Archive for oktober, 2011

Väderutsikter för polerna

fredag, oktober 28th, 2011
  • Nordpolen: Kallt, sydlig vind.
  • Sydpolen: Kallt, nordlig vind.

Gäller tills vidare.

Gripen pilot fick medalj

onsdag, oktober 26th, 2011

Morgonens nyheter:

  • En gripenpilot som flugit omkring ovanför Libyen har fått medalj.
  • En särskrivande rubriksättare har arresterats av språkpolisen.

Som vanligt allt från obekräftade källor.

Gatufoto?

tisdag, oktober 25th, 2011

Jag har upptäckt att min skalle når sin kreativitetshöjd på morgonen, ofta när jag vaknar har jag något på gång som är jättesmart. Om jag somnar om då så är det stor risk att det försvinner och jag blir oerhört frustrerad när jag inte kan återkalla det.

Tyvärr är det så att man måste till jobbet på vardagar, ingen tid att ta hand om sin idé, och på helger somnar jag ofta om… Kan ni fatta vilket geni som går förlorat i detta ekorrhjul ! 🙂

Så det blir att försöka krysta fram något på kvällen, som jag gör nu. Om jag inte gör det så tror jag att jag förtvinar. Alternativet är att surfa runt på tokwebben och bli frustrerad över andra människor.

Fast det kanske inte är andra människor, det är ju bara något som liknar spår efter människor som jag ser. Tänk om det är aliens som försöker knäcka oss? Vem uppfann internet egentligen? Det kanske är de där aliens som gjorde det och nu sitter de och fyller nätet med skrumpa för att vi ska bli så förtvivlade att vi bara går och förtvinar, sedan kan de ta över klotet.

Farhågan faller dock eftersom jag är människa och nu pytsar in lite tok på nätet. Andra som gör likadant, de kallar sig fotografer, har ett kärt ämne som kallas gatufoto.

Min kreativa låga brinner som sagt starkast på morgonen och ett par morgnar i veckan sitter jag i en bil på Efyran och svettas med den där lågan. Dum som jag är brukar jag lyssna på radio och får hundratals ingivelser att stanna bilen och ringa in till studion för att tala om vad jag tycker, men stämpeluret väntar elakt så jag biter ihop och fortsätter.

Idag var det ändå något som tog överhanden, dimma! Det var så tjockt att bilen protesterade, jag fick trycka gasen i botten för att över huvud taget komma framåt. Detta faktum i sig var ingen orsak att stanna men när jag närmade mig utkanten av molnen och solen började gnugga sig fram kunde jag inte annat än att stanna och njuta, jag till och med glömde att ringa radiostudion när jag hade chansen.

Kameran var med och jag nästan stönade när jag lyfte den till ögat. Sedan stönade jag på riktigt när jag såg vad exponeringsmätaren visade, jag skulle behöva minst två stativ för att få till en skakfri bild i det svaga ljuset.

Vänta, hur länge, på bättre ljus? Kommer dimman att ligga kvar? Vad säger stämpeluret om jag kommer två timmar för sent? Väderleksrapporten på radion hade lovat dimma hela vägen till mitt resmål så jag tog chansen att fortsätta (efter att ha tagit några misslyckade bilder.)

Det min kreativa skalle inte ägnade någon tid åt just då var att resten av min väg bestod av motorväg, med förbud att stanna. Till min tröst blev det bara ljusare, inte vackrare, så jag intalar mig själv att jag inte gick miste om något.

Så här kommer en bild till de människor, eller aliens, som ägnar tid till att diskutera gatufoton. Själv är jag glad åt att jag lyckades undvika förtvining ännu en gång.

Dimma, gata?, väg?, bil, morgon, frustration

Philip K Dick, Lucy in the sky with diamonds

tisdag, oktober 18th, 2011

Naiv som en femtonåring, det är jag. Ända till just nu har jag trott att “Lucy in the sky with diamonds” bara var en knäpp titel på en beatleslåt och inte nog med det, jag har aldrig haft en tanke på att mr Dick har brukat LSD. Sån är jag, lättlurad! Men nu har jag kollat wikipedia och vet bättre.

Men det är lite häftigt ändå. Jag har läst fyra av hans böcker, en bråkdel av allt han skrivit, och är nu inne på en femte: “Do androids dream of electric sheep”, den bok som är förlaga till filmen Bladerunner. Jag gillade filmen stenhårt; Den dystopiska filmografin, lagom våld och hyfsad spänning, plus förnimmelsen av ett budskap att ta med hem och fundera över.

Boken är hittills något helt annat men inte någon besvikelse för den skull, snarare tvärtom. Jag tycker att den ger ett gott tuggmotstånd som stärker skuggperspektivet på vår vedertagna tillvaro. Hittills uppfattar jag den som enkelt och raktframt skrivet, med lite futuristiska dekorationer (ur ett sextiotalsperspektiv, huvudpersonen Deckard använder fortfarande tjock-TV-skärmar.)

Men dekorationerna är sekundära, det är människans villkor i framtiden som är det intressanta. Jag är ännu bara inne på kapitel tre så här får det stanna.

