Posts Tagged ‘internet’

En bra sak med Trump

tisdag, november 15th, 2016

DN skriver här om Googles misslyckande när det gäller spridande av falsk information. I samma artikel kan man läsa att även Facebook förstår sin roll i utgången av det amerikanska presidentvalet.

Den här artikeln, och även andra som tar upp samma sak, är det jag hittills ser som det bästa med att Trump blev vald till president. Nu kanske det blir mer ljus på vilken effekt stora ”nyhetsförmedlare” har på oss gräsrötter. Förhoppningsvis kan det så småningom leda till en större medvetenhet hos alla, och förhoppningsvis försöker Google med flera förhindra hackande av våra åsikter -För våra åsikter styrs i stor grad av den information vi kommer över.

En stötesten i det hela är hur man ska lösa problemet. Nu finns det fortfarande medier som är noggranna och som publicerar artiklar skrivna av tänkande människor. Men man har redan kommit långt med ”journalistrobotar” som idag skriver sportreferat baserade på vad som kan hittas på nätet.

Man säger att man med hjälp av algoritmer ska kunna sortera ut propaganda från fakta. Men någon måste ju först skapa dessa algoritmer, vilka parametrar använder den personen? Vilka värderingar utgår denne från? Och i nästa steg skapas algoritmer som i sin tur skapar de algoritmer som ska välja ut vad vi får veta. Det är bara en hårsmån från det vi kallar artificiell intelligens.

Och från allra första början är det någons tyckande som ligger till grund för för vad denna intelligens ska tycka och propagera för.

Läskigt! Men kanske Trumps seger kan få oss att tänka efter lite mer innan vi börjar lämna över till algoritmerna.

Internet är väl underbart!

måndag, augusti 4th, 2014

Jag har länge funderat över hur det ska gå för oss kulturkonässörer i dessa tider av mainstreamproduktioner och piratkopiering.
Som jag ser det löper vi risken att dö svältdöden:

Filmbolag och bokförlag, säkert andra kulturbolag också, lider av piratkopiering -påstår de. För att säkra intäkter och fortlevnad vågar de inte ta blicken från sina excelark utan fortsätter att optimera affärerna genom att följa den extrapolerade kurvan in i framtiden. Kurvan säger just nu att filmatiserade serietidningar ger intäkter. Hos bokförlagen säger kurvan ”deckare och thrillers.”

(Dessutom:
Jag vet inte om de fortfarande lägger in den fantastiska snutten ”The pirates are out to get you”
i filmskivor men denna snutt om något måste väl vara en episk tidsmarkör.)

Ibland kan jag tycka att de som följer sin kurva faktiskt lyckats. Men det är sällan jag blir överraskad av det jag ser, hör eller läser, jag blir bara behagligt förströdd. Och att (för att ta ett bioexempel) bli behagligt förströdd med sin käresta i två timmar för 220 SEK tycker jag är för mycket. Jag uppskattar att det händer ungefär en gång på tio år att jag går ut från bion och känner att världen förändrats därute. Böcker har den effekten lite oftare men det beror på att vi har bibliotek.

Så: Framtiden har länge sett mörk ut. Som kulturkonsument ska man följa kurvan eller dö, vilket jag ändå kommer att göra om jag följer den.

Men: Tadaaa! Enter Internet! Nu, nästan tjugo år efter internets officiella födelse (1995 fick vi webben) och femton år efter att den allvarliga fildelningen föddes, börjar en ny form av finansiering ta fart: Crowdfunding. Med detta verktyg kan vem som helst starta ett projekt. Det kan handla om precis vad som helst, finessen är att du litar på människors omedelbara och direkta intresse i stället för excelkurvor. Om du inte lyckas intressera tillräckligt många så blir det inget av -och det sparar nog mycket tid och pengar.

Men om du lyckas så kan det bli riktigt bra, som till exempel en kommande film som jag tror på: Kung Fury. Den har uppmärksammats även i DN

Jag har redan markerat premiärdagarna i min kalender 🙂

Kung Fury

Kung Fury

”RTFM” är snart pensionär

söndag, januari 5th, 2014

Jag har en T-shirt som det står ”RTFM” på. Jag gillar den, för jag tycker att jag har förtjänat den.

RTFM står för ”Read The Fucking Manual” och är den akronym man ofta fick som svar när man ställde frågor om datorproblem i USENET.

Nu svävar jag runt i det sena 1980-talet. Då man som nybakad systemadministratör dagligen ställdes inför svårigheter och den enda hjälp man hade var USENET, ett världsomspännande forum -textbaserat och mest använt inom universitetsvärlden.

Inte riktigt sant förstås, man hade ju manualer. Och ve den som inte lusläst sin manual innan man ställde frågan! Svaret man fick från någon fjärran själsfrände var ofta ”Volume IV page 338, RTFM!”

