Archive for april, 2011

Eld

tisdag, april 26th, 2011

Snart är det Valborg, en av de sista okristna högtiderna, dock inte erkänd med röd färg i almanackan.

Vintern rasat ut bland våra fjällar

De senaste dagarna när jag varit ute och åkt har jag passerat åtskilliga trädgårdsbrasor. Jag har dragit mig till minnes eldar som jag sett genom åren, främst de man upplevde som barn. Vilken fascination man upplevde inför lågorna! En del vildsinta som förtärde hus och hem, en del trygga i nattens mörker.

Att bemästra elden måste vara en av människans allra största segrar. Men trots vårt mästarskap har elden aldrig vikit sig, den är fortfarande lika farlig som för tiotusen år sedan. Den blir aldrig vår kuvade tjänare, endast ett kontrollerat vilddjur.

Så det är inte konstigt att vi betraktar elden med skräckblandad förtjusning, även i vårt moderna årtusende. Eld blir aldrig gammalmodigt.

Det är väl säkert att stå här Gunnar?

Den slutgiltiga lösningen

måndag, april 25th, 2011

Politiker i Sverige, även nyblivna sådana har det visat sig, har ett favoritverktyg i sitt arbete:

Inte tillåtet

Det är ett enfaldigt och orkeslöst försök till att lösa problem. Enfaldigt för att man av någon anledning inte ser mer än en sida av problemet. Orkeslöst för att man inte anstränger sig för att se mer än den enklaste sidan, dessutom är det enklast att förbjuda.

Jag kan inte tänka mig att våra politiker är onda människor, jag tror att de vill väl. Men i sin enfald och orkeslöshet vill de inte alla väl, de är visionslösa och låter sig fösas dit vindarna bär i stället för att vara folkets utvalda ledare. De är historielösa och saknar kunskap om samhällsyggnad.

Att förbjuda obehagliga saker, att stänga ute människor vi inte förstår, att bara tolerera jämlikar. Det är handlingar och åsikter som på allvar upptar tid i vår riksdag, jag hoppas att de använder tiden klokt så att vi kan fortsätta leva i ett friskt samhälle.

Förbud kan vara lösningen på vissa problem men är det den slutgiltiga lösningen?

Varför tycker vi som vi gör?

söndag, april 24th, 2011

Här är ett köttätande rovdjur utan moral och med dragning mot sadism:

Jag bryr mig bara om mig själv

Jag kan inte förstå varför jag ändå tycker att den är så underbar. Vad är det som triggas i mig när jag ser på den? Varför är vissa saker “vackra” eller “söta” men ändå så olika, medan andra är “fula” eller obehagliga?

Det måste finnas något uråldrigt arv som jag fått från mina förfäder, som många andra också fått, vi är ju många som gillar katter. Man kan analysera sönder det till att tycka att pälsen är vacker, att kroppen är graciös och så vidare. Men det svarar ändå inte på frågan varför vi tycker som vi gör och varför vi verkar ha en gemensam uppsättning av kriterier som passar på mycket mer än katter.

Kanske lika bra det, vissa gåtor måste förbli olösta, annars blir livet tråkigt. När jag skriver det här kommer jag ihåg att Umberto Eco faktiskt gjort två utmärkta böcker i ämnet, de heter “On beauty” respektive “On ugliness”. Han ägnar nästan tusen sidor åt ungefär samma betraktelse som jag, utan att hitta lösningen men det är intressant läsning och många fantastiska bilder, rekommenderas!

En annan sak som vi för det mesta tycker om är liv, speciellt på våren då det syns så tydligt att det finns. Nytt liv som ploppar fram eller sakta kämpar sig ut i ljuset. Men att vi gillar detta är inget mysterium, vi blir smittade av livskraften helt enkelt.

Låt mig leva här

Ett oanständigt förslag

lördag, april 23rd, 2011

På morgnarna är min hjärna alldeles hejdlös. Efter att ha läst att den nye pressombudsmannen Ola Sigvardsson är dyslektiker kom jag på en idé, som inte har det minsta med pressombudsmannen att göra:

Stockholms politiker har visat tendenser att snurra fort på de ekonomiska hjulen, om mycket pengar är i rörelse är det bra. Varför de visar sådana tendenser är okänt men t.ex. utförsäljningen av allmännyttans bostäder visar att det är ett faktum.

Min idé går ut på att staden auktionerar ut gator och torg till företag. Det företag som vinner auktionen får gatan döpt efter sig. Kungsgatan skulle kunna bli Fazergatan, Valhallavägen till PriceWaterhouseCoopersesplanaden och så vidare.