Däremot kan jag fortsätta med vad som fick mig att skriva det här inlägget. Inne på en femte bok av Philip K Dick vill jag säga: Att läsa honom är som att ta en drog. Han har skrivit 36 noveller, 121 berättelser och 14 berättelsesamlingar. Det är förmätet av mig att säga att jag fått grepp om honom men nu när jag vet mer om honom och hans drogexperiment så förstår jag mer om varför jag ibland inte förstår något:-) Det känns som att jag förutom fantastiska historier också får en riskfri tjuvtitt in i drogruset.

Jag vet inte riktigt om jag gillar ruset men sett i det perspektivet får böckerna en dimension till. Det gör dem inte bättre, men som helhet lite intressantare. Hittills tycker jag att det är märkbar skillnad mellan författarskapet, stilen och stämningen i de böcker jag läst. Jag funderar över vad det är som fångat förläggarna som publicerat honom, det vore kul att få veta om han skulle blivit antagen bland dagens förläggare.

Nu ska jag kasta mig över nästa kapitel av Do androids dream …, jag tror att jag får anledning att återkomma till mr Dick.

BGP

måndag, oktober 10th, 2011

Det värker i världens ekonomier, huvudvärk och magont, oro. BNP-ökningen pekar nedåt var man än tittar, vad kan man göra?

Jag tror att man kan mäta saker på ett annat sätt. Varför inte införa BGP, bruttoglädjeprodukten, summan av all glädje som alla invånare upplever under ett år. Sedan måsta man naturligtvis satsa på att öka denna BGP, men det tror jag är lättare än att öka den där BNP.

Man kan till exempel tävla i enduro, det är skitroligt:

Skitigt och roligt

Klicka på bilderna så blir de större.

Rasboloppet, 1980-talet

Att fotografera är också ett sätt att öka BGP. Bilderna ovan är tagna i upplandsskogarna någon gång på 80-talet, det är alltså ett par av de bilder jag skannat in på sistone.

Jag har använt TRI-X och tydligen en blixt också, det är mörkt i skogen på hösten, för det är på hösten som Rasboloppet körs. När jag ser de här bilderna blir jag nästan sugen att åka och titta på en tävling igen, det var så länge sedan sist.

Uppdatering 2013-07-22: Jag läser i DN att landet Bhutan använder något som de kallar “Gross National Happiness” samt att professionella ekonomer börjar tycka att BNP är gammalmodigt. Läs mer här.

Det ultimata tricket avslöjat

måndag, oktober 3rd, 2011

En ärrad veteran. Illusionisten Bo Laredo har underhållit tiotusentals människor genom åren och många år har det blivit. Han firar nu tjugoårsjubileum som artist och journalisten Hubert Saint de Chien på tidningen The Vexpress började fundera på hur länge Laredo verkligen hållit på.

Saint de Chien hittade nämligen en gammal artikel i tidningens arkiv, en artikel som recenserade Laredos tjugoårsjubileum för tjugo år sedan. Vidare efterforskningar i sedan länge glömda arkiv visade att Laredo haft liknande jubileum sju gånger tidigare.

Bo Laredo

Den förbluffande sanningen är att Bo Laredo avled redan 1912 efter att ha lyckats med en makalös bedrift: Hela föreställningen är en illusion, ingenting är verkligt! Illusionen har sedan upprepat sig själv vart tjugonde år och samlat publik i mängder.

Hubert Saint de Chien säger sig veta hur det hela går till men vill inte avslöja något.
“The show must go on” är den enda kommentar han ger.

SKHLM

lördag, oktober 1st, 2011

Skärholmen, för många är det synonymt med en affärsgalleria. SKHLM påstås vara nordens största handelsplats men det är ett luddigt begrepp, vad som omfattas av SKHLM och vad som är en handelsplats är töjbart.

Skärholmen däremot är en stadsdel i Stockholms kommun, med en massa bostäder och skolor och serviceinrättningar. Innan någon uppfann SKHLM så var det en affärsgalleria också, för många.

Gallerian finns kvar, om än tillbyggd och ombyggd, och erbjuder fotografiska upplevelser i mängder. Mycket folk av alla sorter, stora ljusa inomhusytor och murriga parkeringsgarage. Troligtvis även fotoförbud, tyvärr, fast jag har faktiskt inte hittat info om det.

En solig dag som idag var det i alla fall ingen som stoppade mig. Just solen hjälpte till med två av bilderna:

En bild som lämpar sig att göra monokrom

Stor reklam, liten grabb.

Trots att det är nordens största handelsplats verkar de osäkra tiderna kräva sin tribut, ena änden av gallerian börjar eka tomt och ett antal lokaler står tomma. Just den här änden är den bästa ur fotograferingssynpunkt då väggen, stor som en tennisplan, består helt av glas. Mycket ljus med andra ord.

Om man står på övre planet har man en perfekt vy över det som en gång i tiden var en vanlig gata. Husens ytterfasader ligger numera inomhus.

Man lockas tydligen att stå länge och titta.

Som vanligt, klicka på bilderna för att se dem i större format. Speciellt den sista vinner på det.