Archive for september, 2011

Bildmanipulering

torsdag, september 29th, 2011

Den senaste månaden har ett fall av bildmanipulering varit både nyhetsstoff och ett livligt diskuterat ämne i fotokretsar. Som av en tillfällighet har jag två bilder att visa, två bilder som jag tycker borde kunna bredda debatten, eller åtminstone bidra till den.

Titta på den här bilden, vad händer här?

Nej, det tycker inte jag

Klicka på bilden för att förstora den.

Nu har jag skrivit en bildtext för att förstärka det jag själv ser i bilden, det är lite fusk men manipulering har inga regler att följa.

I själva verket är de två damerna helt överens om saken men det syns inte i bilden, eller hur? Bilden berättar en helt annan historia och en oskyldig betraktare har ingen chans att avgöra vad han verkligen ser.

Nästa bild har jag knäppt på Fotografiska, de har en utställning av Helen Levitt. Hon är en av vad vi kallar föregångarna inom gatufotografin, verkade mestadels i New York från 1930-talet och in i kaklet, hon avled 2009. På en av hennes bilder finns Ronald Reagan avbildad:

Ronald Reagan

Det syns nog inte på min bild men om man är på plats och kliver nära bilden så ser man tydligt att Rolle är inklistrad på något sätt. Någon förklaring finns inte att få, bredvid bilden finns endast en arkivarisk notering om tid och plats. Är det meningen att man ska tro på bilden, eller ska man se ”fusket” och förstå någon sorts budskap? -Jag har ingen aning.

Perioder

tisdag, september 27th, 2011

Det mesta går i perioder. Årstider, arbetslust, sorg och glädje, förälskelser, hockeymatcher, börskurser, flygmyrsdagen, riksdagsval.

Musik.

Musik

När man uppnått en viss ålder blir man varse att musikstilar går igen. För mig hände det någonstans runt nitton. Då hörde jag Beatles, fast det var inte Beatles. Det var någon som gjort en cover på en Beatleslåt, jag tror det var ”She loves you”. Jag och mina kompisar hade sjungit ”Tji lattjo jä, jä, jä” när vi var nio ungefär.

Period: 10 år. Sedan dess har jag hört, eller försökt höra, att musikstilar -alltså inte rena covers- kommer igen med tioårsmellanrum. Eller multipler av tio, så det kan vara tjugo eller trettio också, eller förtio. Beroende på hur gammal man vill inse att man är kan man säkert expandera skalan.

Jag hade roligast på åttitalet och älskar naturligtvis musiken från det årtiondet. Åttitalsmusiken har förstås återkommit med lagoma tioårsperioder sedan nittitalet började och sedan har det fortsatt i perioder, till min stora glädje.

Just nu finns en ny låt på listorna, ”Moves like Jagger” (Spotify-länk här) Det är inte någon cover såvitt jag vet utan en nyskapelse men den framkallar hela den sköna soulkänslan som jag kunde uppleva någon gång på åttitalet.

Och den soulkänslan har naturligtvis föregångare, från en period på sextitalet med Marvin Gaye et al. Att Mick Jagger förärats med en del i låttiteln är bara extra krydda, han och Rolling Stones manifesterades under samma sextital. Fast de var ju inga solullirare förstås.

I nuet existerar fler musikstilar än någonsin, retrofits oräknade. Så jag undrar om den här periodiciteten kan fortsätta. Med den kakafoniska mix vi har idag är det svårt att särskilja en karaktäristisk musikstil, så mycket vill vara speciellt och samtidigt hämtar man inspiration från alla dessa årtionden som gått.

Kanske jag är bland de sista att uppleva musiknostalgi?

Din dator måste uppdateras

tisdag, september 27th, 2011

”Det finns nya uppdateringar till din dator, klicka här för att installera dem”
-Klick
”……………………………”
”Din dator har uppdaterats och måste startas om, klicka OK för att starta om”
-Klick
”………………………………………..”
-Logga in
”Din dator letar efter nya uppdateringar, var god vänta”
”……………………………………………………..”
”Det finns nya uppdateringar till din dator, klicka här för att installera dem”
-KLICK
”…………………………………………………………………………”
”Din dator har uppdaterats med nya säkerhetsuppdateringar……………..”
”Din dator måste startas om och din bil måste byta bensin, kvarteret kommer att mörkläggas och du uppmanas att ta fingeravtryck från dina grannar, klicka OK för att godkänna”


.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.

