54 varv runt solen har det blivit hittills, inte illa va?
Archive for oktober, 2012
Frequent Flyer
tisdag, oktober 23rd, 2012Det blir en gång…
lördag, oktober 20th, 2012En saga om ett land i en avlägsen framtid
I politiken regerar två partier: Moderaternas och Sverigedemo, de är varandras värsta fiender men lyckas ändå styra landet hyfsat genom att ha extra höga bord så att förhandlingar lättare kan ske därunder.
De gamla partierna, Moderaterna och Sverigedemokraterna, finns fortfarande kvar men för en tynande tillvaro med åldrande medlemmar. Övriga har gått över till de nya partierna, mest för att de tycker att namnen passar bättre.
Men även de nya partiernas medlemmar börjar bli missmodiga. Det finns snart inga statliga värden kvar att sälja ut och de senaste prospekten har fått dåligt gensvar. En del verksamheter är rent omöjliga att bli av med, troligen på grund av att det inte går att få lönsamhet i dem. Det senaste försöket att sälja äldrevården misslyckades kapitalt, kanske beroende på den uråldriga skandalen som fortfarande spökar i historien. Men kanske även för att så många gamla politiker behöver vården numera.
Det har nämligen blivit omsättning på politiker. Genomsnittstiden som riksdagsledamot är numera nio månader. Dagens gamla och vuxna är ättlingar till den första generation som verkligen hade det lätt i livet, att prova på saker och sedan gå vidare tillhör kulturen.
En kultur som Sverigedemo tacksamt anammat, trots sina ursprungliga värderingar att bevara gamla svenska traditioner. Möjligtvis har de blivit lite stukade efter det misslyckade försöket att återuppta vikingaseder. Inte ens försöket med obligatoriska 1700-talskläder för offentliganställda och som skoluniform slog väl ut, så de har mer eller mindre givit upp den profilen.
Men de hade stora förhoppningar att stoppa invandringen, eller snarare forma den till något bättre, när massinvandringen av svenskättlingar från USA började. De kom i så stora mängder att alla kvoter fylldes och svämmade över, så det fanns helt enkelt inte möjlighet att ta emot människor från mindre önskade länder. Situationen såg lysande ut till för några år sedan.
Då, när svenskättlingarna blivit 11% av befolkningen, började de ställa krav på att deras kultur ska njuta samma privilegier som den helsvenska. De krävde att 4:e juli och thanksgiving ska vara röda dagar, de krävde att få bära vapen dygnet runt överallt. Några av dem krävde också att iklädda lakan få bränna kors och ”jaga svartingar” som de lite kryptiskt ville uttrycka det.
Nu sitter de båda partiledarna under det största bord som finns att uppbringa och försöker komma fram till en kompromiss. Med sig under bordet har de skolministern, för att han kan räkna, och utrikesministern som kan engelska. Varför utrikesministern skulle vara med är inte riktigt klart eftersom förhandlingarna sker på svenska men det kan ha något att göra med att svenskättlingarna har engelska som modersmål.
De som inte får plats under bordet sitter spridda i rummet, gömda bakom gardiner eller fåtöljer. Tyvärr hamnade sekreteraren ute i köket så han har lite svårt att uppfatta vad som sägs. Men denna kväll gör det inget, det går bara två minuter innan partiledarna börjar slåss. Sverigedemo vill ta reda på mer om vad de lakansprydda menar, medan Moderaternas tycker att det är slöseri med tid, de vill i stället försöka sälja äldrevården till ett nystartat och oanande bolag som drivs av svenskättlingar.
Landets flagga
Nu vet jag varför
onsdag, oktober 10th, 2012Sitter på pendeln, det glimtar till i ett fönster utanför och jag tittar upp. Solen har smugit sig upp över horisonten och försöker värma en vacker husfasad. Jag hinner ta en bild med mobilkameran, inte så bra men den visar vad jag såg.
Jag försöker skicka bilden till någon som jag tror kommer att uppskatta den men mobilnätet har fikapaus och det har blivit dags för mig att kliva av. Efter några minuters promenad kommer jag fram till min arbetsplats, som badar i ljus från den lågt stående solen, vackert! På axeln har jag en ”riktig” kamera och nu använder jag den för att spara det vackra.
Sedan börjar jag fundera. Jag skulle vilja dela med mig av den här bilden också, dela min upplevelse. Men det går inte lika lätt med den kameran, jag måste vänta tills jag kommer hem i kväll där jag kan ladda ur bilden till datorn och sedan lägga upp den någonstans där andra kan se den. Tänk om kameran kunde dela med sig av bilden lika lätt som telefonen…som visserligen inte kunde det nyss men ändå.
