Posts Tagged ‘historia’

Att stirra på stjärnorna

tisdag, mars 15th, 2016

Vintern är snart över. Egentligen har den väl varit det ett tag nu om man ser det som meteorolog, men vårt klot befinner sig fortfarande i sitt vinterhalvår om man räknar mellan höst- och vårdagjämning.

Så fortfarande kan man en klar natt ligga på rygg och stirra ut i universum. Det är en svindlande upplevelse om man tänker en aning för mycket, vi är så små och har funnits så oerhört kort tid i allt det där enorma vi ser när vi ligger där.

Men man kan faktiskt få en nästan lika svindlande upplevelse om man tittar nedåt. Det fick kvinnan som hittade ett guldmynt, http://www.dn.se/nyheter/varlden/fotvandrare-fann-unikt-guldmynt-i-israel/ Åtminstone får jag en sådan känsla när jag tänker efter. Myntet tillverkades för 2000 år sedan, det är länge sedan, så länge att vi inte vet speciellt mycket om vad som hände då. -Kanske inte mer än vad vi vet om stjärnhimlen.

Men titta på myntet (jag hoppas att min länk lever en bråkdel av myntets ålder)
Tänk på människorna som levde då, hur levde de? Hur såg deras samhälle ut? För mig är den tiden lika avlägsen som stjärnorna på himlen, och det svindlar när jag försöker tänka på den. Och jag undrar om kejsar Augustus eller den som tillverkade myntet hade någon som helst tanke på att det skulle orsaka sådan fascination 2000 år senare?

Gauging the centuries

måndag, augusti 3rd, 2015

Listen to the beat of: Ultravox, Soft Cell, Duran Duran, Spandau Ballet, Yazoo, The Human League, Eurythmics and Dead or Alive. Or any of their contemporary scene colleagues.

Listen to the texts if you want, but there is no surprise there. With few excuses you can as well read the lyrics of Elvis Presley -Who was a great artist and without doubt would have thrived in any of the bands mentioned above.

But prior to writing this I have been listening to these stars of the 1980’s and also to what is gripping today, in the 2010’s. That is 30 years give or take, well enough time for a new generation to evolve and beginning to take the rudder for all ours future.

So it occurred to me that one might guess in what direction our world is going, based on what I’m hearing.

The beat in the eighties is pushing forward, you hardly had time to breath before the next band was on cue at MTV. This was the time when it became more possible for unknown artists to be known. It was also the golden days of the pioneers in music television. Any new hot artist presented would add to the channels karma. Thus can some of the pushing beats be explained, as a positive feedback.

But it also mirrors the society at a mass. The atmosphere surrounding our sphere seemed to be filled with positive, and rushed, pheromones. We did not know it yet but we stood before a great relieve, in less than 15 years the iron curtain would fall. Could we hear the rush already, there in the beat of the eighties?

Fifteen years later the internet also arrived at large and from there we see a huge change in almost everything. Not falling to numerology here, but fifteen is an age when you start to give a shit about what you’ve been taught and try to go your own way.
So we have 1980+15=1995 or in another way: Children of the parents who were pushed forward by the music of the eighties were about to come adult in 1995, when the wall fell and the internet was officially born.

Fast forward another fifteen years, it’s 2010. And that is where I have started to collect the winds of todays streams (no pun intended) in music.

It might take another fifteen years for me to concoct my recent impressions into another gauging. And it won’t ever be a century but I felt it would be a good headline 🙂

However! The feeling I get from what I’ve heard so far is that the pushing tempo has turned down in favour of highly emotional or ironical tunes and texts. If I try to interpret what’s behind this it could be some kind of despair, especially if I compare it to the just as popular “angry music” in the form of rap.

So, what will come in the next fifteen years? Can we make a forecast based on the trends of the previous century? I think that music of the youths can tell us much. Maybe I’ll be able to get the answer from an intelligent computer in 2030, but such a thing I haven’t heard of from spotify just yet.

The times are interesting, as always!

Storleken har betydelse!

onsdag, mars 19th, 2014

Det här inlägget är ett litet tips till Putte, som just nu troligen befinner sig i Moskva.

