Sökmotorerna på internet har utvecklats väldigt mycket det senaste decenniet. Jag minns altavista, hotbot, lycos, yahoo och många andra. De flesta finns fortfarande kvar som internetadresser men deras ursprungliga verksamhet har övertagits av något annat.
Kvar finns Google och någon enstaka konkurrent. Om vi tar giganten Google som exempel så startade de 1998 på riktigt, det var då de flyttade ur garaget. Är det inte konstigt förresten att alla framgångssagor inom IT startar i ett garage? Det är väl ett misstag av mig att ställa min bil i garaget 🙂
internet fanns förresten före 1998, i gemene mans sinne grundades det 1995 då man plötsligt kunde surfa med internet explorer (16:e augusti enligt Wikipedia)
Men på riktigt hade internet funnits sedan 1981. Jag började plugga på Uppsala Universitet 1982 och fick en introduktion till @ av äldre studenter. Det handlade om mail förstås, ren text utan de svenska tecknen åäö. Men det var internet! Jag kunde kommunicera sekundsnabbt med teknologer på MIT och det var hisnande!
Nåväl, 1998 & Google. På den tiden fick man vara listig när man sökte något på nätet. Söksträngarna följde den standard som fanns, ”regular expressions.” Alltså, om du ville söka efter sidor med ”Thomas” så skrev du det namnet i sökfältet och om du var osäker så skrev du ”T.*mas”. Ville du söka efter information om diamanter så krävdes samma kunskap, något som de flesta inte hade.
Såklart söker man efter ”diamonds” först men då hittade man inte de som stavat fel och skrivit ”daimonds” och ett tag var det faktiskt en business att hitta dessa stackare som stavat fel och aldrig fick sina grejor sålda, utom till de skrivkunniga och listiga. Att priset blev uppseendeväckande lågt följer av omständigheterna.
Men nu är det 2012, fjorton år senare och en utveckling som skulle skapat bilar som flyger med närapå ljusets hastighet (om samma sak hänt inom den branschen) har tagit Google et al. till högre höjder. Numera kan man skriva ”varför fungerar inte min PC” och få en massa relevanta svar/länkar.
Google, och många andra, har fokuserat på och i viss mån marknadsfört ”den semantiska webben.” De vill alltså att deras sökmotor ska förstå vad den sökande vill hitta, baserat på vanligt språk. Om de någonsin kommer att nå ända fram är tveksamt men det vore ju nästan tråkigt om de skulle göra det, eller hur? I vilket fall har de lyckats hyfsat bra, antagligen för att de för statistik över de vanligaste sökningarna och kan ”gissa” vad den sökande egentligen vill veta.
Men! Det finns en sak jag och Google misslyckas med. Jag började tänka på ordet ”berömd” och undrade var det kommer ifrån. Det är ju så många av våra ord som är grekiska eller latin. (Invandrade ord, hu vad farligt 😉 Och ta mig tusan, det var svårt att hitta! Jag har faktiskt inte hittat det ännu. Kan det vara så att den semantiska webben missförstår mig, eftersom ”Ost”, ”Charles darwin”, ”Varulv” och ”Morer” kommer upp på förstatsidan när jag söker på ”härled ordet berömd”
Tur ändå att vi har internet, om någon som läser det här har en härledning av ordet ”berömd” så får ni gärna berätta om det.
