Posts Tagged ‘bild’

Det är inte lätt att vara filmintresserad

söndag, juni 22nd, 2014

Det här är ett problem som jag stött på regelbundet: Jag ser en film som jag gillar, sedan kollar jag på IMDB.com för att få mer info om det jag sett. Där får jag veta att t.ex. regissören gjort fler filmer eller att någon skådespelare varit med i någon annan film. Så jag kollar naturligtvis vad det kan vara för något.

Och om det inte är en kioskvältare så är det kört! Jag vet inte var gränserna går men att lyckas se en film som inte vält en kiosk i Hollywood är nästan omöjligt. De filmer som visas i Cannes kan man se på svensk bio om man har tur, och om det är en kioskvältare i Hollywood…

Filmer som visas på andra festivaler existerar inte på kartan, speciellt inte om det är en ”Short.” Jag har mest av en slump hittat många bra kortfilmer på Vimeo, som sedan visat sig vara prisbelönta vid diverse filmfestivaler. Men allt finns tyvärr inte på Vimeo.

Jag såg ”Sanctum” av den australiske regissören Alister Grierson och hittade uppgifter om att han gjort några kortfilmer. Men att hitta kortfilmerna är helt omöjligt!

Jag funderar på att göra en film om en man som i frustration välter en kiosk, en kortfilm. Sedan ska jag lägga ut den på nätet så att alla kan se den utan att behöva bli frustrerade.

Alister Grierson

Alister Grierson

Storleken har betydelse!

onsdag, mars 19th, 2014

Det här inlägget är ett litet tips till Putte, som just nu troligen befinner sig i Moskva.

Det är jobbigt med stora ytor! En massa gräs att klippa på sommaren och en massa snö att skotta på vintern, i bästa fall. Jag hittade den här länken på wikipedia och kan konstatera att engelsmännen haft mycket gräs att klippa i sina dagar. Om du, Putte, också har sett det här på Wikipedia och blivit lite avis så tycker jag inte att du ska vara det. Om du läser listan rätt så inser du att det här är gammal skåpmat, både britterna och mongolerna har veknat och tillhör numera sommarstugeligan, om ens det. Så du ligger etta just nu!

Men betänk historien! Alexander den store, Ghengis Khan, Wilhelm erövraren, Hannibal (inte filmen), Karl XII och alla de andra som hungrade efter gräsklippning och snöskottning. Hur bra gick det för dem till sist?

Jag är fascinerad av rysk historia och kultur, så som man kan läsa om den fram till idag. Men jag vet inte om det skulle vara så lockande att läsa fortsättningen på detta om tio år eller så, i det fall att du fortsätter fara fram som du gjort på sistone. I dagens informationssamhälle tenderar gamla förtjänster, som bara nedtecknats för hand på papper, att dränkas i miljarder sekundsnabba åsikter som lagras i en världsomspännande databank kallad internet. I ditt ställe skulla jag tänka lite på ryktet, vilket skiljer sig väsentligt från ”den historia som segraren tecknar.”

Så kanske det du håller på med just nu, om jag inte har helt fel, är lite galet? Vad är meningen egentligen? Jag kan försäkra dig till nästan 100% att en stor landareal bara är till nackdel. Sovjetunionen gick till historien av två anledningar men jag kan bara klart minnas den senaste, att den upplöstes, och min gissning är att en utvidgning av Rysslands areal inte kommer att bidra positivt till någonting över huvud taget.

Avslutningsvis vill jag visa en intressant skiss som jag hittade när jag googlade på imperier:

Largest by population

Largest by population (click for larger picture)

Bilden är hämtad från politicalcalculations.blogspot.se

Har du hört den förut?

måndag, februari 17th, 2014

-Så hette en TV-kortis från SvT där de berättade dåliga historier som man fick höra med inspelade skratt i TV:n för länge sedan.

Men faktum är nog att du har hört det mesta förut, inte bara när det gäller dåliga historier. Jag pratar om Fiction, den engelska termen för påhittade historier, som kan förekomma både som trettisekunders-dålisar på SvT eller som tusensidiga tegelstenar i bokhandeln.

Något som inte är påhittat utan taget ur verkligheten hittade jag på Google play, en frågestund med tre av Storbritanniens framstående Science-Fiction-författare. Alla tre snudd på gudomliga inom hittepålitteraturen, och jag älskar dem alla tre.

Du hittar videoklippet här, nästan en timme långt. Och vid 27 minuter ungefär kommer det som fick mig att skriva det här blogginlägget, en fråga om originalitet.

Sammanfattningen av svaren är lite slarvigt uttryckt att ”Shakespeare har redan skrivit allt.” Med någon svag nick till Gilgamesh, Dumas och några till, tycks allt som någonsin kan hända vara samlat i dessa verk.