Det här kokar ihop till två saker: De allra flesta bilder jag tar är sådana som jag vill dela med mig av, så snabbt som möjligt. De är en del av min dagliga monolog, ungefär som när man kommer hem och berättar vad man varit med om under dagen. Deras intressant-faktor har begränsad livslängd och en begränsad publik men är väldigt värdefulla för mig under en kort tid.
Den andra typen av bilder är personliga minnen, för lång eller kort tid, att plocka fram och begrunda eller göra något annat med. Kanske att visa upp någon gång men troligtvis inte, det får bli någon framtida ättling som upptäcker dem och gör succé på en utställning 🙂
Så nu vet jag varför jag fotograferar, det är någon av de två orsakerna.
Anonymus
tisdag, oktober 9th, 2012Äntligen har jag tid och ro att skriva ett blogginlägg, något jag suktat efter länge nu.
Ämnen är inte svårt att hitta och jag hoppar över ett par guldkorn för att fundera på något som surrat i media de senaste dagarna: ANONYMOUS
Anonymous är en ”hackargrupp” som tagit till sin uppgift att sätta diverse svenska webbsidor ur funktion, tydligen genom att överbelasta dem med så många anslutningar att sidan i fråga inte orkar svara på allt, varvid den blir otillgänglig för alla.
En sådan här ”attack” kräver att många datorer samtidigt under en period helt legalt surfar till sidan i fråga. För att få god effekt i överbelastningen använder den eller de som utför det hela ofta ”botnät”, som består av kanske din eller min dator -om den fått rätt sorts virus- tillsammans med tusentals andra ovetande.
Men för en riktigt god effekt krävs det ändå många deltagare, helst med kontroll över ett botnät. Och här kommer något intressant: Vilka är Anomymous och hur många är de?
Troligtvis är det ingen som vet. Säkert är att de inte har någon klubblokal eller styrelseordförande. De är summan av alla som för tillfället vill haka på något kul/elakt/terapeutiskt/spännande/osv… De läser i medierna om vad som är ”hett” och vill vara med, och vips blir Anonymous mångfalt större.
Virus
Inte virus som jag skrev om ovan, utan virus som företeelse. Ett virus måste sprida sig och föröka sig för att överleva. Skickliga virus orsakar effekter hos den drabbade som ökar chansen för spridning, till exempel nyser vi när vi blir förkylda och sprejar vår omgivning med virus.
Anonymous är ett ord som någon eller några har tagit som namn för en grupp. Från början kan de inte ha varit speciellt många men de har lyckats sprida kännedom om namnet, och får numera nästan alla medier till hjälp. Namnet är som ett virus som smittar och lockar allt fler med samma värderingar och gruppen växer, epidemin tilltar.
Information wants to be free
-Ett berömt citat av Stewart Brand. Internet är en fantastisk företeelse som ordentligt rört om i spenaten. Om informationen verkligen har en åsikt lär vi aldrig få veta men säkert är att att det pågår en (mer än) tveeggad strid om den. Medierna vill sälja nyheter men det de säljer orsakar effekter som motverkar deras affärsidé. Makthavare vill kontrollera informationen och orsakar därmed ett sug efter den.
Absurt
Absurt är att när jag letade efter en bild att illustrera det här inlägget med fick jag lägga ned mycket mer tid än jag räknat med. Jag ville vara riktigt ärlig och använda en bild som erbjöds mig utan kostnad utan att jag skulle behöva ”stjäla” den. Jag hittade till sist den här:
http://www.sciencekids.co.nz/pictures/biology/influenzavirus.html
En bild som jag är nöjd med. Men jag är inte så glad åt att det tog en kvarts surfande att hitta den. Skolbarn som vill göra ett snyggt och klanderfritt skolarbete kan göra något bättre än att leta bilder i en kvart, de som vill ha den här bilden sysslar med biologi och inte surfteknik.
Men så blir det i ett samhälle där information inte får vara fri, eller där många tror att det är farligt att dela med sig.
Och som vanligt
Och som vanligt numera ser jag att det blivit ett väldigt osammanhängande inlägg. Så blir det när man inte får tillfälle att ladda ur tillräckligt ofta, allt ska med -allt vill vara fritt, samtidigt 🙂 Om du läst så här långt ska du ha en eloge, jag kan tyvärr inte lova att det blir bättre inom en överskådlig framtid men jag kan lova att försöka.