Archive for augusti, 2011

Äntligen lördag

söndag, augusti 28th, 2011

.

Åh nej, inte det!

Oberoende

söndag, augusti 21st, 2011

Det förra inlägget var kanske inte så genomtänkt och färdigarbetat men det orsakade i alla fall ett inlägg till, det här. Jag blev tvungen att fundera över vad jag ville och vad jag vill med bloggen, förutom det jag skrivit i presentationen. Måste inläggen vara genomtänkta och färdigarbetade? Nej, det är ju ingen bok jag skriver. Måste inläggen engagera så många som möjligt? Nej, jag startade bloggen för min egen skull. Måste inläggen vara begripliga? Nej, en del saker bloggar jag om för att förstå dem själv.

Att ha en liten publik har sina nackdelar. Med tiden lär man känna den och det är lätt att ha den i bakhuvudet när man skriver (eller fotograferar, eller över huvud taget uttrycker sig offentligt.) Det är lätt hänt att man försöker anpassa sig till sin publik, fast det kanske inte är något dåligt med det. Nu måste jag tänka efter igen, vill jag vara oberoende?

Jag jämför med rockband (ha ha, det kanske är rockstjärna jag verkligen vill vara.) Det finns små rockband med lokal publik, som “ger publiken vad de vill ha” och håller fast vid det. Så finns det stora band med stor publik, som ….också ger publiken vad de vill ha. De kanske har lite större riskkapital när det gäller att pröva något nytt men opåverkad av publiken är ingen, möjligtvis är David Bowie ett undantag.

Det här inlägget blev också ogenomtänkt och hoprafsat men så får det ju vara konstaterade jag nyss. Det är inte skrivet helt för min egen skull, EG efterlyste ett nytt inlägg efter att han läst det förra. Tyvärr blev det ingen uppföljare på det jag skrev om där, det kanske kommer framöver. Men jag vill tacka dig EG för att du sätter lite press på mig och tvingar mig att tänka mer!

Därmed har jag konstaterat att jag inte är oberoende, en enda röst kan påverka. Publiken ställer krav och frågan är hur mycket man som rockband eller skribent eller fotograf ska tillmötesgå sin publik. Eller kanske snarare, hur mycket man kan stå emot kraven. Kan man förresten göra tvärtom, ställa krav på sin publik?

Bättre bilder med teknikens hjälp

lördag, augusti 20th, 2011

Det finns de som ondgör sig över alla tekniska framsteg som görs inom fotovärlden. Sedan digitalkameran blev var mans egendom har utvecklingen skenat, det är inte konstigt att man blir lite rädd.

För vad ska det bli av det hela? Snart har vi väl kameror som går omkring och gör allt åt oss, vi behöver bara sitta hemma i soffan och titta på bilderna. Efter hundra år till kanske det finns maskiner som gör det också:-)

Jag läste en betraktelse över dagens biofilmer, den skulle kunna vara en klagovisa över hur mycket bättre det var förr, när allt var “äkta.”  Numera är det datorerna som fixar mer och mer av det vi ser på duken. Men i stället ser artikelförfattaren teknikutvecklingen som något positivt. Den avancerade teknik som idag används för att skapa aporna i den senaste filmen “Apornas planet” blir så småningom ekonomiskt tillgänglig för amatörfilmaren.

För tio år sedan skulle jag aldrig haft möjlighet att göra en sån här bild:

Ur filmen Flodhästarnas planet

Idag klickade jag ihop den på sju minuter med datorns hjälp, de resurser jag har till mitt förfogande är långt bättre än vad Hollywood hade för tio år sedan.

Men på vilket sätt är det här bättre då? Jo, allteftersom alla tekniska förstärkningar av film och foto blir vardagsmat så förlorar de sin tjusning och publiken börjar se sig om efter något mer fängslande.
Tadaaa!! -Vad är mer fängslande än den fria fantasin och kreativitet?

Svaret är: Inget. Ända sedan vi satt runt elden i grottor har vi lyssnat på den bäste berättaren, den som kan trollbinda oss med sina historier.

Fantasi och kreativitet har tillhört teknikutvecklarna en lång tid nu. De har haft fria händer och generösa investerare och har skapat fantastiska verktyg för att kittla våra sinnen. Men de har inte gjort något som talar till våra känslor och såvida de inte kan uppfinna fler sinnen åt oss så blir de vi har mättade. Då är min förhoppning att publiken kommer att söka efter annat innehåll i fotografier och filmer, innehåll som kittlar känslor och intellekt.