Så kanske det är, den värld vi lever i och som vi kan uppfatta och föreställa oss har redan beskrivits i ett fåtal verk, som sedan återupprepas i diverse variationer, även i SciFi-litteraturen -den som borde ge oss en bild av världar och tider som vi inte kunnat föreställa oss.

Därför antar jag att även du har läst Shakespeare, Dumas eller någon annan litterär grundbult även om du inte vet det. Du har antagligen läst något som fått sin inspiration, eller rentav erfarenhet, från någon av dessa. Men likväl är det någon av giganternas tankar som du tar del av.

Ska jag fortsätta älska de tre britterna nu då, trots att jag anar att de bara bygger på gamla berättartraditioner? Hur ska jag hitta nya idéer och tankar, sådana som får mig att blunda och hålla mig hårt i närmsta dörrkarm? Såklart ska jag fortsätta! Och jag tycker att du ska lyssna på de tre i länken här ovan innan du själv bestämmer dig, en enkel sak som livet kan trots allt beskrivas på många sätt.

H. G. Wells - War of the worlds

H. G. Wells – War of the worlds

Lexbase och moralen

fredag, januari 31st, 2014

Jag kan inte låta bli att fundera över det här. Det tog inte ens en arbetsvecka innan den sökbara betaltjänsten över svenska domslut försvann från nätet. Jag hann inte titta efter vad man kunde hitta där men enligt media fanns åtminstone domar som fallit över privatpersoner att hämta mot betalning. Kanske fanns där andra ”snaskigheter” också.

Och det var för mycket för Sverige verkar det som. Orsakerna till att Lexbase i skrivande stund är borta från nätet är inte helt solklara. Det hänvisas till hackerattacker och osäkra tekniska lösningar, det hänvisas till avhopp från bolaget och en del annat men det mesta är luddigt.

Vad som är klart, enligt de artiklar jag läst, är att Sverige ogillar Lexbase och vad de erbjuder.

Det kan jag förstå, jag håller själv den personliga integriteten högt och skulle inte vilja finnas sökbar hos en sådan tjänst. Men jag funderade också i ett annat perspektiv eftersom ordet ”moraliskt” dykt upp i debatten som jag följt.

Jag lärde mig en definition av moral av Heinlein i hans obehagliga bok ”Starship Troopers” som sin löjliga titel till trots innehåller en hel del filosofi. Heinlein definierar där moral som överlevnadsinstinkt men inte som en individuell överlevnadsinstinkt utan en instinkt som syftar till släktets eller samhällets överlevnad. En människa med hög moral är alltså någon som inte bara handlar efter sitt eget bästa utan också har samhällets bästa i tankarna.

Det borde man kunna utvidga till åsikter: Att tycka illa om mänskliga handlingar som kan skada samhället är att kunna skilja på låg och hög moral.

Så, kan Lexbase skada samhället? Är Sverige ännu inte berett att visa upp sina eventuellt smutsiga sidor, ända ner på personnivå? Det är vi nog inte och jag tvivlar på att vi någonsin vill göra det, vad skulle det vara för nytta med det?

Old Bailey, from Wikipedia

Old Bailey, from Wikipedia

Bron var bra, men Sherlock är bättre!

fredag, januari 24th, 2014

Jag väljer ju helst Sci-Fi om jag ska se en film eller TV-serie. Men jag kollar på annat också ibland.

”Bron” som verkar vara en succé världen över var bra, även uppföljaren. Det är många som fattat tycke för polisen som verkar heta ”Saga Norlén Länskrim Malmö” och hennes danske polisvän. Trots, eller kanske just för, deras mänskliga tillkortakommanden.

Till min stora glädje har jag hittat något som är ännu bättre! BBC har återuppfunnit Sherlock Holmes (jag vet, det här är ingen nyhet) och de har gjort det med bravur. Jag drog mig länge för att titta på serien eftersom jag såg att Stephen Moffat var inblandad, mannen som skänkt mig mitt livs största SF-besvikelse efter att ha gjort det briljanta avsnittet ”Blink” för Doctor Who och därefter transformerat hela serien till ett barnprogram

Men, Moffat har gjort bra ifrån sig med Sherlock. Och han har inte varit ensam, det mesta är top notch! Foto, story, dialog och allt som behövs för en bra upplevelse. Benedict Cumberbatch (vilket namn!) i huvudrollen är snarlik Saga Norlén Länskrim Malmö i sin besatthet men har fått sin roll bättre anpassad så att man inte behöver bekymra sig om huruvida allt ska föreställa verklighet.

Så, gillar man thrillers och välgjorda TV-serier är det bara att börja titta, utan tvekan!

