Jag minns uttrycket ”dumburken” från min barndom/ungdom men nu känns det som att det var längesedan jag träffade på det. Antagligen var det många som ansåg att TV-tittande inte bidrog till att höja befolkningens kunskaper.
Det är konstigt att ett sådant uttryck fick detta genomslag, på den tiden fanns bara tidningarnas insändarsidor tillgängliga för den som ville göra sig hörd, i jämförelse med dagens kommunikationsklimat känns det som att en högvinst på lotto vore mer sannolik än att en insändare skulle skapa en opinion.
Men förstås, i brist på internet och tusentals TV- och radiokanaler luslästes väl insändarsidorna av så många fler än idag. Så kvoten av informationsöverföring kanske rentav var högre på den tiden, förutsatt att inget censurerades.
Dagens dumburk är ibland lika dumburkig, det är vad jag ville komma fram till här. Jag hittade en TT-nyhet återgiven på Svenska Dagbladets hemsida och jag är säker på att den finns att hitta identiskt på många andra ställen. Så här ser den ut:
Om en rutten gris
Jag tycker och tror att den här nyheten flirtar med läsarens känslor utan att ha någon ambition att höja kunskapen. Den som skrivit texten antar troligtvis att läsaren tycker illa om hur djuren behandlats och det är säkert korrekt.
Men vad får man egentligen veta? Att det finns människor som är grymma mot djur och att det finns anledning att vara arg på diverse människor i sin omgivning? En sådan här förkortning av verkligheten bidrar till den stora opinionsvågen. Kanske inte när det gäller djurhållning men man kan hitta den i andra sammanhang och debatter, exempelvis när det gäller könsroller och etnicitet.
Dumburkar.
Jag kan inte tänka mig att mannen, som grovt räknat behandlas i en sjundedel av artikeln, mår speciellt bra. Jag tror inte att han funnit tillfredsställelse av att ha det som han haft det omkring sig, utan snarare har mått dåligt av det och framförallt har han mått dåligt av någon större orsak. Men det är kunskap som är oåtkomlig för oss läsare, av någon anledning är det inte lika viktigt. Beror det på att vi inte vill förstöra dumburkens rykte? Jag förstår ärligt talat inte varför man föder mediekonsumenterna med sådan halvmager kost.
Eller är det dumskallar som ger oss vår omvärldsbild?
Jag hade en gång en arbetskamrat med lite mörk livssyn. Han menade att självklart hade TV införts som en konspiration av samhällets makthavare. Dess fördummande inverkan kunde påräknas göra oss mer lättledda. Men tyvärr fanns det folk som saboterade fördumningen, helt enkelt genom att aldrig titt på TV. Så makthavarna måste ta till fler knep. Ett av dem var massbilismen. Genom att jämt åka bil fick vi i oss en massa avgaser, vilka förslöade hjärnan och fördummade oss.
Jag vet inte om han verkligen trodde på det där. Men det speglade ändå hans mörka världsbild. Jag anser i alla fall att han hade grundfel när det gällde makthavarnas möjligheter. De som tittar på TV gör det inte för att TV finns, och inte för att vi blivit beordrade att göra det. De tittar för att de vill titta. Viss blir man påverkad att det man tittar på. Men den största påverkan ligger i det faktum att man själv väljer att ge sin uppmärksamhet till t ex mediebilderna av världen och accepterar dem som sanna.
En man som fått lungcancer intervjuades om en stor rättsprocess mot tobaksbolagen. Han sa: ”Det är inte tobaksbolagens fel att jag fått lungcancer av min rökning. Varenda gång jag köpte ett paket cigaretter var det mitt eget beslut. Varenda gång jag tände en cigarett var det mitt eget beslut.” Jag vet inte om han överlevde och frisknade till, men han hade i alla fall fattat ett avgörande beslut: han var själv ansvarig för sitt liv.
Det jag tar fasta på i det du skriver är ”Men den största påverkan ligger i det faktum att man själv väljer att ge sin uppmärksamhet till t ex mediebilderna av världen och accepterar dem som sanna.”
Valet man har är mellan att acceptera mediabilderna som sanna eller att inte göra det. Men man har inte så stort val bland just mediebilderna, i mitt exempel står det ”TT” under artikeln i varje nyhetsblaska man kan hitta. Vad jag önskar är lite mer intresserade och tänkande nyhetsrapportörer, som kan ge oss ett större urval att välja bland när vi ska bestämma oss för vad vi tror på. Till exempel skulle någon kunna berätta mer för oss om mannen som vanskötte djuren. I stället för en sjundedel av artikeln skulle han kunna få sex sjundedelar, men ingen rapportör vågar chansa på att det är mer läsvärt än informationen om de stackars djuren.
Det är dumburkigt tycker jag.
Om flertalet inte accepterade mediebilderna som sanna skulle de förlora sin marknad, och de falska bilderna skulle således försvinna. Men det är väl en utopi. Jag själv får nöja mig med att göra det personliga ställningstagandet att var kritisk till mediebilderna. TV har jag inte haft sedan runt 1976.
Min personliga uppfattning är att det vi kallar nyheter i t ex TV i själva verket är underhållning. Den s k nyhetsrapporteringen är m a o en del av underhållningsindustrin. Den anpassar sig, som varje industri, till sin marknad. Vem som helst kan enkelt komma fram till denna insikt. Men gillar man den erbjudna underhållningen (vilket uppenbarligen många gör) så blir det för obekvämt med ställningstaganden. Minsta motståndets lag är att bänka sig framför TVn en stund. De flesta mår nog ofta rätt dåligt av att göra så, men det gör man ju av hamburgare också. Likafullt är de rätt populära.
Hur som helst, var och en måste få vara fri att träffa sina egna val, och att lära sig av de frukter man skördar. Det är inte fel utan nödvändigt. I den meningen fungerar egentligen världen utomordentligt bra.