Det är jobbigt med stora ytor! En massa gräs att klippa på sommaren och en massa snö att skotta på vintern, i bästa fall. Jag hittade den här länken på wikipedia och kan konstatera att engelsmännen haft mycket gräs att klippa i sina dagar. Om du, Putte, också har sett det här på Wikipedia och blivit lite avis så tycker jag inte att du ska vara det. Om du läser listan rätt så inser du att det här är gammal skåpmat, både britterna och mongolerna har veknat och tillhör numera sommarstugeligan, om ens det. Så du ligger etta just nu!

Men betänk historien! Alexander den store, Ghengis Khan, Wilhelm erövraren, Hannibal (inte filmen), Karl XII och alla de andra som hungrade efter gräsklippning och snöskottning. Hur bra gick det för dem till sist?

Jag är fascinerad av rysk historia och kultur, så som man kan läsa om den fram till idag. Men jag vet inte om det skulle vara så lockande att läsa fortsättningen på detta om tio år eller så, i det fall att du fortsätter fara fram som du gjort på sistone. I dagens informationssamhälle tenderar gamla förtjänster, som bara nedtecknats för hand på papper, att dränkas i miljarder sekundsnabba åsikter som lagras i en världsomspännande databank kallad internet. I ditt ställe skulla jag tänka lite på ryktet, vilket skiljer sig väsentligt från “den historia som segraren tecknar.”

Så kanske det du håller på med just nu, om jag inte har helt fel, är lite galet? Vad är meningen egentligen? Jag kan försäkra dig till nästan 100% att en stor landareal bara är till nackdel. Sovjetunionen gick till historien av två anledningar men jag kan bara klart minnas den senaste, att den upplöstes, och min gissning är att en utvidgning av Rysslands areal inte kommer att bidra positivt till någonting över huvud taget.

Avslutningsvis vill jag visa en intressant skiss som jag hittade när jag googlade på imperier:

Largest by population

Largest by population (click for larger picture)

Bilden är hämtad från politicalcalculations.blogspot.se

Den vaksamma tranan

onsdag, december 4th, 2013

En artikel i Svenska Dagbladet gav mig lite ny kunskap. Jag länkar inte till artikeln eftersom allting är kommersiellt nuförtiden och en länk här skulle troligtvis inte generera någon kommers, för mig alltså 🙂

Men min nya kunskap delar jag med mig av här utan förflyttning av valuta. Det är nämligen så att en gammal Romare vid namn Plinius den äldre och som levde mellan 0023 och 0079 har studerat tranor.

Han berättar att “tranorna när de på sina långa resor i samlad flock slog sig ned för att sova alltid avdelade en fågel som vaktpost och försåg denna med en sten i ena klon. Om väktaren slumrade till, föll stenen, och det kloka djuret väcktes till fortsatt pliktuppfyllelse i sitt väktarkall.” -Det påminner lite om när man låg i lumpen och hade eldvakt, fast då satt man med en bajonett i handen och nog var det så att man vaknade till några gånger när den klirrade ned till marken…

Nåväl, justitiekansler Jonas Gustaf Turdfjäll, som tillträdde sitt ämbete år 1817 -Fyra år efter ämbetets tillblivande- hade tydligen läst Plinius story om tranorna. Ty under hans ämbetsperiod uppstod den logga som JK än idag använder, där man kan hitta en trana med en sten i klon:

Vaksam

Vaksam

För att se hela loggan måste ni surfa in till JK, jag bjuder som sagt inte på några länkar idag.

Jag är fascinerad av visuella symboler, speciellt när de har ett urgammalt ursprung och ännu mer så när jag får kännedom om ursprunget till dem. Om man är vaksam som en trana får man kännedom om mycket!

Hair

tisdag, december 11th, 2012

Let it fly in the breeze and get caught in the trees
Give a home to the fleas, in my hair
A home for fleas, a hive for the buzzing bees
A nest for birds, there ain’t no words
For the beauty, splendor, the wonder of my hair…

Berger & co

Hår, så fullt av känslor, tro och attityder.
Enligt gamla testamentet satt Simsons styrka i håret. Håret var en symbol för revolution i västvärldens 60- och 70-tal. Och det har varit ett attribut för skönhet under hela den moderna historien.