Önskedröm

onsdag, augusti 17th, 2011

Saxat från familjeliv.se :

Var går Victoria på mödravårdskontroller?

Catarina Hurtig:
-Hovets läkare sköter allt. De går inte till någon vanlig mottagning, utan istället kommer läkaren eller barnmorskan hem till dem.

Just det här decenniet är jag fantastiskt avundsjuk på kungafamiljen. Om jag bara hade vetat att jag hade sådant stöd tillgängligt så hade livet varit många grader bättre, jag hade säkert inte behövt utnyttja möjligheten. Men Stockholms läns landsting ger mig inte ens bevis för att de existerar. Ett telefonsamtal för att bekräfta att de vill hjälpa till skulle vara mycket värt,

suck

En film som jag vill se

måndag, augusti 15th, 2011

Tom Hanks har en nästan övernaturlig karisma, älskad av så gott som alla. -Det är en komprimerad sammanfattning av något jag läste i en recension av filmen “Larry Crowne.” Filmen i sig fick medelmåttligt beröm men Tom Hanks gick därifrån med ytterligare lite mer stjärnglans.

Så, tänk om Tom Hanks verkligen är övernaturlig? Tänk om han inte är en vanlig människa men i stället en utomjording som kommit hit i något lugubert syfte? Maskerad till människa med en förmåga att väcka vår sympati på ett magiskt sätt. Vore inte det en film värd att se? Med Tom Hanks i huvudrollen naturligtvis.

Det liknar förstås lite “I huvudet på John Malkovich” och även karaktären Mulan i Asimovs “Stiftelsen och imperiet” men jag skulle ändå väldigt gärna vilja se en sådan film om den gjordes. Det görs alldeles för få underfundiga filmer.

I samma tidning läste jag även en recension av filmen “The tree of life” som jag själv inte sett ännu. Tydligen är det en film utöver det vanliga; recensenten verkade ha blivit yr i mössan av att se den och jag kunde inte riktigt förstå vad filmen handlar om. I slutet av texten får dock recensenten till en bra poäng:

“A film awestruck by life: Why are we here? What are we for? Where did it all go wrong? And where could it yet go right? -Malick [regissören] doesn’t pretend to have actual answers. But then neither, one suspects, does Transformers 3

Trösklar

fredag, augusti 12th, 2011

Hur många trösklar tar man sig inte över i livet? Det är tur att man inte fått för sig att räkna dem. Bara här hemma finns det åtta stycken och jag har passerat dem åtskilliga gånger.

Varför finns det trösklar egentligen? Jag fick för mig att de sitter där för att skydda något, att det under tröskeln finns något ömtåligt som inte tål att trampas på. Eller kanske hustomten bor under tröskeln och att han någon gång då han är sur höjer den lite då det kommer en fot susande, “Yes! Där fick stortån vad den förtjänade.”

Så finns det trösklar i sinnevärlden förstås, de slår man sig inte på men de är tusan så jobbiga ändå. Man måste över tröskeln för att komma vidare, brukar det heta. Men om man vill stanna där man är då? Det kanske mest är omgivningen som vill att man ska fortsätta framåt och då över den där tröskeln som de själva har klarat någon gång.

Det kan ju också tänkas att man är den nyfikna typen och letar efter andra vägar att gå, varför utmana samma hinder som andra svettats med?

Ibland måste man gå under för att komma vidare

Befolkningsinvasionen

söndag, augusti 7th, 2011

Det är ungefär samma sak varje år men kommer ändå som en överraskning för de flesta: Semesterfirarna återvänder till stan.

Jag har inte varit ute i trafiken så mycket så där har jag inte märkt av det men i den lokala konsumaffären syns det, speciellt en söndagkväll. Det ser ut som att Egyptens Gräshoppor dragit fram, det enda som finns kvar på hyllorna är udda varor eller saker med gammalt datum.

Hela sommaren har jag kunnat handla i lugn och ro precis före stängningsdags men i kväll fick jag vända tomhänt och i stället ta bilen till stormarknaden -som också haft besök av gräshopporna men som hade lite större lager.

Handlaren kanske är nöjd men han kunde ju fått sälja lite mer om han varit beredd på invasionen.

