Här är ett köttätande rovdjur utan moral och med dragning mot sadism:
Jag bryr mig bara om mig själv
Jag kan inte förstå varför jag ändå tycker att den är så underbar. Vad är det som triggas i mig när jag ser på den? Varför är vissa saker ”vackra” eller ”söta” men ändå så olika, medan andra är ”fula” eller obehagliga?
Det måste finnas något uråldrigt arv som jag fått från mina förfäder, som många andra också fått, vi är ju många som gillar katter. Man kan analysera sönder det till att tycka att pälsen är vacker, att kroppen är graciös och så vidare. Men det svarar ändå inte på frågan varför vi tycker som vi gör och varför vi verkar ha en gemensam uppsättning av kriterier som passar på mycket mer än katter.
Kanske lika bra det, vissa gåtor måste förbli olösta, annars blir livet tråkigt. När jag skriver det här kommer jag ihåg att Umberto Eco faktiskt gjort två utmärkta böcker i ämnet, de heter ”On beauty” respektive ”On ugliness”. Han ägnar nästan tusen sidor åt ungefär samma betraktelse som jag, utan att hitta lösningen men det är intressant läsning och många fantastiska bilder, rekommenderas!
En annan sak som vi för det mesta tycker om är liv, speciellt på våren då det syns så tydligt att det finns. Nytt liv som ploppar fram eller sakta kämpar sig ut i ljuset. Men att vi gillar detta är inget mysterium, vi blir smittade av livskraften helt enkelt.
Låt mig leva här
Thomas.. en helt suverän bild!
Och jag måste kolla upp dina boktips:-)
/Anna
Förtydligande.. den sista menade jag..men visst är datakatten också bra:-)
Tack Anna, roligt att du gillar den.
Just det, varför gillar vi katter? Visst är de ena lömska rackare, den saken är klar. Men saken har fler sidor. Den som bäst fått mig att förstå varför vi gillar katter (och även bäst fått mig att förstå katter) är faktiskt Doris Lessing, som skrivit en mycket upplysande liten bok i ämnet, med titeln ”Mina katter”.
När jag läst den förstod jag att mycket av vår uppfattning om katters knölighet och självupptagenhet helt enkelt beror på att vi inte riktigt förstår dem. Men vi kan lära oss att göra det, och då ser vi något annat. De är inte sociala på samma sätt om hundar, men de ska bedömas efter sin egenart.
Jag måste kolla in den där boken. Men den lär inte svara på min egentliga fråga, som gäller visuella preferenser generellt.