Det förra inlägget var kanske inte så genomtänkt och färdigarbetat men det orsakade i alla fall ett inlägg till, det här. Jag blev tvungen att fundera över vad jag ville och vad jag vill med bloggen, förutom det jag skrivit i presentationen. Måste inläggen vara genomtänkta och färdigarbetade? Nej, det är ju ingen bok jag skriver. Måste inläggen engagera så många som möjligt? Nej, jag startade bloggen för min egen skull. Måste inläggen vara begripliga? Nej, en del saker bloggar jag om för att förstå dem själv.
Att ha en liten publik har sina nackdelar. Med tiden lär man känna den och det är lätt att ha den i bakhuvudet när man skriver (eller fotograferar, eller över huvud taget uttrycker sig offentligt.) Det är lätt hänt att man försöker anpassa sig till sin publik, fast det kanske inte är något dåligt med det. Nu måste jag tänka efter igen, vill jag vara oberoende?
Jag jämför med rockband (ha ha, det kanske är rockstjärna jag verkligen vill vara.) Det finns små rockband med lokal publik, som ”ger publiken vad de vill ha” och håller fast vid det. Så finns det stora band med stor publik, som ….också ger publiken vad de vill ha. De kanske har lite större riskkapital när det gäller att pröva något nytt men opåverkad av publiken är ingen, möjligtvis är David Bowie ett undantag.
Det här inlägget blev också ogenomtänkt och hoprafsat men så får det ju vara konstaterade jag nyss. Det är inte skrivet helt för min egen skull, EG efterlyste ett nytt inlägg efter att han läst det förra. Tyvärr blev det ingen uppföljare på det jag skrev om där, det kanske kommer framöver. Men jag vill tacka dig EG för att du sätter lite press på mig och tvingar mig att tänka mer!
Därmed har jag konstaterat att jag inte är oberoende, en enda röst kan påverka. Publiken ställer krav och frågan är hur mycket man som rockband eller skribent eller fotograf ska tillmötesgå sin publik. Eller kanske snarare, hur mycket man kan stå emot kraven. Kan man förresten göra tvärtom, ställa krav på sin publik?
Tags: fotografering, musik, tankar
Jösses, vad har jag ställt till med? 🙂
Hur som helst, inläggen behöver förstås inte vara genomtänkta eller färdigbearbetade eller uppfylla några andra specifika krav. Inte heller behöver de vara skrivna för någon särskild, fast ofta är väl den viktigaste läsaren man själv. I praktiken.
Om jag inte begriper ett inlägg kan det ju bero på mig. Det kan ändå vara ett gott skäl att efterlysa förtydligande, såvida jag inte i stället bestämmer mig för att frågan ändå är ointressant. För då är det ju onödigt att sätta den stackars skribenten i mer arbete 🙂 Det där förra inlägget tycktes mig innehålla en intressant tanke i alla fall, men när jag nu inte riktigt lyckades få den klar för mig så blev det som en cliffhanger. Det här betyder nåt. Om jag bara kunde komma på vad! 😀
🙂 ”Ställt till med” har du väl inte, du fick mig att tänka till helt enkelt. Såklart kan det vara lite irriterande när någon inte uppfattar det man själv tycker är solklart men då är det bara att göra bättre ifrån sig helt enkelt. Mottagaren har tolkningsföreträde, det gäller i all kommunikation.
Jag lovar att återkomma med klarare tankar om hur tekniken till sist ger oss bättre bilder, det är säkert fler än du som inte kunnat dekryptera det där inlägget.
Tack, och ha det gott!