Personer som hedrats med att få en gata eller ett torg uppkallat efter sig ska dock inte glömmas bort. Skärgården är full av öar, många utan namn och resten med ganska intetsägande sådana. Birger Jarl får alltså flytta från gatan ut till en skärgårdsö tillsammans med Olof Palme, Jöns Jacob Berzelius och många andra. De får varsin ö förstås.

Troligtvis kommer det att bli öar över så man kan faktiskt tänka sig att sälja namnrätten för de som blir över till hugade spekulanter som vill fastna i historien. Ett arrende skulle förresten vara bättre för pengaflödet och man skulle inte löpa risken att öarna tar slut, de riktigt rika skulle till och med få köpa hela ön, så att de uppnår ett helhetskoncept så att säga.

I analogi med det rättvisa samhällets princip måste man givetvis erbjuda alla invånare samma möjligheter. De mindre bemedlade ska alltså kunna köpa ett dike eller något annat billigt som syns på kartan och få sätta sitt namn på det.

Tusan, jag borde vara kommunpolitiker.

Färger och kontraster

fredag, april 22nd, 2011

Jag vet inte vad det är, kanske det är våren men jag har upptäckt att jag har tagit fler bilder på sistone. Fler än jag brukar alltså, dessutom är det bilder med färger och kontraster, nästan helt utan annan karakteristik. Jag som alltid brukar fråga efter syftet med en bild när jag ser den, nu hittar jag inget annat än färg och kontrast. Kan det räknas som ett syfte?

Jag måste bara berätta...

Jag vet att bilder kan vara vackra och ingenting mer, det är ganska typiskt för landskapsbilder. Det är skönt att titta på dem och man frågar sig inte varför fotografen har tagit bilden. Men jag vill ändå kunna formulera något om en bild, så att den liksom får ett berättigande. Kanske det är larvigt och meningslöst men det är en del av mitt fotograferande och ger bilderna lite mer mening.

Gå ingenstans

Jag fick ju inte med fötterna i den första bilden så det får tjäna som orsak till att jag visar den här.

Logik, medmera

måndag, april 18th, 2011

Det är ju inte riktigt det här budskapet de vill att vi ska uppfatta men det är ju faktiskt sant:

Jag har Medmera-kort och tycker det är bra med återbäring, fast jag tycker att just kostnadsdelen kommer fram dåligt i reklamen.

Coop, ni får ursäkta mig för det här inlägget men jag meddelar inget osant tycker jag. Dessutom länkar jag till er.

Säg förlåt i trafiken

söndag, april 17th, 2011

Bilarnas signalsystem är: Blinkers, tuta och bromsljus.

Bromsljuset är automatiskt, blinkers är det inte fast många verkar tro det. Tutan ska användas vid fara men används oftast vid ilska.

Idag var det många söndagsbilister ute i det fina vårvädret. Säkert var det en hel del som plockat fram bilen efter vintern eftersom man inte behöver ha dubbdäck längre och så var det fint väder som sagt. Det märktes faktiskt att det var många ovana förare i farten, ibland var de inte i farten utan i långsamheten 🙂

Då tutades det i ilska. Jag kom på att bilar skulle behöva en signaltyp till: Förlåt-signalen. Det finns inget sätt för en bilist att be om ursäkt för sitt beteende. Och det skulle man ju vilja göra ibland, så skulle det kanske inte behöva tutas så mycket och folk skulle vara gladare i trafiken.

Hur förlåt-signalen skulle fungera har jag ingen aning om, kanske det skulle dyka upp en smiley i fönstren eller kanske det skulle släppas ut blå rök från en lucka i taket. Oavsett hur man löser det tror jag att det skulle vara en succé.

Som ni förstår har jag kört bil idag men jag har fotograferat också. För första gången i mitt liv gjorde jag ett experiment med lång slutartid på Drottningholm.

Snurrfilter?

Foto på Moderna

tisdag, april 12th, 2011

Idag tog jag av mig alla föreställningar och gick till Moderna Museet för att se på fotografier. Jag tänkte att jag går dit med öppet sinne och gör förberedelserna efteråt, som en turist lixom. Det enda jag visste var att Moderna gör en satsning på fotografi just nu.

Mååånga bilder har de och ännu är inte alla på plats. Den utställning jag såg ska strax kompletteras och här upptäcker jag den första nackdelen med att inte förbereda sig. Det är nämligen svårt att i efterhand ta reda på vad den nuvarande utställningen heter. Jag tror att jag såg “Moderna museets samling” och att den kommande heter “En annan historia” men jag är inte säker.