Före invasionen

Tyvärr hade jag inte kameran med mig den här gången men å andra sidan är väl tomma hyllor inget att plåta.

Sommaren är lång

fredag, augusti 5th, 2011

Tomas Ledin kan ta sig i …, sommaren är inte kort. Just nu känns den alltför lång för mig men det är egentligen inte sant, det är bara tiden som går lite för sakta just nu.

För de som oroar sig kan jag meddela att det fortfarande är sommar, beviset finns några meter från min balkong. Det är tornseglare, eller svalor för den som klumpar ihop alla liknande sommarfåglar i ett begrepp. Oavsett vad de egentligen är för några så är de sommarens budbärare för mig, varje år kommer de och bygger bo under tak-vad-det-nu-heter och håller skådespel så att jag har första parkett.

Att fånga dem på bild är skitsvårt, man får försöka när de vänder vid boet. Fast det vore underbart att kunna fånga dem i fri flykt när morgonsolen lyser genom vingarna -det är vackert. Här har jag haft en slutartid på 1/1000 sekund och jag undrade hela tiden hur de egentligen matar ungarna, spottar de in maten i boet? De landar aldrig utan vänder blixtsnabbt vid boöppningen. Intressant är också att de verkar mata kollektivt, det var säkert sju-åtta stycken som fokuserade på ett bo i taget.

Närmaste boet vid åttatiden på morgonen

Stilstudie

Jag hade ett 70mm objektiv men de här bilderna är beskurna för att centrera på fåglarna.

Eftersom ungarna fortfarande inte lämnat boet skulle jag tro att det är ganska mycket kvar av sommaren, jag brukar märka på en vecka när då de flygande fantomerna lämnar mig ensam på balkongen.

En rolig sak som man kan göra på sommaren är att besöka en skidort. Dagen efter att jag plåtat fåglarna klättrade jag upp på Stockholms centralaste skidbacke, Hammarbykullen. Där var det också sommar, och en härlig utsikt. Jag hade aldrig varit här tidigare så det var en upplevelse. Inte bara en visuell upplevelse, jag försökte gena mellan de slingrande stigarna och klarade mig med nöd och näppe från att rasa ned i branten, hela kullen verkar vara uppbyggs av rullgrus.

Det blåser på toppen

(Klicka på bilderna för att se dem i större format) Stockholmsvyer har man ju sett hundratals av så jag kunde lika gärna köpa några vykort i stället för att ta egna bilder. Men den här ovanför är lite pedagogisk för mig. Jag gillar hur vinden griper tag i växtligheten, det ger dynamik i bilden. Så gillar jag ljuset bakifrån som ger ett fint skimmer i förgrunden och även på trädtopparna där bakom. Att Globen skymtar vid horisonten ger bilden lokal anknytning. Det är min egen analys av bilden och därmed har den varit pedagogisk för mig. Jag måste tillägga att den är ganska kraftigt photoshoppad, så mycket växtlighet gör bilden väldigt “stickig” och “vass”, som jag ville ta bort. Dessutom har jag förstärkt färger och ljus i förgrunden.

Skugga och ljus

På andra sidan kullen, tjugo steg bort, hittade jag en domedagsvy. Den här är också kraftigt photoshoppad för att förstärka kullens skugga över landskapet samt förgrundens ljusa växtlighet.
Om man tittar noga kan man se skuggan av mina ben alleles ovanför ordet “och” i bildtiteln, resten av mig borde kasta sin skugga en kilometer längre bort. Det kan man inte se men däremot kan man se ett fenomen: Skogen ser ljusare ut där i mitten av bilden. Det är en effekt som jag inte hittar namnet på just nu men som beror på avståndet och att jag har solen i ryggen. Från det ställe jag står kan man inte se några skuggor just där, på det avståndet. Därför ser alla träd där ljusare ut än de omgivande träden, man kan uppleva liknande fenomen, fast starkare, om man åker bil vid ett sädesfält och tittar ut genom sidorutan.

Bilden är svartvit för att det var lögn i h-e att få till den där kontrasten jag önskade
-domedagskänslan- när jag behöll den i färg. Man kan se några vägar/stigar därnere i skuggan, det är ett kolonilottsområde.

