Archive for juli, 2015

Genomsnitt

fredag, juli 17th, 2015

Genomsnittlig tid för denna grej att falla ned mellan bänken och väggen: 3 månader. Beräknat på två observationer mellan 2015-01-01 och nu.

Statistiskt spröt

Statistiskt spröt

Grejen är ett av fyra spröt som ska hålla upp reflektorn för min studioblixt och som blev böjd av min katt när jag var bortrest och hade lämnat hela skiten uppställt i mitt vardagsrum. Katten har troligtvis hoppat ned från bokhyllan och försökt landa på reflektorn, med förutsägbar ändelse: Allting välte och sprötet kroknade. Katten mår bra såklart!

Men eftersom jag inte haft behov av sprötet eller dess överordnade så har det blivit liggande i väntan på rehabilitering. Och eftersom jag gärna lägger saker i hallen när jag vill att jag ska göra något åt dem så ligger sprötet här.

Ibland alltså, för jag upptäckte just nu att det låg gömt där emellan väggen och bänken. Det har hänt tidigare och jag vet inte hur det går till. Men det inspirerar ju till en ny sysselsättning, just denna som jag skriver om: Att undersöka hur ofta detta spröt försvinner mellan väggen och bänken 🙂

Remastered

onsdag, juli 15th, 2015

Jag gillar Spotify.

Men jag gillar inte Spotify, eller något annat av alla företag som låter mig lyssna på musik på nätet mot betalning. För att:

Det jag kan lyssna på är inte samma som jag hörde när jag skapade min musikhistoria! Nyss hörde jag “Ziggy Stardust” med David Bowie. Men det var långt ifrån den Ziggy jag hade rumlat runt med på vinyltiden. Spotify har bara “remastered” versioner av låten!

Det var så stor skillnad att jag slaknade! Helt plötsligt kommer det in ett gitarrplink i tystnaden där man tidigare tog sats mot Bowies fenomenala nästa vers! Och när jag väl har hört detta fel första gången så letar örat efter mer, och finner dem! Låten är förstörd och min känsla med det.

Remastered sucks!

Beredskap

tisdag, juli 14th, 2015

Beredskap: Att vara beredd att omedelbart sluta med det du håller på med och istället hjälpa till med något annat, helst rätta till det.

I många år har jag haft beredskap, för att rycka in när de som sagt sig ha ansvar för min närstående har misslyckats. Jag har ofta ringt polisen för att de ska hjälpa mig att efterlysa, för jag kunde inte lita på att de som påstått att de har ansvar skulle efterlysa, eftersom de ringt mig först….

Polisen har som tur är alltid beredskap och jag tackar dem för att de är så professionella!

I ännu fler år har jag haft beredskap för att vara till hands, typ en axel att luta sig mot. Och det känns oerhört skönt att vara den där axeln när man känner tyngden avlastas och man orkar hålla den.

Beredskap, att väckas av klockan på morgonen när alla andra har sovmorgon, för att det är dags för medicin. Inte för mig, men för den som inte vaknar och kan ta medicinen själv i rätt tid.

Beredskap, att alltid överväga och noga planera alla avvikelser från sitt dagliga liv. En övernattning på annan ort måste säkras med en plan B. Arbetslivet måste anpassas för beredskapen, semesterdagar måste sparas och sjukdagar minimeras.

Eländigt tycker man kanske om det som står här ovan. Men hur skulle det annars vara? Det är få, om ens någon, som går genom livet utan sorg och olycka. Man har väl åtminstone som barn upplevt sorg, om inte annat så åtminstone för en trasig leksak.

Sorg och olycka är något som man oundvikligen stöter på medan man lever. Hur man hanterar det är olika. Olika är också hur tungt det väger på oss när vi råkar ut för det, och hur vi klarar tyngden.

Att hjälpa någon annan med bördan eller sorgen kan vara oerhört ansträngande. Men att uppleva lättnaden hos den man hjälpt är värt alla ansträngningar! Jag funderar över alla de omkring oss som behöver hjälp: Tills för en tid sedan var de bara bilder i våra nyheter, men nu sitter de i våra gathörn. Och det finns de som inte sitter där men som troligen är i ännu mer behov av hjälp.

Hur gör man? Blundar? Jag har inte kunnat blunda för det som finns mig så nära. Men det beror ju på att det är så nära, det är mitt blod som lider, och det är mitt blod som ler när jag har lyckats lindra.

Att bära alla olyckliga människors börda är omöjligt för mig, jag vill bara att min närstående ska bli frisk. Men jag kanske kan hjälpa på ett sätt som inte kräver några känslomässiga uppoffringar, och knappt någon tid. Jag för över några hundringar till UNICEF, och i morgon ska jag för första gången skänka något till tiggarna nere på torget. Jag förväntar mig inget annat än ”tack kompis” men det är jag glad för, det skulle kosta mig allt för mycket att på riktigt få höra en olycklig och sorgsen berättelse.

142 år

lördag, juli 11th, 2015

H.C. Andersen skrev inte bara sagor, han blickade även framåt i någon slags science fiction.

1852 skrev han “Om artusinder”, som på svenska blev “Om årtusenden.” Det är en delvis dyster betraktelse över framtiden från hans perspektiv, bland annat är Paris bara en krater och av Peterskyrkan i Rom finns bara ett murstycke kvar.

Man undrar hur han tänkte sig att det skulle bli så? Krig är den första tanken, men han nämner aldrig något om orsaken till förödelsen. Att det bara finns en krater där Paris en gång låg får mig att tänka på en kraftig bomb, hade Hans Christian en föraning om vilka vapen som skulle finnas knappt hundra år efter att han skrev sin berättelse?

Han skriver om luftskepp, illustrerade med ballonger naturligtvis men också som ångdrivna träfartyg försedda med vingar. Kanske inte helt rätt i sin spådom men förståeligt i den tid av ångans underverk som han befann sig i.

Mer träffsäker är han när han med sex ord berättar att det finns en tunnel under engelska kanalen. Och det dröjde inte årtusenden innan den blev byggd, blott 142 år efter publiceringen av “Om artusinder” invigdes kanaltunneln.

Så läs en SciFi-historia redan idag! Det du läser kanske blir verklighet redan inom din livstid!

Om årtusenden

Bild från projekt Runeberg 

Vad kan tolereras i samhället?

måndag, juli 6th, 2015

Idag läser jag i DN att en man som misstänks för barnpornografibrott har haft porslinsdockor som inte faller inom ramen för vad som är: Normalt, acceptabelt, lagligt, … ?

Att reglera ett samhälle är knepigt, vi har på vårt klot varianter av lagar och straff som räcker till många SciFi-historier.

Men, borde det inte vara agerande i stället för ägande som ska vara straffbart? Om man finner att ett dödsbo innehåller förbjudna saker (aka Contraband) vem ska då åtalas för brottet?

Är det förresten lagligt att inneha en atombomb? Enligt vilka lagar i så fall?