Bildkritik är en delikat sysselsättning; ett påstående som kanske förvånar någon, ”svårt är det nog men delikat, hurdå?” Helt enkelt därför att felaktigt utförd kan bildkritik orsaka svåra skador, både hos givare och mottagare. Skadorna uppstår ofta som en röta hos mottagaren och rötan sprider sig efter ett snabbt meningsutbyte även till givaren, därefter är förtroendet dem emellan allvarligt skadat -kanske bortom all räddning.
Därför har jag utvecklat en kodex som kan användas vid givande av bildkritik. Den bygger på samma idé som arbetsgivare använder sig av när de lämnar vitsord om folk som slutar sin anställning. Principen är att säga vad man tycker utan att det syns. Låt mig visa några exempel:
Fin bild: Jag begriper inte varför du visar den här bilden.
Bra exponerad: Det här är den enda bilden du borde visa, de övriga 75 kan du slänga.
Skarpt och bra: Nu ser jag att du äger en motorcykel/bil/annan pryl, men jag blir inte
gladare av det.
Perfekt komposition: Alla älskar sin flickvän/pojkvän men alla älskar inte just din
flickvän/pojkvän. Var glad för det och behåll bilden för dig själv.
Spännande utsnitt: Misslyckade bilder ska sorteras bort av fotografen, inte av mig.
Proffsigt fångat: Jo, kameran kan frysa tiden men du själv borde gå framåt och plåta
något nytt.
Jag gillar bilden: Jag gillar bilden, helt ärligt!
Nackdelen med en sådan här kodex är att den bara hjälper till med att förhindra rötspridning. Den hjälper inte vare sig givare eller mottagare till ett bättre bildseende. Egentligen ska man helt undvika att ge bildkritik eftersom det är svårt, jättesvårt. Men om fotografen propsar på att få ett utlåtande kan kodexen komma till användning.
Kalla det inte bildkritik, kalla det bildanalys i stället och behåll den för dig själv. Endast om du, eller ännu hellre en tredje part, tycker att analysen blev bra ska du lämna den vidare till fotografen. Att göra bildanalyser är oerhört utvecklande för bildseendet men som de flesta utvecklande aktiviteter är det arbetsamt och kantat av mindre lyckade försök.
Om man till slut gjort en analys man är nöjd med kan man visa upp den. Givetvis blir den bedömd och kritiserad, av fotografen man lämnar den till. Förhoppningsvis ger den något för fotografen och i bästa fall blir den uppskattad, att den gett dig själv något är dock garanterat.
Jag måste påpeka en sak angående min kodex; jag har ännu inte använt den. Så om någon fått sin bild kommenterad av mig med någon fras ur exemplen ovan så gäller inte förklaringen. 🙂 Jag kommer för den delen aldrig att använda kodexen, den är bara en knäpp idé som jag måste få ut ur huvudet.
Undvik denna situation, använd kodex!