Posts Tagged ‘utställning’

Två bilder på Fotografiska

onsdag, maj 4th, 2011

Jag gjorde ett återbesök på Fotografiska idag, de visar bilder av Albert Watson och Edward Burtynsky.

Albert Watsons

bilder är beundrade av många, mig inkluderat. Men det slår mig när jag vandrar runt bland bilderna att jag sett det förut. Watson var väl kanske först men det jag tänker på när jag säger att jag sett det förut är alla bilder som inspirerats av honom. Det är många som gör samma sak som Watson och en del gör det kanske bättre till och med.

Nåja, det bryr jag mig inte om. Bilderna är vackra och ibland förunderliga men jag glömmer dem snart. Dels för att jag inte ser något värde i att minnas dem, dels för att jag vet att jag kommer att få se många liknande bilder under många år framöver. Han inspirerar många som sagt.

Men en bild är genial, det är dessutom en bild som jag kan knyta an till. Den nästan kaleidoskopiska bilden/bilderna av Michael Jackson. Jag var tvungen att försöka få in den här i bloggen för att visa, det blev en dålig bild men tillräckligt för att förklara vad jag gillar.

Dancing

Den som sett Michael Jackson dansa kan väl inte annat än hålla med om att bilden är ett träffande porträtt av honom. För mig är dessutom Michael Jackson en intressantare person än någon av de andra som Watson har på bild i utställningen.

Edward Burtynsky

är en helt annan typ av fotograf. Hans bilder är en sorts dokumentation av oljans status i vårt moderna samhälle. Många dystopiska bilder i stort format som visar landskap som formats av oljeutvinning och -bearbetning. Vackert på sitt sätt men skrämmande när man uppfattar budskapet.

Alla bilder är dock inte dystra, många visar saker som inte skulle ha funnits om inte oljan fanns. Men jag blev fundersam inför den här bilden:

Norra Los Angeles

Återigen en dålig återgivning från mig men det är alltså massvis av villor i Norra Los Angeles. Visst kan man säga att oljan har möjliggjort detta samhälle men jag fick inte ihop kopplingen riktigt, vad kan det vara?

USA är ett bilburet samhälle, det vet vi, fast på bilden syns nästan inga bilar i rörelse, de står parkerade. Men efter ett tag upptäckte jag att något saknas i bilden: Affärer. Det finns inte något som liknar en affär i hela bilden, möjligtvis finns det något borta vid horisonten som skulle kunna vara ett snabbköp. Kopplingen till olja blev solklar för mig; de som bor här kan inte få tag på mat för dagen om de inte sätter sig i bilen och åker och handlar. Att promenera till affären för att handla finns bokstavligen inte på kartan i de här kvarteren.

Två timmar var jag där och två bilder blev favoriter. Jag är nöjd med den utdelningen.

Foto på Moderna

tisdag, april 12th, 2011

Idag tog jag av mig alla föreställningar och gick till Moderna Museet för att se på fotografier. Jag tänkte att jag går dit med öppet sinne och gör förberedelserna efteråt, som en turist lixom. Det enda jag visste var att Moderna gör en satsning på fotografi just nu.

Mååånga bilder har de och ännu är inte alla på plats. Den utställning jag såg ska strax kompletteras och här upptäcker jag den första nackdelen med att inte förbereda sig. Det är nämligen svårt att i efterhand ta reda på vad den nuvarande utställningen heter. Jag tror att jag såg ”Moderna museets samling” och att den kommande heter ”En annan historia” men jag är inte säker.

Det är mycket människor på bilderna, eller spår av människor. Naturälskare hittar inte mycket här. Fotografen Eva Klasson visar människan bit för bit, konstiga bilder men ändå de mest begripliga av mängden ”konstiga bilder.” För konstiga bilder finns det, som tur är så är de inte så många.

Jag är ändå ganska van vid och kan uppskatta ovanliga bilder, trots att jag idag ”lekte turist”, men ibland undrar jag väldigt mycket över någon bild och då skulle jag vilja ha lite vägledning av Moderna för att förstå. Men det får jag inte. Många bilder heter ”utan titel” och har bara fotografens namn och ett årtal som vägledning, plus en notering om tekniken. Underligt nog informerar museet noga på sin hemsida vad t.ex. ”Färgfoto typ C” innebär men jag skulle mycket hellre vilja förstå bildens innehåll.

