Jag avskyr när någon orsakar skada för någon annan. Om man gör det avsiktligt så är man kriminell, för det mesta åtminstone -stukat ego räknas inte som ett brott. Tyvärr är det väl oftast just det som ropar efter rättvisa när ett brott begåtts.
Min fina bil, den finaste och bästa i hela världen, fick hjulen stulna en gång och jag förbannar fortfarande den som stal dem. Men den ekonomiska förlusten var överkomlig när försäkringsbolaget fullföljt sitt åtagande. Om jag i stället hade fått punktering på alla fyra hjulen hade det kostat mig mycket mer, fast mitt ego hade gått skadefritt.
Så kriminella är helt värdelösa, eller hur? Det tyckte jag även ett år efter händelsen, trots att de nya däcken fortfarande hade mer mönsterdjup kvar än de som blev stulna. Jag blev dock tvungen att fundera ett varv till på det här när en samling barn och några vuxna av någon anledning började prata om Australien.
En del frågor som dök upp kunde jag inte svara på och jag blev tvungen att konsultera Wikipedia. Där kunde jag konstatera att ungefär hälften av de européer som kom till Australien var kriminella som dömts att avtjäna sitt straff i Australien. På tjugo år, mellan 1851 och 1871, hade dessa kriminella tjusat resten av invandrarna såpass mycket att de blivit 1,7 miljoner.
En nation av odågor måste det ha varit. Men vänta nu, idag är de 22 miljoner och såvitt jag vet har ingen rensat ut de kriminella, ändå har de ett lika bra samhälle som det Europa de ursprungligen blev förvisade från.
Australier eller européer?
Observera: Personerna på bilden har inget samband med texten.
Tags: australien, foto, historia, samhälle
Australiens historia är verkligen intressant. Det är väl oklart i vilken grad de första européerna där i dag skulle ses som kriminella. I historiskt perspektiv verkar det snarast som om gamla England helt enkelt exporterade en del av sina fattigaste till Australien. Men en hel del råskinn dök upp i platsen i alla fall, vare sig de nu var kriminella eller ej. De jagade samvetslöst den infödda befolkningen, trots att detta var olagligt. Men det fanns inga företrädare för brittisk lag i Australien på den tiden, så folk gjorde som de ville.
Dina känslor för kriminella dåd delar jag förvisso. Men de människor som begått dem bör man kanske vara försiktigare med att ha åsikter om. Nå, det är mina värderingar. Ibland skulle det kännas gött att bunta ihop dem och slå ihjäl dem förstås. Men jag är inte övertygad om att vi därigenom skulle få en bättre värld. Väldigt många av de värsta ogärningarna är ju för övrigt fullt lagliga.
Jag gillar din slutkläm, det är verkligen något att fundera över.
Tack EG, ha det gott!
När jag tänker lite längre än till min egen egoism
och till vad som drabbat mig,
är det bara en fråga som snurrar i mitt huvud.
Vem är offret? Jag eller den som ’måste’ begå brottet?
Den som gör brottet eller den som blir drabbad?
Inte lätt att tänka när hjulen är borta heller!
En liten tanke i morgonstund
/Lola
Nej, när hjulen var borta tänkte jag inte mycket, det var mest reptilhjärnan som jobbade då:-) Jag kan inte tänka mig att mina hjul hjälpte någon upp ur misär. Men om det fanns någon hjultjuv bland de som deporterades till Australien så kanske denne har ättlingar som idag bidrar positivt till sitt samhälle.
Tack Lola, ha det gott!
Södermalmstorg ligger långt från Australien, lyckligtvis. I Sverige räcker det med att ha en annan åsikt så är man nästan kriminell. Säg bara ”riv Slussen” så får du ett helt koppel ”poliser” på dig =)