Det är mycket människor på bilderna, eller spår av människor. Naturälskare hittar inte mycket här. Fotografen Eva Klasson visar människan bit för bit, konstiga bilder men ändå de mest begripliga av mängden “konstiga bilder.” För konstiga bilder finns det, som tur är så är de inte så många.

Jag är ändå ganska van vid och kan uppskatta ovanliga bilder, trots att jag idag “lekte turist”, men ibland undrar jag väldigt mycket över någon bild och då skulle jag vilja ha lite vägledning av Moderna för att förstå. Men det får jag inte. Många bilder heter “utan titel” och har bara fotografens namn och ett årtal som vägledning, plus en notering om tekniken. Underligt nog informerar museet noga på sin hemsida vad t.ex. “Färgfoto typ C” innebär men jag skulle mycket hellre vilja förstå bildens innehåll.

De flesta bilder ryms dock inom min fattningsförmåga och de är tillräckligt många för att jag ska bli lite trött. Återigen hade jag önskat lite hjälp från museet att få ett grepp om alltihop. Ett tjugotal bilder av en tjej som försöker svälja ett modellflygplan skummar jag snabbt igenom och finner i slutet av raden en text som jag misstänker försöker rättfärdiga beslutet att visa bilderna.

Ett hundratal bilder av förardörren på röda lastbilar, varje bild i albumformat. När man tittat på fem inser man att man aldrig kommer att snappa budskapet, här hade en historia om fotograf och/eller bilder varit guld värt. Över huvud taget finns det många naiva bilder utställda, kan det vara så att man vill visa inte bara fotografins förändring genom åren utan även förändringen av museets syn på bilder?

Jag tog några bilder i det rum som påminde mest om de utställningar man kan se i konkurrentens(?) Fotografiska galleri. Den första visar hur utställningslokalerna i sig själva blir en estetisk del i allting, riktigt läckert tycker jag och jag gillar bilden på benen under bordet också:

Foto på Moderna Museet 1

Väggen mittemot visade en hel del kända bilder, de flesta på människor men jag hittade en riktig favorit där och det var inte på en människa.

Foto på Moderna Museet 2

Det jag hittade var en bild på en säl, tredje från vänster i översta raden. Per Maning från Norge har tagit bilden och den ingår i en serie bilder av sälar men den här är den bästa tycker jag, Moderna har gjort ett bra val.

Här är sälen i ett utsnitt:

Säl fotograferad av Per Maning

Den är så sorglig där den svävar. Ensam bland alla bilder på människor, till skillnad från dem fri att röra sig i alla led men ändå fängslad inom betongens gränser. Dessutom påminner den om en människa med ansikte, armar och ben.

Det kostar 100:- att gå in på Moderna och effektiv (snål) som jag är så tittade jag in på “The Whirling Box or from Foot to Toe” av Eva Löfdahl, en konstnär helt okänd för mig men tydligen en av Sveriges mest betydelsefulla. Enligt museet är hon det för att hon skapar “Paradoxala metaforer” som är gåtfulla men samtidigt fullständigt självklara. Låt mig bara säga så här; jag förstår inte ett skvatt men jag fick ett bra uppslag till ett nytt blogginlägg.

Humor på gatan

tisdag, april 12th, 2011

Du har plats 6 i kön

Gratis glass till alla som måste vänta på sin tur. Jag kände inte för att ställa mig i kö ändå, det var ju en underbar dag.

Ljussättning och efterbehandling

lördag, april 9th, 2011

När man fotograferar landskap har man inte så stora möjligheter att “sätta ljuset” själv. Det man kan påverka är väl i princip hur man står i förhållande till solen. Inte som att plåta porträtt alltså, där man kan flytta lampor, bakgrund och modell hur man vill.

När man fotograferar landskap befinner man sig ju faktiskt i det man plåtar, i “modellen”, och “lampan” flyttar sig väldigt sakta. Men en dag som idag var det perfekta förhållanden med fläckvisa moln som flög fram över himlen. Ljuset ändrade sig varje minut och man fick faktiskt vara snabb för att hinna med.

Digitalbilder är nästan alltid bleka och tråkiga när de kommer ur kameran, om man inte låter kameran göra sin egen bildbehandling förstås. Så några minuter i bildbehandlingsprogrammet är alltid nödvändigt tycker jag. För skoj skull visar jag två före-och-efter-bilder ur dagens skörd.

Obehandlad

Behandlad

Obehandlad

Behandlad