Egna initiativ

fredag, september 23rd, 2011

Karlskronafotografen Joakim K E Johansson skriver på fotosidan.se om gruppbildningar. Med regelbundna mellanrum blåser det upp stormar då någon har tagit initiativ till att skapa en grupp som stänger ute alla utom ett antal utvalda.

Tycka vad man vill om sådant, eller om stormar, båda företeelserna är något vi får leva med helt enkelt. Men Joakim påpekar att det faktiskt är upp till vem som helst att skapa en gemenskap och bjuda in till den. Det är faktiskt mycket positivare än att gnälla på vad andra gör.

Och ser man på! Oliver Wettergen har redan gjort det. En initiativ rik ung kille som börjat samla fotobloggar på sin egen sajt, wettdinho.se

Så ska en slipsten dras!

Vi fick en skylt över

torsdag, september 22nd, 2011

Vad ska vi göra med den?

Vi sätter den här

Det blev väl bra?

Mer Uppsala

söndag, september 18th, 2011

EG ville se mer från mitt fönster på Rackarberget och jag hittade faktiskt två bilder till som jag kan visa. Den där gräsmattan var populär, är väl det fortfarande kan jag tänka, och för det mesta var det nog inte studier som bedrevs där.

Jobbar på ackord

Jag märker att frekvensen på mitt fotograferande varierade mycket på den här tiden. De här två bilderna är nummer 28 och 30 på filmremsan och lägg märke till buskarna vid husväggen.

Jobbar på solbrännan

Det är vår förstås, 1982 var året -tror jag- och som alltid blir det vårbal i Uppsala. När jag ändå är igång så visar jag några bilder därifrån också. Det här är en av de få gånger som jag valde kameran framför festen men lite var jag ju med ändå förstås.

Festen är slut, leve festen!

De här bilderna är tagna vid tretiden på natten, då dras alla mot Göteborgs nation som håller öppet längst av alla. En varm vårnatt som detta år nöjde sig många med att fortsätta festen ute på gatan.

Ut genom fönstret från Smålands nation

Harmoni

söndag, september 18th, 2011

Jag fick just en uppenbarelse. Lyssnade på en favoritlåt, en som inte alla faller för, men jag har gjort det. Ibrahim Electric är ett gäng vilda danskar som spelar jazz så att mitt skinn krullar sig. Jag har förstås försökt att få mina kompisar att också bli av med sitt skinn men inte lyckats alla gånger, så jag funderade över varför jag gillar dem så mycket.

Det är en komplex låt, disharmonisk rentav. Men trots det så finns där en gemenskap bland musikanterna. De är oerhört duktiga och flippar ut i egokaskader, så att skinnet krullar sig. Men trots denna kapacitet hos var och en, trots deras och publikens glädje, trots att de var och en skulle kunna köra kaoset till sammanbrott så har de en respekt för varandra. En respekt för publiken och en insikt i att helheten är större än summan av delarna.

Jag gillar det, en ordning i kaoset, en harmoni mellan musikanterna, en överenskommelse med publiken. Och det svänger, hör dem på Spotify här:

Ibrahim Electric – Funkorific

Uppsalastudent

lördag, september 17th, 2011

Här kommer det skannade, gamla bilder. De är båda från 1982, det år då jag började plugga på universitetet. När jag tittar bland mina negativ ser jag en trend, som jag i efterhand tolkar som att jag fick mycket fritid när jag började plugga, men med facit i hand var det bara en chimär. Fast det var kul att fotografera:-)

Olika intressen

Bilden ovan har jag nog tagit genom fönstret från mitt studentrum på Rackarberget, med tanke på de konstiga sidorna -det kan vara fönsterkarmar. Mitt rum hade en väldigt lockande utsikt mot en enorm gräsmatta. Roligt i den här bilden är att boken som grabben försöker läsa heter ”Civilrätt” (Det syns i originalbilden,) kan det vara så att han praktiserar det han läser?

Stadsteatern 1982

Jag praktiserade tydligen gatufoto redan på den tiden. Det här tror jag är taget på Bangårdsgatan, jag tar hjälp av pizzerian bakom cykelstället och blir ganska säker på att det är så.