Och med detta inlägg har jag bevisat att det fortfarande är sommar:-)

X får skylla sig själv för att…

torsdag, augusti 4th, 2011
Fyll i önskat värde för X. En kristen församling i USA fyllde i “Norge” och tyckte att de får skylla sig själva för att Norge tillåter homosexuella rättigheter i samhället.
Vad kallar man sådan retorik? Logisk? Kristen? Effektiv? Korkad? Jag blir så trött av att läsa det att jag inte orkar formulera något argument. Konstigt nog rycker det i nävarna på mig, jag är arg. Om den som tyckte att Norge får skylla sig själv stod framför mig skulle jag nog orka slå denne hårt och länge trots min trötthet. Det är konstigt att man orkar ta till våld fastän man inte orkar tänka.

Hur skulle det blivit då?

tisdag, augusti 2nd, 2011

Fem dagars arbetsvecka, lagstadgad semester, avtalsenliga (snudd på lagstadgade) löner, diskrimineringsskydd (dock ineffektivt), föräldraledigt, pension; listan över hur bra vi har det kan göras lång. Många vill debattera om allt detta verkligen är bra men jag tänkte inte göra det.

I stället funderade jag på hur det skulle vara om vi aldrig hade haft ett par av de här sakerna. Semester till exempel, den blev lagstadgad 1938 och då fick alla med en anställning rätt till två veckors betald semester. Hur hade vi haft det idag om det aldrig skrivits in i lagen? Det borde ju vara så att arbetsgivarna hade tjänat mer pengar då. Likaså om alla hade jobbat sex dagar i veckan eller om fackföreningar inte tillåtits.

Om man inte kunnat få föräldraledigt kanske det inte hade fötts så många barn, hur hade det påverkat samhället som vi lever i idag? Vi kanske hade haft ett smalare generationsspann, eller kanske helt enkelt inte varit så många. Färre att ta hand om på ålderns höst men också färre som kan göra det. 1913 var medellivslängden 60 år, då var det kanske inte så svårt att ta hand om de “gamla”. Samma år infördes folkpension i Sverige, det kunde man få när man fyllde 67. Troligtvis var det ingen större kostnad för staten på den tiden. Det var nämligen våra (deras) skattepengar som användes till pensionerna på den tiden.

Tänk er att inget av allt det här hade hänt, hur hade vårt samhälle eller vår värld sett ut idag? Arbetsgivarna/företagen hade kanske tjänat massvis med pengar. Vad hade de gjort med dem? Staten (som inte alltid varit samma sak som medborgarna) kanske hade dragit in massvis med pengar i företagsskatter, vad hade den gjort med dem? I början av 1700-talet använde “staten”” pengarna till att kriga och sådant gör man oftast för att nå nya landvinningar och därmed makt och rikedom. Hade man gjort likadant på 1900-talet?

Ett land, en stat, är inte alls olikt ett företag, staten är större -det är den påtagligaste skillnaden . Vad hade företagen gjort med sina förmodade rikedomar? Troligtvis något liknande, man kan bara hoppas att företag inte kunnat använda vapenmakt. Men företagen måste göra något vettigt för sina pengar kan jag tänka mig, det är väl bara Joakim von Anka som vill bada i dem?

Pengar är bara universiella behållare för resurser, hur du än tillagar en sedelbunt blir det varken njutbart eller nyttigt. Det är resurserna: Vatten, mat, parfym och juveler som har det riktiga värdet. Så den som har pengar kan köpa resurser, om man har mycket pengar kan man köpa mycket resurser -mer än man behöver. Vad gör man med det man inte behöver? Man kan sälja det för att få pengar, som man kan köpa resurser för… Om jag fortsätter den här loopen så hamnar man i en frågeställning som man kan läsa mer om här: http://svt.se/2.108068/1.2432051/tillvaxtens_dilemma

Men min fundering var hur det skulle blivit om några få parametrar i vår historia hade blivit kvar på noll? I den upplevda välfärd jag lever i är jag glad att jag kan ägna några tankar åt en sådan hypotetisk fråga. Om jag i stället fått leva med svaret på frågan hade jag kanske haft fullt upp med att fortsätta leva med just det svaret. Eller så hade jag suckat över någon idiot som bloggar om hur det kunde ha blivit om vi hade haft fem dagars arbetsvecka, lagstadgad semester, avtalsenliga löner, … rena science ficton alltså.

Väggarna berättar

Reservation: Alla faktauppgifter är hämtade från Wikipedia vid samma tidpunkt som inlägget skrevs.