Så eftersatt det blivit här… Dags att bättra sig!
Därför kollade jag om det finns någon adress i Sverige som heter ”Bättringsvägen”, och det gör det! Tio städer har en bättringsväg, enligt hitta.se
Jag ska försöka bättra mig på den här gamla vanliga adressen.
En demokrati är varken bättre eller sämre än de människor som utgör den, alltså de människor som väljer sina ledare. Om ett lands demokrati (väljare) består av ett gäng som tror att jorden är platt så kommer landets politik att utformas efter den tron.
Sverige verkar ha rykte om sig att vara väldigt demokratiskt. Men det är ingen garanti för att vi är kloka eller snälla, något som man skulle kunna ta miste på. Vi är demokratiska och inget mer.
Men trots det anses Sverige vara ett bra land att bo i och jag kan hålla med om det. Om jag inte tyckte om Sverige skulle jag försöka flytta härifrån.
En annan som tycker om sitt land är George Takei, rorsman på USS Enterprise under namnet captain Sulu. Hans lojalitetsförklaring till demokratin kan man se och höra på TED här. Ta dig tio minuter och lyssna på honom!
Det här var en nyhet för mig. Om man anser att rösträtt är en oumbärlig komponent i en demokrati så har vi i år -2014- haft demokrati i Sverige i tjugofem år!
Man kan läsa om demokrati på riksdagens hemsida. Där kan man under en av bilderna läsa ”Under många år var det mycket små grupper i samhället som hade rätt att rösta till riksdagen. Förmögenhet, inkomst och kön avgjorde om man fick rösta eller inte. Bara de med rösträtt fick kandidera till riksdagen. 1909 fick alla män som gjort värnplikt och betalat skatt rösta. Kvinnor fick vänta till 1921.”
På wikipedia får man veta lite bättre. Kvinnlig rösträtt infördes redan 1919 men det var inte förrän vid valet 1921 som de kunde utnyttja sin rätt. Det var dock inte förrän 1989 som alla som fyllt 18 år fick rösta, då togs begreppet omyndigförklarad bort. Innan dess fanns det alltså människor som inte fick rösta. Sverige var ingen riktig demokrati.
Jag hoppas att höstens val inte kommer att stjälpa den (långa?) tradition av demokrati som vi uppnått.
Man undrar ju hur det ska bli…..
Flamma stolt mot dunkla skyar
Jag kan inte låta bli att fundera över det här. Det tog inte ens en arbetsvecka innan den sökbara betaltjänsten över svenska domslut försvann från nätet. Jag hann inte titta efter vad man kunde hitta där men enligt media fanns åtminstone domar som fallit över privatpersoner att hämta mot betalning. Kanske fanns där andra ”snaskigheter” också.
Och det var för mycket för Sverige verkar det som. Orsakerna till att Lexbase i skrivande stund är borta från nätet är inte helt solklara. Det hänvisas till hackerattacker och osäkra tekniska lösningar, det hänvisas till avhopp från bolaget och en del annat men det mesta är luddigt.
Vad som är klart, enligt de artiklar jag läst, är att Sverige ogillar Lexbase och vad de erbjuder.
Det kan jag förstå, jag håller själv den personliga integriteten högt och skulle inte vilja finnas sökbar hos en sådan tjänst. Men jag funderade också i ett annat perspektiv eftersom ordet ”moraliskt” dykt upp i debatten som jag följt.
Jag lärde mig en definition av moral av Heinlein i hans obehagliga bok ”Starship Troopers” som sin löjliga titel till trots innehåller en hel del filosofi. Heinlein definierar där moral som överlevnadsinstinkt men inte som en individuell överlevnadsinstinkt utan en instinkt som syftar till släktets eller samhällets överlevnad. En människa med hög moral är alltså någon som inte bara handlar efter sitt eget bästa utan också har samhällets bästa i tankarna.
Det borde man kunna utvidga till åsikter: Att tycka illa om mänskliga handlingar som kan skada samhället är att kunna skilja på låg och hög moral.
Så, kan Lexbase skada samhället? Är Sverige ännu inte berett att visa upp sina eventuellt smutsiga sidor, ända ner på personnivå? Det är vi nog inte och jag tvivlar på att vi någonsin vill göra det, vad skulle det vara för nytta med det?
Old Bailey, from Wikipedia
Enligt deras egen rubrik har någon gjort bort sig:
Bildtext ej tillåten
Visst, niklas-erik-ordet* är laddat med något och bör kanske användas med måtta och omdöme. Men den språkskräck som svenska medier försjunkit i på senare år börjar kännas som någon sorts psykos. Är ryktet sant att svenska journaliststudenter numera endast lär sig att kopiera gamla artiklar för att sedan lägga krutet på att anpassa dem till ”dagens standard” ?
När jag ändå stämt upp klagosången kan jag flika in ännu ett anförande mot att använda ordet ”hen.” Bokstavskombinationen h, e, n; i den följden är inget mindre än tre femtedelar av ordet ”henne” och borde därmed vara ett klart fall av genusbias⁑. Varför har jag inte hört några protester angående detta?