Men tusan så mycket hjälp man fick om problemet inte kunde lösas med någon manual! Leverantörernas support var inte lika utbyggd som idag så den bästa hjälpen fanns alltid att få på USENET. De bästa supportkillarna (det var nästan uteslutande grabbar) hos leverantörerna skannade regelbundet forumen och dök omedelbart in om de kunde hjälpa, oavsett om det fanns något supportavtal eller inte.

Idag då? Varför har det blivit dags att pensionera RTFM? Jo, för att det knappt finns några manualer längre. Och för att USENET mest blivit en distributionskanal för porr.

Manualerna finns fortfarande, men på nätet. Och de är mycket sämre nuförtiden. Leverantörernas supportavdelningar har slukat många kunniga personer, som har överlastats med supportärenden och dessutom förbjudits att ge ”gratis” support via andra kanaler än leverantörens officiella.

RTFM har fått en efterföljare, ”STFW” vilket står för ”Search The Fucking Web.” Men närhelst jag gör så, söker på den fucking webben, hittar jag mest frågor som fått svaret ”STFW.” Att hitta den anda av hjälpsamhet och strävan efter kunskap som fanns på USENET är fruktlöst.

Men min T-shirt är fortfarande fräsch, jag har den på jobbet ibland och jag försöker vara riktigt altruistisk de dagarna. När tröjan blir så sliten att jag inte kan bära den utan risk att anhållas för förargelseväckande beteende, då loggar jag ut för gott.

Här skulle det varit en bild….

onsdag, mars 27th, 2013

…men mitt webbhotell binero har ”uppgraderat” så några bilder går inte längre att ladda upp. Det är säkert något som kommer att fixas men då har jag garanterat glömt vad jag skulle blogga om. Det är ju så att man har vant sig vid omedelbarheten som internet medför, bara att leta efter var felet ligger fick min inspiration att dra till skogs. Så nu lär det aldrig bli något inlägg om vad-det-nu-var-jag-tänkte-skriva-om.

ogooglebar, okränkbar

tisdag, mars 26th, 2013

”Sökjätten” google (det nya tillskottet till jättarnas skara i vår nordiska mytologi?) har använt sina vättar (jurister) för att nöta ner motståndet hos vårt språkråd. Språkrådet har nu tagit bort ordet ogooglebar ur den lista de årligen presenterar, en lista över de ord som uppfinns av oss medborgare, ord som är nya och populära att använda.

Varför jätten google ansträngt sig med detta är okänt och något rådslag för att söka sanningen är inte planerat. Vi får helt enkelt nöja oss med det faktum att någon annan försöker bestämma över oss, ända in i vår mun.

Kan det vara så att de hatar norrlänningar? För som alla vet är ju o-orden en norrländsk uppfinning, dock inte patenterad. Men ett ord kan de väl ändå inte ta bort: Okränkbar. För det verkar ju vara så de ser på sig själva.

Som en hämnd på detta övergrepp vill jag härmed bidra till att ordet ogooglebar sprids i deras egna sökresultat och länkar till några av de sidor som dyker upp när jag googlar på ogooglebar:

Här, här, här, här, här, här, här, här, här, och här.

Google et al.

lördag, augusti 25th, 2012

Sökmotorerna på internet har utvecklats väldigt mycket det senaste decenniet. Jag minns altavista, hotbot, lycos, yahoo och många andra. De flesta finns fortfarande kvar som internetadresser men deras ursprungliga verksamhet har övertagits av något annat.

Kvar finns Google och någon enstaka konkurrent. Om vi tar giganten Google som exempel så startade de 1998 på riktigt, det var då de flyttade ur garaget. Är det inte konstigt förresten att alla framgångssagor inom IT startar i ett garage? Det är väl ett misstag av mig att ställa min bil i garaget 🙂

internet fanns förresten före 1998, i gemene mans sinne grundades det 1995 då man plötsligt kunde surfa med internet explorer (16:e augusti enligt Wikipedia)
Men på riktigt hade internet funnits sedan 1981. Jag började plugga på Uppsala Universitet 1982 och fick en introduktion till  @ av äldre studenter. Det handlade om mail förstås, ren text utan de svenska tecknen åäö. Men det var internet! Jag kunde kommunicera sekundsnabbt med teknologer på MIT och det var hisnande!

Nåväl, 1998 & Google. På den tiden fick man vara listig när man sökte något på nätet. Söksträngarna följde den standard som fanns, ”regular expressions.” Alltså, om du ville söka efter sidor med ”Thomas” så skrev du det namnet i sökfältet och om du var osäker så skrev du ”T.*mas”. Ville du söka efter information om diamanter så krävdes samma kunskap, något som de flesta inte hade.

Såklart söker man efter ”diamonds” först men då hittade man inte de som stavat fel och skrivit ”daimonds” och ett tag var det faktiskt en business att hitta dessa stackare som stavat fel och aldrig fick sina grejor sålda, utom till de skrivkunniga och listiga. Att priset blev uppseendeväckande lågt följer av omständigheterna.