Sherlock

Sherlock

Svenska Dagbladet skrev det förbjudna!

tisdag, december 17th, 2013

Enligt deras egen rubrik har någon gjort bort sig:

Bildtext ej tillåten

Bildtext ej tillåten

Visst, niklas-erik-ordet* är laddat med något och bör kanske användas med måtta och omdöme. Men den språkskräck som svenska medier försjunkit i på senare år börjar kännas som någon sorts psykos. Är ryktet sant att svenska journaliststudenter numera endast lär sig att kopiera gamla artiklar för att sedan lägga krutet på att anpassa dem till ”dagens standard” ?

När jag ändå stämt upp klagosången kan jag flika in ännu ett anförande mot att använda ordet ”hen.” Bokstavskombinationen h, e, n; i den följden är inget mindre än tre femtedelar av ordet ”henne” och borde därmed vara ett klart fall av genusbias⁑. Varför har jag inte hört några protester angående detta?

Ibland blir jag så trött på våra media. Fel, jag blir det ganska ofta….

* Niklas-erik-ordet är en bokstavering, se https://www.flashback.org/t82724 för en sorts förklaring.
⁑ Genusbias är visst inget ord men man får en massa träffar på det om man googlar.

Amazon, mina hjältar!

torsdag, december 5th, 2013

Jag fick ett paket från Amazon, den där amerikanska bokhandeln. På kartongen fanns en logga:

Frustrationsfritt

Frustrationsfritt

Och gissa om det stämmer! Paketet öppnade sig som en följsam älskarinna i mina händer, äntligen någon som ”tar sitt ansvar” och tänker på kunderna.

Amazon säljer mycket mer än bara böcker, tyvärr säljer de inte snus. Om de gjorde det skulle jag köpa allt mitt snus av dem, bara för deras frustrationsfria förpackningar.

Den vaksamma tranan

onsdag, december 4th, 2013

En artikel i Svenska Dagbladet gav mig lite ny kunskap. Jag länkar inte till artikeln eftersom allting är kommersiellt nuförtiden och en länk här skulle troligtvis inte generera någon kommers, för mig alltså 🙂

Men min nya kunskap delar jag med mig av här utan förflyttning av valuta. Det är nämligen så att en gammal Romare vid namn Plinius den äldre och som levde mellan 0023 och 0079 har studerat tranor.

Han berättar att ”tranorna när de på sina långa resor i samlad flock slog sig ned för att sova alltid avdelade en fågel som vaktpost och försåg denna med en sten i ena klon. Om väktaren slumrade till, föll stenen, och det kloka djuret väcktes till fortsatt pliktuppfyllelse i sitt väktarkall.” -Det påminner lite om när man låg i lumpen och hade eldvakt, fast då satt man med en bajonett i handen och nog var det så att man vaknade till några gånger när den klirrade ned till marken…

Nåväl, justitiekansler Jonas Gustaf Turdfjäll, som tillträdde sitt ämbete år 1817 -Fyra år efter ämbetets tillblivande- hade tydligen läst Plinius story om tranorna. Ty under hans ämbetsperiod uppstod den logga som JK än idag använder, där man kan hitta en trana med en sten i klon:

Vaksam

Vaksam

För att se hela loggan måste ni surfa in till JK, jag bjuder som sagt inte på några länkar idag.

Jag är fascinerad av visuella symboler, speciellt när de har ett urgammalt ursprung och ännu mer så när jag får kännedom om ursprunget till dem. Om man är vaksam som en trana får man kännedom om mycket!

I Chile är man tung

onsdag, november 6th, 2013

Och i Bermudatriangeln är man lätt:

Gravitationsanomalier

Gravitationsanomalier

I mitt badrum, där vågen står, är kartan illröd.

Ska man vara rädd?

tisdag, november 5th, 2013

Efter Snowdens avslöjanden har medierna svämmat över av artiklar och debatter om hur övervakade vi är. Jag är av den typen som blir ilsken över sådana som tar sig friheter utan att be om lov först, precis som NSA (och FRA) verkar ha gjort.

Därför blev jag egentligen inte överraskad när detta dök upp på min skärm:

CIA wants me

CIA wants me

Klicka på bilden så syns texten bättre.

Jag har alltså surfat till min egen blogg, och ett program jag har just för att upptäcka sådana här oväntade nätverkskopplingar frågar om jag vill koppla upp mig till CIA. Nä, jag vill besöka min egen blogg! Varför vill då google chrome samtidigt koppla upp sig mot CIA?

Om jag besöker min blogg med Apples webbläsare Safari så får jag inte den här frågan, man undrar om google får bonuspoäng av CIA för att -ja, för vadå?

Att man är övervakad är väl solklart men så här personligt… ska man vara rädd eller skratta åt det?