Ibland blir jag så trött på våra media. Fel, jag blir det ganska ofta….
* Niklas-erik-ordet är en bokstavering, se https://www.flashback.org/t82724 för en sorts förklaring.
⁑ Genusbias är visst inget ord men man får en massa träffar på det om man googlar.
Ordet ”rättshaveri” kämpar sig mot toppen av medias mest använda ord.
Quickhaveri
Det är ett ord som alltid legat nära toppen och det oroar mig.
Sällan eller aldrig hör man talas om marsvinshaveri, presenthaveri, festhaveri, sömnhaveri, löneförhöjningshaveri, nyhetshaveri, väderhaveri, olyckshaveri, tomtehaveri, eller lyckohaveri. Man kan ju tro att orsaken till detta är att sådana haverier inträffar så sällan att det inte behövs speciella ord för dem.
Så att ordet ”rättshaveri” över huvud taget existerar är beklämmande. Jag håller det inte som omöjligt att ordet ”trygghetshaveri” snart uppfinns.
Sverigesweden år 2137. Copyswede lever och frodas fortfarande, ingen vet hur det går till men rubrikerna är fortfarande i fetstil och därunder kokar debatten. Alla undrar hur denna verksamhet kan tillåtas fortgå.
Det handlar om lagringsmedia, fortfarande. Ett snille har upptäckt att folk går och nynnar på den senaste eurovisionsschlagervinnaren, utan synliga hjälpmedel ! Snillet har googlat och upptäckt att människor har förmåga att lagra melodier i hjärnan, dessutom har snillet upptäckt att det finns mediciner mot altzheimers sjukdom som har en minnesförstärkande effekt.
Så egentligen handlar inte debatten om huruvida folk ska betala för att de minns en melodi, den handlar om hur betalningen ska gå till.
Ska avgiften tas ut via läkemedelstillverkaren eller ska man ta ut den direkt av individen? Rättviseaspekten är i centrum, ska de sjuka behöva betala mer än de friska, som inte behöver medicinen? Många tycker att man kan ta ut det via den allmänna skatten men de tondövas förening protesterar med hänvisning till att frågan om TV-licens visavi skatteuttag ännu inte fått någon lösning.
En debattör som står på Copyswedes sida påtalar att det sjunger i ledningarna när diskmaskinen på hans jobb fyller på vatten och menar att det är viktigt att utreda om det är fastighetsägaren eller arbetsgivaren som ska betala avgiften, han hör nämligen tydligt hur finlands nationalsång ljuder i rören när diskmaskinen går.
Det är snart val och alla hoppas att nästa regering ska göra något åt eländet.
Copyswede next target
Svenska journalister sägs vara vänstervridna. -Jag hoppas att jag inte missuppfattat denna på nätet spridda uppfattning. Till detta lägger jag min egen (?) uppfattning att vänsterfolk bryr sig lite mer om andra, sina medmänniskor så att säga.
Därför reagerade jag omedelbart när jag läste rubriken till den här artikeln på SvD.se
en rubrik som säger ”SSU går emot Löfven om flyktinghantering”
Hantering? Vi har alltså slutat ”ta emot” flyktingar? Tog emot dem gjorde man i alla fall då jag var ung, men språket förändras tydligen. Eller är det attityderna? Hos både SSU och journalister.
Hur man nu gör med dessa människor som kommer hit kan jag inte ha någon klar åsikt om men hur man använder språket är jag observant på, språket är tankens förlängning heter det.
Nu ska man tydligen betala TV-licens om man ”har” en dator. Av allt jag läst hittills så tolkar jag att det alltså räcker med att ”ha” en sån mackapär, man behöver visst inte vara ägare av den…. Eller så blir man blåst om man inte har koll på semantiken. Hur är det förresten om man ”har” en dator men inget internetabbonemang?
Mycket har redan sagts om detta, det mesta tillräckligt ilsket så jag behöver inte komplettera. Ett av argumenten för denna licens (av latinets licentia -tillåtelse; borde vara coercere -tvinga) vill jag dock fundera över, nämligen argumentet att ett skattefinansierat public-service-media inte skulle vara fritt att kritisera makten eftersom makten fördelar skattepengarna, medan ett likadant media bekostat av folket via deras frivilligt inbetalda licenser skulle kunna granska makten i sömmarna utan rädsla för repressalier.
Nu har internetåldern fört oss till den punkt där den intresserade kan granska sömmar ur ett närapå oändligt antal perspektiv och dessutom av egen kraft bidra till denna granskning. Betaltjänster är legio, man väljer och vrakar vad man vill ha och betalar för det, såvida man inte hittar det man söker utan kostnad‡ bland alla idealister och wannabees världen över.
Man kan välja bort, man kan välja bort att betala för det och man kan välja bort att tro på det.
Men man kan inte välja bort att betala licens, om man inte vill välja bort hela internet och hålla tillgodo med Metro eller andra gratismedia på papper. Så därför undrar jag varför SVT blev fällda i granskningsnämnden igen, vilken licens ska man betala för att obehindrat få veta sanningen?
‡ Inget är utan kostnad, vi betalar till bredbandsleverantörerna för att få informationen till våra hem.