Hair with girl attached

Men också något som kan väcka avsky om det sitter på fel ställen eller är ovårdat.

Bort stygga hår, bort!

Är detta verkligen lagligt?

Nice try, once again please

Och en ensam hårtuss, kan vara utmärkt rekvisita i en skräckfilm. Tänk att vi kan reagera med äckel när vi ser bara en del av en människa, en del som dessutom aldrig har varit levande.

Är hår egentligen värt så mycket energi?

Look, no hair!

Perioder

tisdag, september 27th, 2011

Det mesta går i perioder. Årstider, arbetslust, sorg och glädje, förälskelser, hockeymatcher, börskurser, flygmyrsdagen, riksdagsval.

Musik.

Musik

När man uppnått en viss ålder blir man varse att musikstilar går igen. För mig hände det någonstans runt nitton. Då hörde jag Beatles, fast det var inte Beatles. Det var någon som gjort en cover på en Beatleslåt, jag tror det var “She loves you”. Jag och mina kompisar hade sjungit “Tji lattjo jä, jä, jä” när vi var nio ungefär.

Period: 10 år. Sedan dess har jag hört, eller försökt höra, att musikstilar -alltså inte rena covers- kommer igen med tioårsmellanrum. Eller multipler av tio, så det kan vara tjugo eller trettio också, eller förtio. Beroende på hur gammal man vill inse att man är kan man säkert expandera skalan.

Jag hade roligast på åttitalet och älskar naturligtvis musiken från det årtiondet. Åttitalsmusiken har förstås återkommit med lagoma tioårsperioder sedan nittitalet började och sedan har det fortsatt i perioder, till min stora glädje.

Just nu finns en ny låt på listorna, “Moves like Jagger” (Spotify-länk här) Det är inte någon cover såvitt jag vet utan en nyskapelse men den framkallar hela den sköna soulkänslan som jag kunde uppleva någon gång på åttitalet.

Och den soulkänslan har naturligtvis föregångare, från en period på sextitalet med Marvin Gaye et al. Att Mick Jagger förärats med en del i låttiteln är bara extra krydda, han och Rolling Stones manifesterades under samma sextital. Fast de var ju inga solullirare förstås.

I nuet existerar fler musikstilar än någonsin, retrofits oräknade. Så jag undrar om den här periodiciteten kan fortsätta. Med den kakafoniska mix vi har idag är det svårt att särskilja en karaktäristisk musikstil, så mycket vill vara speciellt och samtidigt hämtar man inspiration från alla dessa årtionden som gått.

Kanske jag är bland de sista att uppleva musiknostalgi?

Skönvik

lördag, juli 16th, 2011

Jag har kulturturistat och fastnade i Skönvik, bokstavligen fastnade alltså, förklaringen kommer längre ned.

Driven av nyfikenhet svänger jag ibland in på mindre vägar och den här gången hade jag bara åkt tvåhundra meter efter avfarten när jag möttes av det här:

Välkommen till Skönvik

Bilden luras lite, den moderna pappersmassafabriken i bakgrunden ligger inte i Skönvik utan i Timrå. Det finns vatten emellan, förmodligen kallas det Skönviken. Men på den här sidan vattnet finns det många gamla industribyggnader och en charmig bostadsbebyggelse, tyvärr lyckades jag inte fånga dem på någon bra bild.

Kulturarv Västernorrland skriver på sin hemsida: “Vid lastageplatsen från slutet av 1700-talet byggdes Skönviks glasbruk 1811, och de äldsta delarna av bebyggelsen i dagens Skönvik med arbetarbostäder och lokaler härstammar från den här tiden.

Verksamheten på glasbruket ersattes under 1860-talet av en sågverksrörelse som utvecklades till den största i distriktet på sin tid under ledning av den tyskfödde träpatronen Fredrik Bünsow. Sågverket drevs fram till 1951, och numera finns flera byggnader kvar som en rest av denna svunna epok. Bland annat de numera privatägda arbetarbostäderna vid Gångviken som byggdes av SCA på 1940-talet.”