Men nu är det 2012, fjorton år senare och en utveckling som skulle skapat bilar som flyger med närapå ljusets hastighet (om samma sak hänt inom den branschen) har tagit Google et al. till högre höjder. Numera kan man skriva ”varför fungerar inte min PC” och få en massa relevanta svar/länkar.

Google, och många andra, har fokuserat på och i viss mån marknadsfört ”den semantiska webben.” De vill alltså att deras sökmotor ska förstå vad den sökande vill hitta, baserat på vanligt språk. Om de någonsin kommer att nå ända fram är tveksamt men det vore ju nästan tråkigt om de skulle göra det, eller hur? I vilket fall har de lyckats hyfsat bra, antagligen för att de för statistik över de vanligaste sökningarna och kan ”gissa” vad den sökande egentligen vill veta.

Men! Det finns en sak jag och Google misslyckas med. Jag började tänka på ordet ”berömd” och undrade var det kommer ifrån. Det är ju så många av våra ord som är grekiska eller latin. (Invandrade ord, hu vad farligt 😉 Och ta mig tusan, det var svårt att hitta! Jag har faktiskt inte hittat det ännu. Kan det vara så att den semantiska webben missförstår mig, eftersom ”Ost”, ”Charles darwin”, ”Varulv” och ”Morer” kommer upp på förstatsidan när jag söker på ”härled ordet berömd”

Tur ändå att vi har internet, om någon som läser det här har en härledning av ordet ”berömd” så får ni gärna berätta om det.

Summan är konstant

måndag, april 4th, 2011

Det tycks vara med information som med ljushastigheten, det går inte att öka den. Åtminstone inte om det ska vara korrekt information. Jag läser idag i en artikel i SvD att två av Gadaffis söner vill att han ska lämna över makten, medan DN skriver att en rådgivare samt en av Khaddafis söner föreslagit en kompromiss till London. Slutligen påstår Ekot att sönerna kan ta över efter Kadaffi.

Internet har alltså inte hjälpt mig ett dugg. För trettio år sedan hade jag fått vänta någon dag extra men kanske nyheterna då hade rapporterat om samme —affi, eniga om vad han ska kallas. Kanske hade jag dessutom fått veta vilka de egentligen är, de som har försökt prata förstånd med honom. Hur många söner har han förresten? Det får jag inte veta något om i artiklarna.

Sådär, slut på dagens gnäll, nu måste jag öva lite på att le.

Nätneutralitet

tisdag, oktober 5th, 2010

Nu tänker jag bli allvarlig, gå ifrån mitt fritidsintresse och komma in på -mitt fritidsintresse 🙁 Det kan bli så när man engagerar sig för mycket i allting…

Vet ni vad begreppet nätneutralitet innebär? Det är din (självklara?) rätt att komma åt all offentlig information på internet. Såklart är inte allting offentligt även om vi kan se att det finns något att komma åt. Många saker måste man betala för eller vara medlem i en grupp för att få komma åt. Men det mesta är offentligt, man vill nästan tvinga dig att ta del av det.

Ett exempel där nätneutralitet inte gäller är Nordkorea. Där bestämmer landets styrande vad befolkningen får komma åt, om de överhuvud taget får använda internet. I Sverige skulle en begränsad nätneutralitet kunna innebära att din internetleverantör hindrar dig från att surfa till en hemsida som konkurrerar.

”Konkurrerar”, i extremfallet skulle du inte kunna surfa till telias hemsidor om du är kund hos telenor. Men där är vi nog inte förrän om tio år om ingen säger ifrån. Det börjar på ett subtilare sätt.

Varje internetleverantör vill ha så många kunder som möjligt, eller i klarspråk: Tjäna så mycket pengar som möjligt. De sluter avtal med oss kunder, men inte bara med oss. De kan också sluta avtal med innehållsleverantörer, som de stora dagstidningarna, TV-kanalerna (SVT undantaget gud ske lov) samt film- och musikmediakanaler. Ett diskret meddelande om att ”Du kan inte nå denna sida” börjar dyka upp lite då och då när du surfar.

Om du vill ha ett exempel så besök http://www.hulu.com En väldigt populär site i USA där man kan se TV-serier bland annat.

Det finns såvitt jag vet inget som hindrar att din internetleverantör redan idag begränsar din tillgång till information på internet, vilket skulle kunna ligga i din leverantörs intresse (vinstintresse). Inga lagar reglerar detta utom konsumentköplagen, där du som kund går med på de villkor som leverantören erbjuder.

Jämför med vägnätet: Du betalar fordonsskatt, och en massa annan skatt, för att kunna köra på vägarna. Vad skulle du tycka om att alla vägar till Öland blev avstängda för att Borgholms kommun blivit osams med vägverket?

Nätneutralitet är en viktig sak, som vi måste slå vakt om. Och det är en global fråga, kablarna löper runt hela klotet.

Las Vegas, kapitalneutral.