De flesta bilder ryms dock inom min fattningsförmåga och de är tillräckligt många för att jag ska bli lite trött. Återigen hade jag önskat lite hjälp från museet att få ett grepp om alltihop. Ett tjugotal bilder av en tjej som försöker svälja ett modellflygplan skummar jag snabbt igenom och finner i slutet av raden en text som jag misstänker försöker rättfärdiga beslutet att visa bilderna.

Ett hundratal bilder av förardörren på röda lastbilar, varje bild i albumformat. När man tittat på fem inser man att man aldrig kommer att snappa budskapet, här hade en historia om fotograf och/eller bilder varit guld värt. Över huvud taget finns det många naiva bilder utställda, kan det vara så att man vill visa inte bara fotografins förändring genom åren utan även förändringen av museets syn på bilder?

Jag tog några bilder i det rum som påminde mest om de utställningar man kan se i konkurrentens(?) Fotografiska galleri. Den första visar hur utställningslokalerna i sig själva blir en estetisk del i allting, riktigt läckert tycker jag och jag gillar bilden på benen under bordet också:

Foto på Moderna Museet 1

Väggen mittemot visade en hel del kända bilder, de flesta på människor men jag hittade en riktig favorit där och det var inte på en människa.

Foto på Moderna Museet 2

Det jag hittade var en bild på en säl, tredje från vänster i översta raden. Per Maning från Norge har tagit bilden och den ingår i en serie bilder av sälar men den här är den bästa tycker jag, Moderna har gjort ett bra val.

Här är sälen i ett utsnitt:

Säl fotograferad av Per Maning

Den är så sorglig där den svävar. Ensam bland alla bilder på människor, till skillnad från dem fri att röra sig i alla led men ändå fängslad inom betongens gränser. Dessutom påminner den om en människa med ansikte, armar och ben.

Det kostar 100:- att gå in på Moderna och effektiv (snål) som jag är så tittade jag in på ”The Whirling Box or from Foot to Toe” av Eva Löfdahl, en konstnär helt okänd för mig men tydligen en av Sveriges mest betydelsefulla. Enligt museet är hon det för att hon skapar ”Paradoxala metaforer” som är gåtfulla men samtidigt fullständigt självklara. Låt mig bara säga så här; jag förstår inte ett skvatt men jag fick ett bra uppslag till ett nytt blogginlägg.

Sarah Moon på Fotografiska

fredag, januari 28th, 2011

Det ska sägas direkt: Hälften av bilderna är suddiga! Men det är inte för att se skarpa bilder man går och ser den här utställningen. Det kanske inte ens är för bildernas skull man går dit, jag misstänker att det är en utställning om Sarah Moon man ser.

För så kan det vara med suddiga bilder. De är fotografens förtvivlade ord, ett försök att berätta om sig själv eller kanske ett försök att förstå sig själv. Att det som betraktare blir svårt att greppa är inte konstigt, till på köpet är många av bildernas texter på franska och där står jag mig slätt.

Två språk som jag har svårt att förstå alltså, bildspråk och franska. Trots det tycker jag att det är en sevärd utställning. Jag fick insikten att det jag såg inte var en utställning av fotografier, det var en fotografiutställning. En helhet alltså, inte en samling foton som man tittar på ett och ett.

På vägen ut stannar jag i bildskärmsrummet eller vad det kallas. Där rullar bilder från ett antal svenska fotografer. Jag tänker på det jag nyligen bloggade om, att man måste ha ett intresse för det man fotograferar. Det syns verkligen i några fotografers bilder; ett intresse för andra människors livssituation och en vilja att visa upp det för oss.

Samtidigt visar de en bild av sig själva som fotografer, sådant går ju inte att undvika. Men det har inte varit huvudsyftet med bilderna utan är en bieffekt. När jag jämför detta med Sarah Moon blir jag ännu mer övertygad om att man någonstans i utställningen kan se henne, att det är det som är meningen.