SCA är stora i de här trakterna men numera har de lämnat Skönvik bakom sig och ortens storhetstid är över. En gång i tiden gick faktiskt E4:an här:

Hjultrafikens pulsådror

Och med den bilden kan jag förklara hur jag fastnade i Skönvik. Jag hamnade bakom en buss som stannade för att ta upp passagerare och vägen var för smal för att passera. Det tog nästan fem minuter innan bussen åkte vidare, en evighet för en stressad stockholmare:-)

Kriminella kan, ingenting?

onsdag, juli 6th, 2011

Jag avskyr när någon orsakar skada för någon annan. Om man gör det avsiktligt så är man kriminell, för det mesta åtminstone -stukat ego räknas inte som ett brott. Tyvärr är det väl oftast just det som ropar efter rättvisa när ett brott begåtts.

Min fina bil, den finaste och bästa i hela världen, fick hjulen stulna en gång och jag förbannar fortfarande den som stal dem. Men den ekonomiska förlusten var överkomlig när försäkringsbolaget fullföljt sitt åtagande. Om jag i stället hade fått punktering på alla fyra hjulen hade det kostat mig mycket mer, fast mitt ego hade gått skadefritt.

Så kriminella är helt värdelösa, eller hur? Det tyckte jag även ett år efter händelsen, trots att de nya däcken fortfarande hade mer mönsterdjup kvar än de som blev stulna. Jag blev dock tvungen att fundera ett varv till på det här när en samling barn och några vuxna av någon anledning började prata om Australien.

En del frågor som dök upp kunde jag inte svara på och jag blev tvungen att konsultera Wikipedia. Där kunde jag konstatera att ungefär hälften av de européer som kom till Australien var kriminella som dömts att avtjäna sitt straff i Australien. På tjugo år, mellan 1851 och 1871, hade dessa kriminella tjusat resten av invandrarna såpass mycket att de blivit 1,7 miljoner.

En nation av odågor måste det ha varit. Men vänta nu, idag är de 22 miljoner och såvitt jag vet har ingen rensat ut de kriminella, ändå har de ett lika bra samhälle som det Europa de ursprungligen blev förvisade från.

Australier eller européer?

Observera: Personerna på bilden har inget samband med texten.

16/7 2005

tisdag, januari 25th, 2011

Här är bilden till förra inlägget.

Kvällskaffe

Historien om ett fotografi

måndag, januari 24th, 2011

Det är den sextonde juli tjugohundrafem, sommaren är tryckande het. Klockan är sju på kvällen och det är dags för kvällskaffe.

Mannen till höger i bild är fotografens pappa. Han häller precis upp kaffe ur kaffepannan som funnits i familjen i över förtio år, det är kokkaffe naturligtvis. Till vänster i bild ser vi fotografens mamma. Hon ser överraskad ut, kanske hon inte visste att det fanns en kamera i rummet men hon har inget emot att bli fotograferad.

Ingen av dem bär glasögon, trots sin höga ålder. Kanske de ser bättre än sina jämngamla kamrater, eller så behövs det inte glasögon när man ska dricka kaffe.

Längre bort vid bordet, på vänster sida i bild, sitter fotografens son. Han ska fylla tio år och tycker fortfarande om att hälsa på hos farmor och farfar. Det ska ändra sig med åren, men sådant hör åldern till. Hans favorit på bordet är de nyvärmda kanelbullarna som farmor har bakat speciellt för honom.

Mitt på bordet står en sockerskål, med strösocker i. De gamla vid bordet är gamla nog att dricka på bit men har ändå valt att ställa fram strösocker. Det är ovanligt. Skålen är en gåva från fotografen till sina föräldrar sedan många år tillbaka, kan det vara därför den står framme?

Fotografens lite större kopp står framför sockerskålen och väntar på att fyllas på.


-Jag har stulit konceptet från Hans Villius och Olle Häger men ändrat det lite i ett speciellt syfte. Själva bilden får ni vänta på, och strax därefter kommer slutklämmen.