En ganska trist bild men ett tidsdokument. Jag gillar dödskallen. Det verkar som att jag använt ett ganska billigt objektiv med mycket distorsion, trottoarkanten är säkert rak i verkligheten.

Nu, tillbaka till skannern.

Kan inte staten göra något?

lördag, september 17th, 2011

Ibland är man hjälplös som enskild, drabbad människa. Är det inte då staten ska hjälpa till?

Under mig bor en nybliven änka, det är riktigt synd om henne. Hon är 90 år och jobbar säkert med sitt livs svåraste uppgift nu när hon blev ensam. Det finns omständigheter som gör hennes liv extra jävligt men jag vill inte nämna dem här. Att hon i somras blev rånad på sina guldsmycken mitt på ljusa dagen, på väg hem från konsum, dristar jag mig till att tala om så att ni ska få lite perspektiv på saken.

Damen i fråga är ganska lomhörd så man måste använda en speciell teknik om man kommer ifatt henne i trapphuset, annars blir hon jätterädd och allt blir jättejobbigt. Så oavsett vilken årstid det är och oavsett hur frisk man är så stampar man av sig snön ordentligt och hostar så det står härliga till, då blir hon inte rädd när man går förbi. Alternativet att i smyg hålla hennes takt uppför trapporna skulle examinera mig till Buddhas klass av tålamod.

Naturligtvis hjälper jag henne om det behövs men även då måste man ju undvika att skrämma henne. Jag tror inte att rånet i somras gjorde henne öppnare mot okända människor (jag är efter elva år fortfarande en okänd människa för henne.)

Men nu till problemet, kan inte staten göra något? Det är nämligen så att hon inte har samma dygnsrytm som jag. Hon tittar på TV och börjar titta klockan 23.00

Ni minns väl att hon är lomhörd? Hon bor under mig. -Behöver jag förklara problemet? Kan inte staten göra något?

Min granne på samma våningsplan är en riktigt duktig hantverkare. Han har renoverat sin lägenhet oavbrutet sedan de flyttade in (de är en hel familj förstås men jag refererar till mannen eftersom det är han som sköter renoveringen) Skillnaden är att han renoverar på vettiga tider och om det blir jättejobbigt kan jag alltid gå in och fråga om jag får låna hans maskiner:-)

Såklart kan jag köpa ett par hörlurar till damen under mig. Men jag är en sån som fått socialdemokratin via fostervattnet. Kan inte staten göra något?

Gormenghast

onsdag, september 14th, 2011

Min vana trogen håller jag mig till många ämnen i taget. Jag har ju börjat skanna in mina gamla negativ och diabilder. Med undantag för bilden i det förra inlägget så har jag lagt tiden på de mest personliga bilderna, man tar hand om det värdefullaste först naturligtvis.

Jag har några fina bilder som tillhör ”de personliga” som jag nog vill visa här men det får dröja ett tag. I stället vill jag visa en bild som är tagen av en okänd fotograf men som jag tycker är intressant:

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Mervyn_Peake.jpg

Jag visste vem som syns på bilden men när jag såg den blev jag förvånad. Är det någon som kan gissa när bilden är tagen?

Själv tycker jag att den kan vara tagen när som helst från c:a 1980 och framåt, men jag har fel med femtio år. Bilden på Mervyn Peake är tagen 1930! Jag är smått förvånad över hur tidsandan i bilder kan bedra och blir oerhört intresserad av att utforska mer om detta. Vad i bilden är det som vilselett mig?

Men det får vänta till senare. Först måste jag klargöra att jag inte är helt säker på att jag är felfri när jag lägger in den här bilden i min blogg, om man tittar på wikipedia under länken som står under bilden så kan man läsa varför.

Så varför visar jag en bild på Mervyn Peake? Jo, för att jag nyss upptäckt honom. Jag prenumererar på magasinet ”SciFi Now” och de hade en flersidig artikel om denne författare, som bland annat skrivit en trilogi som heter ”Gormenghast”

Det ordet finns någonstans långt bak i mitt minne, jag vet inte när eller hur det hamnade där men det är tillräckligt lockande för att jag vill veta mer. Just nu är jag nånstans mitt i min forskning, som troligtvis slutar i att jag beställer böckerna på Amazon:-) men jag stötte alltså på det här fotografiet och blev förbluffad. Hoppas nu också att författarskapet blir en lika spännande upptäckt.