folk har glömt bort att man kan önska sig saker, att köpa är normen.

Jag för min del önskar att vintern slutar plåga oss, även om den kan vara vacker ibland. Den här bilden tog jag häromdagen, det är den längsta skugga av mig själv jag någonsin sett:

Solen i ryggen, nedförsbacke och medvind

Ett trevligt bildbehandlingsprogram

onsdag, december 8th, 2010

OpenCanvas är ett ganska okänt bildbehandlingsprogram. Kanske för att det är japanskt men det finns i en engelsk version också. Hanteringsmässigt är det likt photoshop men kan naturligtvis inte lika mycket. Fast det kan en del saker som inget annat program kan, till exempel spela in redigeringssessionen så att man sedan kan se händelseförloppet som en film.

Vad det nu ska vara bra för frågar man sig kanske. Men det är så att OpenCanvas används av tecknare, japanska mangatecknare kan man tänka. Se ett exempel här: http://www.youtube.com/watch?v=hYClAhsldfI (vrid ned ljudet så orkar ni titta hela klippet)

Jag har testat OpenCanvas på fotografier och det fungerar alldeles utmärkt, jag föredrar faktiskt det framför photoshop elements, speciellt om jag ska trixa med bilden.

Effekten kallas colour halftone

Programmet finns hos http://www.portalgraphics.net/en/

Supp-förnasängs

tisdag, december 7th, 2010

Ibland är det faktiskt kul att åka tunnelbana. Det kan vara så erbarmligt dåligt ljud i högtalarna att det som ropas ut blir rena knoparmojen. Någon dag när jag har tråkigt ska jag åka runt hela dagen och spela in olika varianter på “Se upp, dörrarna stängs”

Dörrarna har stängts

Födelsedag

måndag, december 6th, 2010

Ojdå, det var ju ett tag sedan inser jag när jag hittar buketten undanstoppad. Vet inte varför jag inte slängt den men nu är den så vissen att den går i bitar när jag försöker lägga den i sopkorgen.

Fast innan jag gör det så plockar jag fram kameran och förevigar den fina uppvaktningen, något jag skulle gjort långt tidigare förstås.

Rosenkalla, tror jag

Georges Bataille skrev:

…Because flowers do not age honestly like leaves, which lose none of their beauty even after they are dead; flowers wither like simpering, overly made-up old women, dying ridiculously on the same stem that seemed to be bearing them up to the stars.

Fast han skrev väl på franska antar jag, och han kände sig nog övergiven och sviken av någon blomma. Jag har snott citatet ur Umberto Ecos bok “On ugliness”, där kan man hitta många exempel på vackra fula ting, om man nu inte har någon gammal bukett att titta på.

Med mitt mått mätt

söndag, december 5th, 2010

Hur lång är du? Om du inte kan svara på det är du antingen ett spädbarn eller senil. Vår längd bokförs från det att vi sprattlar ut ur livmodern och hänger med oss tills vi dör. När vi dör antecknas dessutom noga hur länge vi levde.

Foto: Keith Edkins, Cambridge, UK.

Vadan detta intresse att mäta saker? Såklart är det bra att veta hur lång man är när man ska köpa nya kläder men det är inte nödvändigt, man kan prova sig fram.
Ålder då? Nja, det är nog bara myndigheter som har någon nytta av att veta det. Men på det personliga planet är vi ändå fullständigt besatta av ålder, från det första ögonblick då vi förstår begreppet är vi nyfikna på våra medmänniskors ålder. Och vi jämför.

Vetenskapsmän mäter saker för att kunna göra förutsägelser. Det är väl OK men jag känner ingen vetenskapsman, ändå känner jag många människor -och alla mäter de saker.
Överallt har mätandet smugit sig in, det har blivit en del av vårt liv och vi tänker kanske inte på det. Vi får saker mätta åt oss utan att vi ber om det: Antalet vänner på Facebook, antalet läsare av vår blogg, antalet kommentarer på bilder och så vidare. Många av måtten är offentliga, och vi kan jämföra dem.

Vad kommer vi fram till när vi jämför våra mått med andras? Ofta drar vi slutsatsen att vi är bättre eller sämre än någon annan. Ibland blir vi riktigt korkade och tror att om vi kan ändra mätetalet så blir vi själva förändrade, vi skaffar oss fler vänner på facebook och jagar fler kommentarer på våra bilder.
Fast en viss logik finns i det här beteendet. Eftersom vi vi vet att andra jämför på samma sätt så blir vi förändrade, i deras ögon. Kanske det räcker så för att vi ska vara nöjda.

När jag flyttade till Sundsvall och började på nytt jobb frågade jag en jobbarkompis hur länge han bott där. Svaret blev “två avgasrör.” Jag fattade ingenting men han hade alltså bytt avgasrör på sin bil två gånger sedan han kom dit. Det var på sitt sätt ett ganska vetenskapligt mått och jag kom också att bo där i två avgasrör innan jag flyttade 🙂

Jag är 188 cm lång och troligtvis längre än många av er som läser det här. När min grabb var liten var det ett solklart bevis på att jag var bästa pappan i klassen!

Årets julklapp

söndag, december 5th, 2010

En riktigt bra julklapp ska man ha gjort själv har jag hört. Teknikmagasinet har hakat på den trenden och erbjuder den händige att ge bort något riktigt originellt till jul:

DIY

Produktinfo hittar ni här.

En vidareutveckling av den här idén borde ju vara att koppla sin klon till datorn och sedan fjärrstyra den över internet. Kanske kommer till nästa jul 🙂