Tyvärr såg jag henne inte så tydligt men jag såg en bild av en Maraboustork. En ensam, underlig varelse avbildad i något som ser ut som en cirkusmanege. Det blev min absoluta favorit av alla bilderna. Var det Sarah jag såg?

Review, Fotografiska & Mitt Stockholm

torsdag, december 23rd, 2010

Jag var på Fotografiska (museet) idag, en perfekt dag att gå dit när de flesta är upptagna med julbestyr.

Dragplåstret för dagen heter Lady Warhol men den traskade jag snabbt igenom. En radda likartade bilder på Andy Warhol tagna när han var som hetast, det känns som att man bara velat exploatera kändisskapet.

Utställningen Fashion är kanske den som lockar mest folk, mode och modebilder drabbar ju oss dagligen och alla har väl någon gång stannat upp inför en modebild som fångat intresset. Vackert kan det vara, och konstigt. Jag hittade tre riktigt bra bilder som jag fullständigt älskade.

Men vad som är bra beror ju på vilket perspektiv man har när man tittar. Jag gick länge och försökte begripa vad fotograferna haft för idéer när de gjort bilderna. Att sälja kläder har helt klart inte varit målet alla gånger, i så fall skulle väl åtminstone ett klädesplagg vara med i bild?
Jag korsade väg med en guidad grupp ett par gånger och fick höra vad guiden berättade om bilderna. Förstås måste de promota sin egen utställning, men maken till fjäsk har jag sällan hört. Minus för detta.

Bilderna skriker attityder, men man måste ofta gissa vilken attityd det rör sig om och man kan gissa hej vilt med samma chans att ha rätt. Dekadens skiner igenom här och där och jag ser hur skickligt modeindustrin har skapat sin egen värld där de lever. Och det är väl inte bara i bilderna de lever ut fantasin, om man ska döma av vecko- och kvällspressen så jobbar de heltid med sin image.

Så vi har vår bild av ”Fashion” och det tror jag de flesta är nöjda med. Om tre år kan vi kanske se en ny utställning på samma tema. Nya bilder, men troligtvis förvillande lika.

Till sist kommer jag till orsaken att jag gick på Fotografiska idag. Lokaltidningen ”Mitt i” har haft en fototävling i höst. Alla som får tidningen i brevlådan (det är en gratistidning) fick delta och temat var ”Mitt Stockholm”. En kamera som förstapris men framför allt skulle 300 utvalda bilder ställas ut på Fotografiska.

Under några veckor publicerades inskickade bidrag i tidningen och den sjunde december var det dags att tillkännage en vinnare och 299 utställare. Jag hade skickat in ett bidrag men inte kommit med i utställningen så nu var jag mycket nyfiken på hur min konkurrens såg ut.

Döm om min besvikelse när jag såg ”utställningen.” Tio bilder printade i 30×40 satt på väggen, resten av bilderna gick som bildspel på tio skärmar runt om i lokalen. Det var många bra bilder, det verkar finnas en enorm mängd duktiga fotografer och en ännu större mängd bra bilder. Jag fick veta att det skickats in c:a 4500 bilder till tävlingen.

Så min tanke blev att här utvärderar jag egentligen juryns urval. Jag håller med denna (okända) jury till ungefär 50% Jag gillade alltså (mycket) ungefär hälften av bilderna. Men varje bild visades bara femton sekunder, en bedrövlig presentation och en skymf mot fotograferna. Det tog mig drygt en timme att titta igenom alla bilder, jag var tvungen att titta på varje skärm eftersom de hade delat upp dem i grupper. Det går rykten om att bilderna ska sammanställas någonstans men överhuvud taget är det tystnaden som härskar kring denna tävling.

Nu är jag inte alls lika besviken över att min bild inte blev utvald av juryn, jag tror att jag skulle blivit ännu mer besviken om den blivit utvald, när jag ser vad det blev av det hela. Jag tyckte att min bild var riktigt bra men nu när jag sett de 50% som jag gillade så har jag fått kontakt med marken igen 🙂
Här är min bild:

T-banestation, Gamla Stan

Jag har nu än en gång bestämt mig för att aldrig mer skicka in en bild för godtycklig hantering, vi får se hur länge den föresatsen håller…

God Jul !

.